1Musa, ‹‹Ya bana inanmazlarsa?›› dedi, ‹‹Sözümü dinlemez, ‹RAB sana görünmedi› derlerse, ne olacak?››2RAB, ‹‹Elinde ne var?›› diye sordu. Musa, ‹‹Değnek›› diye yanıtladı.3RAB, ‹‹Onu yere at›› dedi. Musa değneğini yere atınca, değnek yılan oldu. Musa yılandan kaçtı.4RAB, ‹‹Elini uzat, kuyruğundan tut›› dedi. Musa elini uzatıp kuyruğunu tutunca yılan yine değnek oldu.5RAB, ‹‹Bunu yap ki, ataları İbrahim'in, İshak'ın, Yakup'un Tanrısı RAB'bin sana göründüğüne inansınlar›› dedi.6Sonra, ‹‹Elini koynuna koy›› dedi. Musa elini koynuna koydu. Çıkardığı zaman eli bir deri hastalığına yakalanmış, kar gibi bembeyaz olmuştu.7RAB, ‹‹Elini yine koynuna koy›› dedi. Musa elini yine koynuna koydu. Çıkardığı zaman eli eski haline dönmüştü.8RAB, ‹‹Eğer sana inanmaz, ilk belirtiyi önemsemezlerse, ikinci belirtiye inanabilirler›› dedi,9‹‹Bu iki belirtiye de inanmaz, sözünü dinlemezlerse, Nil'den biraz su alıp kuru toprağa dök. Irmaktan aldığın su toprakta kana dönecek.››10Musa RAB'be, ‹‹Aman, ya Rab!›› dedi, ‹‹Ben kulun ne geçmişte, ne de benimle konuşmaya başladığından bu yana iyi bir konuşmacı oldum. Çünkü dili ağır, tutuk biriyim.››11RAB, ‹‹Kim ağız verdi insana?›› dedi, ‹‹İnsanı sağır, dilsiz, görür ya da görmez yapan kim? Ben değil miyim?12Şimdi git! Ben konuşmana yardımcı olacağım. Ne söylemen gerektiğini sana öğreteceğim.››13Musa, ‹‹Aman, ya Rab!›› dedi, ‹‹Ne olur, benim yerime başkasını gönder.››14RAB Musa'ya öfkelendi ve, ‹‹Ağabeyin Levili Harun var ya!›› dedi, ‹‹Bilirim, o iyi konuşur. Hem şu anda seni karşılamaya geliyor. Seni görünce sevinecek.15Onunla konuş, ne söylemesi gerektiğini anlat. İkinizin konuşmasına da yardımcı olacak, ne yapacağınızı size öğreteceğim.16O sana sözcülük edecek, senin yerine halkla konuşacak. Sen de onun için Tanrı gibi olacaksın.17Bu değneği eline al, çünkü belirtileri onunla gerçekleştireceksin.››
Musa Mısır'a Dönüyor
18Musa kayınbabası Yitro'nun yanına döndü. Ona, ‹‹İzin ver, Mısır'daki soydaşlarımın yanına döneyim›› dedi, ‹‹Bakayım, hâlâ yaşıyorlar mı?›› Yitro, ‹‹Esenlikle git›› diye karşılık verdi.19RAB Midyan'da Musa'ya, ‹‹Mısır'a dön, çünkü canını almak isteyenlerin hepsi öldü›› demişti.20Böylece Musa karısını, oğullarını eşeğe bindirdi; Tanrı'nın buyurduğu değneği de eline alıp Mısır'a doğru yola çıktı.21RAB Musa'ya, ‹‹Mısır'a döndüğünde, sana verdiğim güçle bütün şaşılası işleri firavunun önünde yapmaya bak›› dedi, ‹‹Ama ben onu inatçı yapacağım. Halkı salıvermeyecek.22Sonra firavuna de ki, ‹RAB şöyle diyor: İsrail benim ilk oğlumdur.23Sana, bırak oğlum gitsin, bana tapsın, dedim. Ama sen onu salıvermeyi reddettin. Bu yüzden senin ilk oğlunu öldüreceğim.› ››24RAB yolda, bir konaklama yerinde Musa'yla[1] karşılaştı, onu öldürmek istedi.25O anda Sippora keskin bir taş alıp oğlunu sünnet etti, derisini Musa'nın[2] ayaklarına dokundurdu. ‹‹Gerçekten sen bana kanlı güveysin›› dedi.26Böylece RAB Musa'yı esirgedi. Sippora Musa'ya sünnetten ötürü ‹‹Kanlı güveysin›› demişti.27RAB Harun'a, ‹‹Çöle, Musa'yı karşılamaya git›› dedi. Harun gitti, onu Tanrı Dağı'nda karşılayıp öptü.28Musa duyurması için RAB'bin kendisine söylediği bütün sözleri ve gerçekleştirmesini buyurduğu bütün belirtileri Harun'a anlattı.29Musa'yla Harun varıp İsrail'in bütün ileri gelenlerini topladılar.30Harun RAB'bin Musa'ya söylemiş olduğu her şeyi onlara anlattı. Musa da halkın önünde belirtileri gerçekleştirdi.31Halk inandı; RAB'bin kendileriyle ilgilendiğini, çektikleri sıkıntıyı görmüş olduğunu duyunca, eğilip tapındılar.
1Men Mose sa: "De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!"2"Vad är det du har i din hand?" frågade Herren honom. "En herdestav", svarade han.3"Kasta den på marken", sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.4Då sa Herren till honom: "Ta fast den i stjärten!" När Mose gjorde det, blev den en stav igen.5"Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.6Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet." Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!7"Stick in den igen", sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.8"Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra", sa Herren till honom,9"och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod."10Men Mose kom med fler invändningar: "Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig."11"Vem har gett dig din mun?" frågade Herren honom. "Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?12Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga."13"Men Herre, kan du inte sända någon annan?" invände Mose.14Då blev Herren arg och sa: "Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.15Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.16Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.17Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig."
Mose återvänder till Egypten
18Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: "Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.""Du har min välsignelse att gå", svarade Jetro.19Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: "Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda."20Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.21Herren sa till Mose: "Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.22Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,23och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son."24När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.25-26Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: "Med blod har jag fått tillbaka min man!"Då lät Herren honom vara.27Samtidigt sa Herren till Aron: "Gåut i öknen och möt Mose." Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.28Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.29Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.30Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.31Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.