Markos 5:1 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Cinli Bir Adamın İyileştirilmesi

1 Gölün karşı yakasına, Gerasalılar'ın memleketine vardılar. 2 İsa tekneden iner inmez, kötü ruha tutulmuş bir adam mezarlık mağaralardan çıkıp O'nu karşıladı. 3 Mezarların içinde yaşayan bu adamı artık kimse zincirle bile bağlı tutamıyordu. 4 Birçok kez zincir ve kösteklerle bağlandığı halde, zincirleri koparmış, köstekleri parçalamıştı. Hiç kimse onunla başa çıkamıyordu. 5 Gece gündüz mezarlarda, dağlarda bağırıp duruyor, kendini taşlarla yaralıyordu. 6 Uzaktan İsa'yı görünce koşup geldi, O'nun önünde yere kapandı. 7 Yüksek sesle haykırarak, ‹‹Ey İsa, yüce Tanrı'nın Oğlu, benden ne istiyorsun? Tanrı hakkı için sana yalvarırım, bana işkence etme!›› dedi. 8 Çünkü İsa, ‹‹Ey kötü ruh, adamın içinden çık!›› demişti. 9 Sonra İsa adama, ‹‹Adın ne?›› diye sordu. ‹‹Adım Tümen. Çünkü sayımız çok›› dedi. 10 Ruhları o bölgeden çıkarmaması için İsa'ya yalvarıp yakardı. 11 Orada, dağın yamacında otlayan büyük bir domuz sürüsü vardı. 12 Kötü ruhlar İsa'ya, ‹‹Bizi şu domuzlara gönder, onlara girelim›› diye yalvardılar. 13 İsa'nın izin vermesi üzerine kötü ruhlar adamdan çıkıp domuzların içine girdiler. Yaklaşık iki bin domuzdan oluşan sürü, dik yamaçtan aşağı koşuşarak göle atlayıp boğuldu. 14 Domuzları güdenler kaçıp kentte ve köylerde olayın haberini yaydılar. Halk olup biteni görmeye çıktı. 15 İsa'nın yanına geldiklerinde, önceleri bir tümen cine tutulan adamı giyinmiş, aklı başına gelmiş, oturmuş görünce korktular. 16 Olayı görenler, cinli adama olanları ve domuzların başına gelenleri halka anlattılar. 17 Bunun üzerine halk, bölgelerinden ayrılması için İsa'ya yalvarmaya başladı. 18 İsa tekneye binerken, önceleri cinli olan adam O'na, ‹‹Seninle geleyim›› diye yalvardı. 19 Ama İsa adama izin vermedi. Ona, ‹‹Evine, yakınlarının yanına dön›› dedi. ‹‹Rab'bin senin için neler yaptığını, sana nasıl merhamet ettiğini onlara anlat.›› 20 Adam da gitti, İsa'nın kendisi için neler yaptığını Dekapolis'te duyurmaya başladı. Anlattıklarına herkes şaşıp kalıyordu.

