1Ey Tanrı, neden bizi sonsuza dek reddettin? Niçin otlağının koyunlarına karşı öfken tütmekte?2Anımsa geçmişte sahiplendiğin topluluğu, Kendi halkın olsun diye kurtardığın oymağı Ve üzerine konut kurduğun Siyon Dağı'nı.3Yönelt adımlarını şu onarılmaz yıkıntılara doğru, Düşman kutsal yerdeki her şeyi yıktı.4Düşmanların bizimle buluştuğun yerde kükredi, Zafer simgesi olarak kendi bayraklarını dikti.5Gür bir ormana Baltayla dalar gibiydiler.6Baltayla, balyozla kırdılar, Bütün oymaları.7Ateşe verdiler tapınağını, Yerle bir edip kutsallığını bozdular Adının yaşadığı konutun.8İçlerinden, ‹‹Hepsini ezelim!›› dediler. Ülkede Tanrı'yla buluşma yerlerinin tümünü yaktılar.9Artık kutsal simgelerimizi görmüyoruz, Peygamberler de yok oldu, İçimizden kimse bilmiyor ne zamana dek...10Ey Tanrı, ne zamana dek düşman sana sövecek, Hasmın senin adını hor görecek?11Niçin geri çekiyorsun elini? Çıkar sağ elini bağrından, yok et onları!12Ama geçmişten bu yana kralım sensin, ey Tanrı, Yeryüzünde kurtuluş sağladın.13Gücünle denizi yardın, Canavarların kafasını sularda parçaladın.14Livyatan'ın başlarını ezdin, Çölde yaşayanlara onu yem ettin.15Kaynaklar, dereler fışkırttın, Sürekli akan ırmakları kuruttun.16Gün senindir, gece de senin, Ay[1] ve güneşi sen yerleştirdin,17Yeryüzünün bütün sınırlarını sen saptadın, Yazı da kışı da yaratan sensin.18Anımsa, ya RAB, düşmanın sana nasıl sövdüğünü, Akılsız bir halkın, adını nasıl hor gördüğünü.19Canavara teslim etme kumrunun canını, Asla unutma düşkün kullarının yaşamını.20Yaptığın antlaşmayı gözönüne al, Çünkü ülkenin her karanlık köşesi Zorbaların inleriyle dolmuş.21Düşkünler boynu bükük geri çevrilmesin, Mazlumlar, yoksullar adına övgüler dizsin.22Kalk, ey Tanrı, davanı savun! Anımsa akılsızların gün boyu sana nasıl sövdüğünü!23Unutma hasımlarının yaygarasını, Sana başkaldıranların durmadan yükselen patırtısını!
1Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?2Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!3Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!4Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.5-6Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.7De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!8"Låt oss utplåna varje spår av Gud", sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.9-10Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?11Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!12Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.13-14Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!15På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.16Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.17Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.18Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.19Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.20Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.21Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!22Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.23Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.