Mısırdan Çıkış 14 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

1-2 RAB Musa'ya, ‹‹İsrailliler'e söyle, dönsünler›› dedi, ‹‹Pi- Hahirot yakınlarında, Migdol ile deniz arasında, Baal-Sefon'un karşısında deniz kıyısında konaklasınlar. 3 Firavun şöyle düşünecek: ‹İsrailliler ülkede şaşkın şaşkın dolaşıyorlardır, çöl onları kuşatmıştır.› 4 Firavunu inatçı yapacağım. Onların peşine düşecek. Böylece firavunla ordusunu yenerek yücelik kazanacağım. Mısırlılar bilecek ki, ben RAB'bim.›› İsrailliler söyleneni yaptılar. 5 Halkın kaçtığı Mısır Firavunu'na bildirilince, firavunla görevlileri onlara ilişkin düşüncelerini değiştirdiler: ‹‹Biz ne yaptık?›› dediler, ‹‹İsrailliler'i salıvermekle kölelerimizi kaybetmiş olduk!›› 6 Firavun savaş arabasını hazırlattı, ordusunu yanına aldı. 7 Seçme altı yüz savaş arabasının yanısıra, Mısır'ın bütün savaş arabalarını sorumlu sürücüleriyle birlikte yanına aldı. 8 RAB Mısır Firavunu'nu inatçı yaptı. Firavun zafer havası içinde ilerleyen İsrailliler'in peşine düştü. 9 Mısırlılar firavunun bütün atları, savaş arabaları, atlıları, askerleriyle onların ardına düştüler ve deniz kıyısında, Pi-Hahirot yakınlarında, Baal-Sefon'un karşısında konaklarken onlara yetiştiler. 10 Firavun yaklaşırken, İsrailliler Mısırlılar'ın arkalarından geldiğini görünce dehşete kapılarak RAB'be feryat ettiler. 11 Musa'ya, ‹‹Mısır'da mezar mı yoktu da bizi çöle ölmeye getirdin?›› dediler, ‹‹Bak, Mısır'dan çıkarmakla bize ne yaptın! 12 Mısır'dayken sana, ‹Bırak bizi, Mısırlılar'a kulluk edelim› demedik mi? Çölde ölmektense Mısırlılar'a kulluk etsek bizim için daha iyi olurdu.›› 13 Musa, ‹‹Korkmayın!›› dedi, ‹‹Yerinizde durup bekleyin, RAB bugün sizi nasıl kurtaracak görün. Bugün gördüğünüz Mısırlılar'ı bir daha hiç görmeyeceksiniz. 14 RAB sizin için savaşacak, siz sakin olun yeter.›› 15 RAB Musa'ya, ‹‹Niçin bana feryat ediyorsun?›› dedi, ‹‹İsrailliler'e söyle, ilerlesinler. 16 Sen değneğini kaldır, elini denizin üzerine uzat. Sular yarılacak ve İsrailliler kuru toprak üzerinde yürüyerek denizi geçecekler. 17 Ben Mısırlılar'ı inatçı yapacağım ki, artlarına düşsünler. Firavunu, bütün ordusunu, savaş arabalarını, atlılarını yenerek yücelik kazanacağım. 18 Firavun, savaş arabaları ve atlılarından ötürü yücelik kazandığım zaman, Mısırlılar bilecek ki, ben RAB'bim.›› 19-20 İsrail ordusunun önünde yürüyen Tanrı'nın meleği yerini değiştirip arkaya geçti. Önlerindeki bulut sütunu da yerini değiştirip arkalarına, Mısır ve İsrail ordularının arasına geldi. Gece boyunca bulut bir yanı karartıyor, öbür yanı aydınlatıyordu. Bu yüzden, bütün gece iki taraf birbirine yaklaşamadı. 21 Musa elini denizin üzerine uzattı. RAB bütün gece güçlü doğu rüzgarıyla suları geri itti, denizi karaya çevirdi. Sular ikiye bölündü, 22 İsrailliler kuru toprak üzerinde yürüyerek denizi geçtiler. Sular sağlarında, sollarında onlara duvar oluşturdu. 23 Mısırlılar artlarından geliyordu. Firavunun bütün atları, savaş arabaları, atlıları denizde onları izliyordu. 24 Sabah nöbetinde RAB ateş ve bulut sütunundan Mısır ordusuna baktı ve onları şaşkına çevirdi. 25 Arabalarının tekerleklerini çıkardı^[1]; öyle ki, arabalarını zorlukla sürdüler. Mısırlılar, ‹‹İsrailliler'den kaçalım!›› dediler, ‹‹Çünkü RAB onlar için bizimle savaşıyor.›› 26 RAB Musa'ya, ‹‹Elini denizin üzerine uzat›› dedi, ‹‹Sular Mısırlılar'ın, savaş arabalarının, atlılarının üzerine dönsün.›› 27 Musa elini denizin üzerine uzattı. Sabaha karşı deniz olağan haline döndü. Mısırlılar sulardan kaçarken RAB onları denizin ortasında silkip attı. 28 Geri dönen sular savaş arabalarını, atlıları, İsrailliler'in peşinden denize dalan firavunun bütün ordusunu yuttu. Onlardan bir kişi bile sağ kalmadı. 29 Ama İsrailliler denizi kuru toprakta yürüyerek geçmişlerdi. Sular sağlarında, sollarında onlara duvar oluşturmuştu. 30 RAB o gün İsrailliler'i Mısırlılar'ın elinden kurtardı. İsrailliler deniz kıyısında Mısırlılar'ın ölülerini gördüler. 31 RAB'bin Mısırlılar'a gösterdiği büyük gücü gören İsrail halkı RAB'den korkup O'na ve kulu Musa'ya güvendi.