Dirilen Kız, İyileşen Kadın

21 İsa tekneyle karşı yakaya dönünce, çevresinde büyük bir kalabalık toplandı. Kendisi gölün kıyısında duruyordu. (Mat 9:18; Luk 8:40) 22-23 Bu sırada havra yöneticilerinden Yair adında biri geldi. İsa'yı görünce ayaklarına kapandı, ‹‹Küçük kızım can çekişiyor. Gelip ellerini onun üzerine koy da kurtulsun, yaşasın!›› diye yalvardı. 24 İsa adamla birlikte gitti. Büyük bir kalabalık da ardından gidiyor, O'nu sıkıştırıyordu. 25 Orada, on iki yıldır kanaması olan bir kadın vardı. 26 Birçok hekimin elinden çok çekmiş, varını yoğunu harcamış, ama iyileşeceğine daha da kötüleşmişti. 27 Kadın, İsa hakkında anlatılanları duymuştu. Bu nedenle, kalabalıkta O'nun arkasından gelip giysisine dokundu. 28 İçinden, ‹‹Giysilerine bile dokunsam kurtulurum›› diyordu. 29 O anda kanaması kesiliverdi. Kadın, bedeninin derinliğinde acıdan kurtulduğunu hissetti. 30 İsa ise, kendisinden bir gücün akıp gittiğini hemen anladı. Kalabalığın ortasında dönüp, ‹‹Giysilerime kim dokundu?›› diye sordu. 31 Öğrencileri O'na, ‹‹Seni sıkıştıran kalabalığı görüyorsun! Nasıl oluyor da, ‹Bana kim dokundu› diye soruyorsun?›› dediler. 32 İsa kendisine dokunanı görmek için çevresine bakındı. 33 Kadın da kendisindeki değişikliği biliyordu. Korkuyla titreyerek geldi, İsa'nın ayaklarına kapandı ve O'na bütün gerçeği anlattı. 34 İsa ona, ‹‹Kızım›› dedi, ‹‹İmanın seni kurtardı. Esenlikle git. Acıların son bulsun.›› 35 İsa daha konuşurken, havra yöneticisinin evinden adamlar geldi. Yöneticiye, ‹‹Kızın öldü›› dediler. ‹‹Öğretmeni neden hâlâ rahatsız ediyorsun?›› 36 İsa bu sözlere aldırmadan havra yöneticisine, ‹‹Korkma, yalnız iman et!›› dedi. 37 İsa, Petrus, Yakup ve Yakup'un kardeşi Yuhanna'dan başka hiç kimsenin kendisiyle birlikte gitmesine izin vermedi. 38 Havra yöneticisinin evine vardıklarında İsa, acı acı ağlayıp feryat eden gürültülü bir kalabalıkla karşılaştı. 39 İçeri girerek onlara, ‹‹Niye gürültü edip ağlıyorsunuz?›› dedi. ‹‹Çocuk ölmedi, uyuyor.›› (Mat 8:28; Luk 8:26) 40 Onlar ise kendisiyle alay ettiler. Ama İsa hepsini dışarı çıkardıktan sonra çocuğun annesini babasını ve kendisiyle birlikte olanları alıp çocuğun bulunduğu odaya girdi. 41 Çocuğun elini tutarak ona, ‹‹Talita kumi!›› dedi. Bu söz, ‹‹Kızım, sana söylüyorum, kalk›› demektir. 42 On iki yaşında olan kız hemen ayağa kalktı, yürümeye başladı. Oradakileri derin bir şaşkınlık aldı. 43 İsa, ‹‹Bunu kimse bilmesin›› diyerek onları sıkı sıkıya uyardı ve kıza yemek verilmesini buyurdu.

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

1 Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa^[1]. 2 Och när Jesus steg ur båten rusade en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en ond ande 3 och levde bland gravarna. Han var så vild att det inte ens gick att binda honom med kedjor. 4 Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Dag och natt höll han till bland gravarna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar. 6 Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. 7 ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högsta Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han så högt han kunde, 8 för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du onda ande.” 9 Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade då: ”Jag heter legion^[2], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad de onda andarna att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området. 11 Men samtidigt som detta hände gick en stor svinhjord och betade på berget ovanför sjön. 12 De onda andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2000 svin, störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön. 14 Herdarna som vaktat svinen sprang till den närliggande staden och till byarna runt omkring och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15-16 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som haft de onda andarna i sig sitta där, påklädd och fullständigt normal. Skräckslagna hörde de sedan ögonvittnena berätta hur den besatta mannen hade blivit befriad och vad som hade hänt med svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område. 18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till din familj och dina vänner”, sa han, ”och berätta för dem vilket stort under Herren har gjort med dig, och hur han hade medlidande med dig och hjälpte dig.” 20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet^[3] om det stora under Jesus hade gjort med honom. Och folk blev alldeles häpna när de hörde hans berättelse.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare^[4] som hette Jairos dit. Så fort Jairos fick syn på Jesus, föll han förtvivlad ner framför honom 23 och sa: ”Min lilla flicka håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk igen.” 24 Och Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll. 25 I folkhopen fanns då också en kvinna, som i tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde för att bli frisk, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder så skulle hon bli frisk. 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande. 30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” 31 Hans efterföljare sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det. 33 Kvinnan blev förskräckt,^[5] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är befriad från ditt lidande.” 35 Medan Jesus fortfarande talade med kvinnan, kom det en budbärare från Jairos hus och meddelade pappan: ”Din flicka är död. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till Jairos: ”Var inte rädd! Fortsätt bara att tro.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes följa med. 38 När de kom fram till Jairos hem, såg Jesus att huset var fullt av människor som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans pappa och mamma och sina tre efterföljare och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talitakoum!^[6]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. Hennes föräldrar bara gapade av förvåning, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.