Davut'un oğlu Avşalom'dan kaçtığı zaman yazdığı mezmur
1Ya RAB, düşmanlarım ne kadar çoğaldı, Hele bana karşı ayaklananlar!2Birçoğu benim için: ‹‹Tanrı katında ona kurtuluş yok!›› diyor. Sela[1]3Ama sen, ya RAB, çevremde kalkansın, Onurum, başımı yukarı kaldıran sensin.4RAB'be seslenirim, Yanıtlar beni kutsal dağından. Sela5Yatar uyurum, Uyanır kalkarım, RAB destektir bana.6Korkum yok Çevremi saran binlerce düşmandan.7Ya RAB, kalk, ey Tanrım, kurtar beni! Vur bütün düşmanlarımın çenesine, Kır kötülerin dişlerini.8Kurtuluş RAB'dedir, Halkının üzerinde olsun bereketin! Sela
1-2En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och3många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.4Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.5Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.6Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.7Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.8Jag ropar till honom: "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.9Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!