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

1 Herren gav Mose fler instruktioner: 2 "Säg till folket att vända om mot Pi-Hahirot mellan Migdol och havet, mitt emot Baal-Sefon, och slå läger där vid havet. 3 Farao kommer nämligen att tänka: 'Israeliterna är nog instängda nu mellan öknen och havet!' 4 Än en gång ska jag förhärda Faraos hjärta, så att han förföljer er. Jag har planerat detta för att visa min gudomliga makt och ära inför Farao och hela hans armé, så att alla egyptier förstår att jag är Herren."De slog läger på den plats de blivit anvisade.

Faraos armé förföljer Israel

5 När ryktet nådde kungen i Egypten att israeliterna inte tänkte återvända dit efter de tre dagarna utan fortsätta sin vandring, ångrade han och hans män sig. "Vad är det vi har gjort genom att låta alla dessa slavar ge sig iväg?" frågade de sig. 6 Farao ledde själv förföljandet från sin vagn, 7 och han hade med sig eliten i armén, tillsammans 600 vagnar, och även andra vagnar bemannade med egyptiska officerare. 8 Herren gjorde Faraos sinne hårt, så att han förföljde israeliterna när de frimodigt gav sig iväg. 9 Hela Faraos kavalleri, hästar, vagnar och kavallerister, var med i förföljandet. Egyptierna hann upp Israels folk när det hade slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot framför Baal-Sefon. 10 När folket fick syn på egyptierna och märkte att de närmade sig blev de oerhört rädda och ropade till Herren att han skulle hjälpa dem. 11 De vände sig klagande till Mose: "Har du fört oss hit ut att dö i öknen därför att det inte fanns gravar åt oss i Egypten? Varför tvingade du oss att lämna Egypten? 12 Var det inte det vi sa, när vi var slavar, att du skulle låta oss vara i fred? Vi sa ju hela tiden att det var bättre att vara slavar i Egypten än att dö i öknen." 13 Men Mose sa till folket: "Ni ska inte vara rädda. Var bara lugna och stanna där ni är, så ska ni få se på vilket underbart sätt Herren ska rädda er i dag. Det är sista gången ni ser de egyptier som förföljer er. 14 Herren ska strida för oss, och vi kommer inte att behöva lyfta ett finger!"

Räddade vid Röda havet

15 Då sa Herren till Mose: "Sluta nu upp att ropa till mig. Försök i stället att få folket att gå vidare. 16 Använd din stav! Räck ut den över vattnet, så ska havet öppna en väg framför er, och hela Israels folk ska gå över på torr mark! 17 Jag ska förhärda egyptiernas hjärtan, och de ska följa efter er, och de ska få se hur jag förhärligar mig genom att besegra Farao och hela hans armé med hästar och vagnar. 18 Och alla egyptier ska förstå att jag är Herren." 19 Guds ängel, som ledde Israels folk, flyttade nu molnet bakåt, 20 så att det befann sig mellan Israels folk och egyptierna. Hela den natten gav det mörker åt egyptierna men ljus åt Israels folk! Därför kunde inte egyptierna hitta israeliterna! 21 När Mose räckte ut sin hand över havet öppnade Herren en väg genom det med en mur av vatten på båda sidor. En stark östanvind blåste hela den natten och torkade upp havsbottnen, 22 så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark! 23 Egyptierna följde efter dem med alla Faraos hästar, vagnar och kavallerister. 24 Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egyptiernas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem. 25 Hjulen på deras vagnar lossnade och föll av, så att vagnarna inte kunde ta sig fram. "Låt oss komma härifrån!" klagade egyptierna. "Herren strider för dem mot oss." 26 Herren sa till Mose: "Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna med deras hästar och vagnar." 27 Mose gjorde som Herren hade sagt, och vattnet återvände på morgonen till sitt normala läge. Egyptierna försökte fly, men Herren dränkte dem i havet. 28 Vattnet täckte vägen och hästarna och vagnarna, och av hela Faraos armé, som förföljt israeliterna genom havet, överlevde inte en enda person. 29 Israels folk hade vandrat genom havet på torr mark, och vattnet hade stått som murar på båda sidor om dem. 30 På så sätt räddade Herren Israel från egyptierna den dagen, och Israels folk såg egyptierna ligga döda där på havsstranden. 31 När Israels folk såg det stora under som Herren hade gjort för dem mot egyptierna förstod de vem Gud var, och de ärade Gud och trodde på honom och hans tjänare Mose.