Mısırdan Çıkış 16 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Man ve Bıldırcın

1 Bütün İsrail topluluğu Elim'den ayrıldı. Mısır'dan çıktıktan sonra ikinci ayın on beşinci günü Elim ile Sina arasındaki Sin Çölü'ne vardılar. 2 Çölde hepsi Musa'yla Harun'a yakınmaya başladı. 3 ‹‹Keşke RAB bizi Mısır'dayken öldürseydi›› dediler, ‹‹Hiç değilse orada et kazanlarının başına oturur, doyasıya yerdik. Ama siz bütün topluluğu açlıktan öldürmek için bizi bu çöle getirdiniz.›› 4 RAB Musa'ya, ‹‹Size gökten ekmek yağdıracağım›› dedi, ‹‹Halk her gün gidip günlük ekmeğini toplayacak. Böylece onları sınayacağım: Benim yasama göre yaşıyorlar mı, yaşamıyorlar mı, göreceğim. 5 Altıncı gün her gün topladıklarının iki katını toplayıp hazırlayacaklar.›› 6 Musa'yla Harun İsrailliler'e, ‹‹Bu akşam sizi Mısır'dan RAB'bin çıkardığını bileceksiniz›› dediler, 7 ‹‹Sabah da RAB'bin görkemini göreceksiniz. Çünkü RAB kendisine söylendiğinizi duydu. Biz kimiz ki, bize söyleniyorsunuz?›› 8 Sonra Musa, ‹‹Akşam size yemek için et, sabah da dilediğiniz kadar ekmek verilince, RAB'bin görkemini göreceksiniz›› dedi, ‹‹Çünkü RAB kendisine söylendiğinizi duydu. Biz kimiz ki? Siz bize değil, RAB'be söyleniyorsunuz.›› 9 Musa Harun'a, ‹‹Bütün İsrail topluluğuna söyle, RAB'bin huzuruna gelsinler›› dedi, ‹‹Çünkü RAB söylendiklerini duydu.›› 10 Harun İsrail topluluğuna bunları anlatırken, çöle doğru baktılar. RAB'bin görkemi bulutta görünüyordu. 11 RAB Musa'ya şöyle dedi: 12 ‹‹İsrailliler'in yakınmalarını duydum. Onlara de ki, ‹Akşamüstü et yiyeceksiniz, sabah da ekmekle karnınızı doyuracaksınız. O zaman bileceksiniz ki, Tanrınız RAB benim.› ›› 13 Akşam bıldırcınlar geldi, ordugahı sardı. Sabah ordugahın çevresini çiy kaplamıştı. 14 Çiy eriyince, toprakta, çölün yüzeyinde kırağıya benzer ince pulcuklar göründü. 15 Bunu görünce İsrailliler birbirlerine, ‹‹Bu da ne?›› diye sordular. Çünkü ne olduğunu anlayamamışlardı. Musa, ‹‹RAB'bin size yemek için verdiği ekmektir bu›› dedi, 16 ‹‹RAB'bin buyruğu şudur: ‹Herkes yiyeceği kadar toplasın. Çadırınızdaki her kişi için birer omer^[1] alın.› ›› 17 İsrailliler söyleneni yaptılar. Kimi çok, kimi az topladı. 18 Omerle ölçtüklerinde, çok toplayanın fazlası, az toplayanın da eksiği yoktu. Herkes yiyeceği kadar toplamıştı. 19 Musa onlara, ‹‹Kimse sabaha bir parça bile bırakmasın›› dedi. 20 Ama bazıları ona aldırmayıp sabaha bıraktılar. Bıraktıkları kurtlanıp kokmaya başlayınca Musa onlara öfkelendi. 21 Her sabah herkes yiyeceği kadar topluyordu. Güneş ortalığı ısıtınca, yerde kalanlar eriyordu. 22 Altıncı gün kişi başına iki omer^[2], yani iki kat topladılar. Topluluğun önderleri gelip durumu Musa'ya bildirdiler. 23 Musa, ‹‹RAB'bin buyruğu şudur›› dedi, ‹‹ ‹Yarın dinlenme günü, RAB için kutsal Şabat Günü'dür. Pişireceğinizi pişirin, haşlayacağınızı haşlayın. Artakalanı bir kenara koyun, sabaha kalsın.› ›› 24 Musa'nın buyurduğu gibi artakalanı sabaha bıraktılar. Ne koktu, ne kurtlandı. 25 Musa, ‹‹Artakalanı bugün yiyin›› dedi, ‹‹Çünkü bugün RAB için Şabat Günü'dür. Bugün dışarda ekmek bulamayacaksınız. 26 Altı gün ekmek toplayacaksınız, ama yedinci gün olan Şabat Günü ekmek bulunmayacak.›› 27 Yedinci gün bazıları ekmek toplamak için dışarı çıktı, ama hiçbir şey bulamadılar. 28 RAB Musa'ya, ‹‹Ne zamana dek buyruklarıma ve yasalarıma uymayı reddedeceksiniz?›› dedi, 29 ‹‹Size Şabat Günü'nü verdim. Bunun için altıncı gün size iki günlük ekmek veriyorum. Yedinci gün herkes neredeyse orada kalsın, dışarı çıkmasın.›› 30 Böylece halk yedinci gün dinlendi. 31 İsrailliler o ekmeğe man^[3] adını verdiler. Kişniş tohumu gibi beyazımsı, tadı ballı yufka gibiydi. 32 Musa, ‹‹RAB'bin buyruğu şudur›› dedi, ‹‹ ‹Mısır'dan sizi çıkardığımda, gelecek kuşakların çölde size yedirdiğim ekmeği görmesi için, bir omer saklansın.› ›› 33 Musa Harun'a, ‹‹Bir testi al, içine bir omer man doldur›› dedi, ‹‹Gelecek kuşaklar için saklanmak üzere onu RAB'bin huzuruna koy.›› 34 RAB'bin Musa'ya buyurduğu gibi Harun manı saklanmak üzere Antlaşma Levhaları'nın önüne koydu. 35 İsrailliler yerleştikleri Kenan topraklarına varıncaya dek kırk yıl man yediler. 36 -Bir omer efanın^[4] onda biridir.-

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Gud förser sitt folk med kött och bröd

1 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron. 3 "Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten", sa de. "Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält." 4 Då sa Herren till Mose: "Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte. 5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!" 6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: "I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten. 7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer." 10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem. 11-12 Och Herren sa till Mose: "Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.' " 13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg. 14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken. 15 När Israels folk såg detta, frågade de: "Vad är det här?"Mose förklarade: "Det är den mat som Herren har gett er att äta. 16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person." 17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen. 18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt. 19 Och Mose sa till folket: "Lämna ingenting kvar över natten." 20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem. 21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann. 22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta. 23 Då talade han om anledningen för dem: "Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon." 24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den. 25 Mose sa: "Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken. 26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken." 27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen. 28-29 "Hur länge tänker detta folk vägra att lyda?" frågade Herren Mose. "Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen." 30 Folket vilade alltså den sjunde dagen. 31 Och folket kallade maten "manna", som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung. 32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det. 33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats. 34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet. 35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta. 36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.