1Altı gün sonra İsa, yanına yalnız Petrus, Yakup ve Yakup'un kardeşi Yuhanna'yı alarak yüksek bir dağa çıktı. (Mar 8:11; Luk 12:54)2Onların gözü önünde İsa'nın görünümü değişti. Yüzü güneş gibi parladı, giysileri ışık gibi bembeyaz oldu.3O anda Musa'yla İlyas öğrencilere göründü. İsa'yla konuşuyorlardı.4Petrus İsa'ya, ‹‹Ya Rab›› dedi, ‹‹Burada bulunmamız ne iyi oldu! İstersen burada üç çardak kurayım: Biri sana, biri Musa'ya, biri de İlyas'a.››5Petrus daha konuşurken parlak bir bulut onlara gölge saldı. Buluttan gelen bir ses, ‹‹Sevgili Oğlum budur, O'ndan hoşnudum. O'nu dinleyin!›› dedi.6Öğrenciler bunu işitince, dehşet içinde yüzüstü yere kapandılar.7İsa gelip onlara dokundu, ‹‹Kalkın, korkmayın!›› dedi.8Başlarını kaldırınca İsa'dan başka kimseyi göremediler.9Dağdan inerlerken İsa onlara, ‹‹İnsanoğlu ölümden dirilmeden, gördüklerinizi kimseye söylemeyin›› diye buyurdu.10Öğrencileri O'na şunu sordular: ‹‹Peki, din bilginleri neden önce İlyas'ın gelmesi gerektiğini söylüyorlar?››11İsa, ‹‹İlyas gerçekten gelecek ve her şeyi yeniden düzene koyacak›› diye yanıtladı.12‹‹Size şunu söyleyeyim, İlyas zaten geldi, ama onu tanımadılar, ona yapmadıklarını bırakmadılar. Aynı şekilde İnsanoğlu da onların elinden acı çekecektir.››13O zaman öğrenciler İsa'nın kendilerine Vaftizci Yahya'dan söz ettiğini anladılar.
Cinli Çocuk İyileştiriliyor
14Kalabalığın yanına vardıklarında bir adam İsa'ya yaklaşıp önünde diz çöktü. (Mar 9:14; Luk 9:37)15‹‹Ya Rab›› dedi, ‹‹Oğlumun haline acı! Sarası var, çok acı çekiyor. Sık sık ateşe, suya düşüyor.16Onu senin öğrencilerine getirdim, ama iyileştiremediler.››17İsa, ‹‹Ey imansız ve sapmış kuşak!›› dedi. ‹‹Sizinle daha ne kadar kalacağım? Size daha ne kadar katlanacağım? Çocuğu buraya, bana getirin.››18İsa cini azarlayınca, cin çocuktan çıktı, çocuk o anda iyileşti.19Sonra öğrenciler tek başlarına İsa'ya gelip, ‹‹Biz cini neden kovamadık?›› diye sordular.20-21İsa, ‹‹İmanınız kıt olduğu için›› karşılığını verdi. ‹‹Size doğrusunu söyleyeyim, bir hardal tanesi kadar imanınız olsa şu dağa, ‹Buradan şuraya göç› derseniz, göçer; sizin için imkânsız bir şey olmayacaktır.››22-23Celile'de bir araya geldiklerinde İsa onlara, ‹‹İnsanoğlu, insanların eline teslim edilecek ve öldürülecek, ama üçüncü gün dirilecek›› dedi. Öğrenciler buna çok kederlendiler. (Mar 9:30; Luk 9:43)
İsa Ölüp Dirileceğini Tekrar Bildiriyor Tapınak Vergisi
24Kefarnahum'a geldiklerinde, iki dirhemlik tapınak vergisini toplayanlar Petrus'a gelip, ‹‹Öğretmeniniz tapınak vergisini ödemiyor mu?›› diye sordular.25Petrus, ‹‹Ödüyor›› dedi. Petrus eve gelince, daha kendisi bir şey söylemeden İsa ona, ‹‹Simun, ne dersin?›› dedi. ‹‹Dünya kralları gümrük ya da vergiyi kimlerden alır? Kendi oğullarından mı, yabancılardan mı?››26Petrus'un, ‹‹Yabancılardan›› demesi üzerine İsa, ‹‹O halde oğullar muaftır›› dedi.27‹‹Ama vergi toplayanları gücendirmeyelim. Göle gidip oltanı at. Tuttuğun ilk balığı çıkar, onun ağzını aç, dört dirhemlik bir akçe bulacaksın. Parayı al, ikimizin vergisi olarak onlara ver.››
1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.2Där förvandlades hans utseende medan de såg på: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.3Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.[1]4Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det här är ett fantastiskt ställe att vara på. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”5Men just som han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”6När Jesus efterföljare hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.7Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”och var inte rädda!”8Och när de såg upp igen, fanns ingen annan än Jesus där.9På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän jag, Människosonen[2], har uppstått från de döda.”10Då frågade hans efterföljare honom: ”Varför påstår laglärarna[3] att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?”11Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.12Faktum är att han redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom illa. På samma sätt ska de också låta mig, Människosonen, få lida.”13Då förstod hans efterföljare att han talade om Johannes döparen.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14När de hade kommit ner från berget och mötte folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa:15”Herre, ha medlidande med min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet.16Jag tog med honom till dina efterföljare, men de kunde inte bota honom.”17”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”18Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken, och anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.19När Jesus och hans efterföljare var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?”20-21”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Jag försäkrar er, att om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”[4]
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
22När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Jag, Människosonen[5], ska bli förrådd och överlämnad till människorna,23och de kommer att döda mig. Men på den tredje[6] dagen ska jag uppstå från de döda igen.” Då blev hans efterföljare mycket sorgsna och bedrövade.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”25Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.”Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om detta. Men innan han fick en chans att säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[7]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av de främmande folk som de har erövrat?”26”Av främmande folk naturligtvis”, svarade Petrus.”Då slipper alltså de egna medborgarna att betala skatt”, sa Jesus.[8]27”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[9]