1Ey övgüler sunduğum Tanrı, Sessiz kalma!2Çünkü kötüler, yalancılar Bana karşı ağzını açtı, Karalıyorlar beni.3Nefret dolu sözlerle beni kuşatıp Yok yere bana savaş açtılar.4Sevgime karşılık bana düşman oldular, Bense dua etmekteyim.5İyiliğime kötülük, Sevgime nefretle karşılık verdiler.6Kötü bir adam koy düşmanın başına, Sağında onu suçlayan biri dursun!7Yargılanınca suçlu çıksın, Duası bile günah sayılsın!8Ömrü kısa olsun, Görevini bir başkası üstlensin!9Çocukları öksüz, Karısı dul kalsın!10Çocukları avare gezip dilensin, Yıkık evlerinden uzakta yiyecek arasın!11Bütün malları tefecinin ağına düşsün, Emeğini yabancılar yağmalasın!12Kimse ona sevgi göstermesin, Öksüzlerine acıyan olmasın!13Soyu kurusun, Bir kuşak sonra adı silinsin!14Atalarının suçları RAB'bin önünde anılsın, Annesinin günahı silinmesin!15Günahları hep RAB'bin önünde dursun, RAB anılarını yok etsin yeryüzünden!16Çünkü düşmanım sevgi göstermeyi düşünmedi, Ölesiye baskı yaptı mazluma, yoksula, Yüreği kırık insana.17Sevdiği lanet başına gelsin! Madem kutsamaktan hoşlanmıyor, Uzak olsun ondan kutsamak!18Laneti bir giysi gibi giydi, Su gibi içine, yağ gibi kemiklerine işlesin lanet!19Bir giysi gibi onu örtünsün, Bir kuşak gibi hep onu sarsın![1]20Düşmanlarıma, beni kötüleyenlere, RAB böyle karşılık versin!21Ama sen, ey Egemen RAB, Adın uğruna bana ilgi göster; Kurtar beni, iyiliğin, sevgin uğruna!22Çünkü düşkün ve yoksulum, Yüreğim yaralı içimde.23Batan güneş gibi geçip gidiyorum, Çekirge gibi silkilip atılıyorum.24Dizlerim titriyor oruç tutmaktan; Bir deri bir kemiğe döndüm.25Düşmanlarıma yüzkarası oldum; Beni görünce kafalarını sallıyorlar!26Yardım et bana, ya RAB Tanrım; Kurtar beni sevgin uğruna!27Bilsinler bu işte senin elin olduğunu, Bunu senin yaptığını, ya RAB!28Varsın lanet etsin onlar, sen kutsa beni, Bana saldıranlar utanacak, Ben kulunsa sevineceğim.29Rezilliğe bürünsün beni suçlayanlar, Kaftan giyer gibi utançlarıyla örtünsünler!30RAB'be çok şükredeceğim, Kalabalığın arasında O'na övgüler dizeceğim;31Çünkü O yoksulun sağında durur, Onu yargılayanlardan kurtarmak için.
1Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.2Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.3De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!4Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.5De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.6Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.7Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.8Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.9-10Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.11Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.12-13Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.14Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.15Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.16Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.17Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!18Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.19Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.20Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.21Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.22Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.23Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.24Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.25När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.26Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.27Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.28De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.29Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!30Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.31Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.