1Sonra bütün kurul üyeleri kalkıp İsa'yı Pilatus'a götürdüler.2O'nu şöyle suçlamaya başladılar: ‹‹Bu adamın ulusumuzu yoldan saptırdığını gördük. Sezar'a vergi ödenmesine engel oluyor, kendisinin de Mesih, yani bir kral olduğunu söylüyor.››3Pilatus İsa'ya, ‹‹Sen Yahudiler'in Kralı mısın?›› diye sordu. İsa, ‹‹Söylediğin gibidir›› yanıtını verdi.4Pilatus, başkâhinlerle halka, ‹‹Bu adamda hiçbir suç görmüyorum›› dedi.5Ama onlar üstelediler: ‹‹Yahudiye'nin her tarafında öğretisini yayarak halkı kışkırtıyor; Celile'den başlayıp ta buraya kadar geldi›› dediler.6Pilatus bunu duyunca, ‹‹Bu adam Celileli mi?›› diye sordu.7İsa'nın, Hirodes'in yönetimindeki bölgeden geldiğini öğrenince, kendisini o sırada Yeruşalim'de bulunan Hirodes'e gönderdi.8Hirodes İsa'yı görünce çok sevindi. O'na ilişkin haberleri duyduğu için çoktandır O'nu görmek istiyor, gerçekleştireceği bir belirtiye tanık olmayı umuyordu.9O'na birçok soru sordu, ama O hiç karşılık vermedi.10Orada duran başkâhinlerle din bilginleri, İsa'yı ağır bir dille suçladılar.11Hirodes de askerleriyle birlikte O'nu aşağılayıp alay etti. O'na gösterişli bir kaftan giydirip Pilatus'a geri gönderdi.12Bu olaydan önce birbirine düşman olan Hirodes'le Pilatus, o gün dost oldular.
Pilatus'un Kararı
13-14Pilatus, başkâhinleri, yöneticileri ve halkı toplayarak onlara, ‹‹Siz bu adamı bana, halkı saptırıyor diye getirdiniz›› dedi. ‹‹Oysa ben bu adamı sizin önünüzde sorguya çektim ve kendisinde öne sürdüğünüz suçlardan hiçbirini bulmadım. (Mat 19:1; Mat 27:15; Mar 15:6; Yu 18:39)15Hirodes de bulmamış olmalı ki, O'nu bize geri gönderdi. Görüyorsunuz, ölüm cezasını gerektiren hiçbir şey yapmadı.16-17Bu nedenle ben O'nu dövdürüp salıvereceğim.››18Ama onlar hep bir ağızdan, ‹‹Yok et bu adamı, bize Barabba'yı salıver!›› diye bağırdılar.19Barabba, kentte çıkan bir ayaklanmaya katılmaktan ve adam öldürmekten hapse atılmıştı.20İsa'yı salıvermek isteyen Pilatus onlara yeniden seslendi.21Onlar ise, ‹‹O'nu çarmıha ger, çarmıha ger!›› diye bağrışıp durdular.22Pilatus üçüncü kez, ‹‹Bu adam ne kötülük yaptı ki?›› dedi. ‹‹Ölüm cezasını gerektirecek hiçbir suç bulmadım O'nda. Bu nedenle O'nu dövdürüp salıvereceğim.››23-24Ne var ki onlar, yüksek sesle bağrışarak İsa'nın çarmıha gerilmesi için direttiler. Sonunda bağırışları baskın çıktı ve Pilatus, onların isteğinin yerine getirilmesine karar verdi.25İstedikleri kişiyi, ayaklanmaya katılmak ve adam öldürmekten hapse atılan kişiyi salıverdi. İsa'yı ise onların isteğine bıraktı.
İsa Çarmıha Geriliyor
26Askerler İsa'yı götürürken, kırdan gelmekte olan Simun adında Kireneli bir adamı yakaladılar, çarmıhı sırtına yükleyip İsa'nın arkasından yürüttüler. (Mat 27:32; Mar 15:21; Yu 19:17)27Büyük bir halk topluluğu da İsa'nın ardından gidiyordu. Aralarında İsa için dövünüp ağıt yakan kadınlar vardı.28İsa bu kadınlara dönerek, ‹‹Ey Yeruşalim kızları, benim için ağlamayın›› dedi. ‹‹Kendiniz ve çocuklarınız için ağlayın.29Çünkü öyle günler gelecek ki, ‹Kısır kadınlara, hiç doğurmamış rahimlere, emzirmemiş memelere ne mutlu!› diyecekler.30O zaman dağlara, ‹Üzerimize düşün!› ve tepelere, ‹Bizi örtün!› diyecekler.31Çünkü yaş ağaca böyle yaparlarsa, kuruya neler olacaktır?››32İsa'yla birlikte idam edilmek üzere ayrıca iki suçlu da götürülüyordu.33Kafatası denilen yere vardıklarında İsa'yı, biri sağında öbürü solunda olmak üzere, iki suçluyla birlikte çarmıha gerdiler.34İsa, ‹‹Baba, onları bağışla›› dedi. ‹‹Çünkü ne yaptıklarını bilmiyorlar.›› O'nun giysilerini aralarında paylaşmak için kura çektiler.35Halk orada durmuş, olanları seyrediyordu. Yöneticiler İsa'yla alay ederek, ‹‹Başkalarını kurtardı; eğer Tanrı'nın Mesihi, Tanrı'nın seçtiği O ise, kendini de kurtarsın›› diyorlardı.36-37Askerler de yaklaşıp İsa'yla eğlendiler. O'na ekşi şarap sunarak, ‹‹Sen Yahudiler'in Kralı'ysan, kurtar kendini!›› dediler.38Başının üzerinde şu yafta vardı:39Çarmıha asılan suçlulardan biri, ‹‹Sen Mesih değil misin? Haydi, kendini de bizi de kurtar!›› diye küfür etti.40Ne var ki, öbür suçlu onu azarladı. ‹‹Sende Tanrı korkusu da mı yok?›› diye karşılık verdi. ‹‹Sen de aynı cezayı çekiyorsun.41Nitekim biz haklı olarak cezalandırılıyor, yaptıklarımızın karşılığını alıyoruz. Oysa bu adam hiçbir kötülük yapmadı.››42Sonra, ‹‹Ey İsa, kendi egemenliğine girdiğinde beni an›› dedi.43İsa ona, ‹‹Sana doğrusunu söyleyeyim, sen bugün benimle birlikte cennette olacaksın›› dedi.
İsa'nın Ölümü
44-45Öğleyin on iki sularında güneş karardı, üçe kadar bütün ülkenin üzerine karanlık çöktü. Tapınaktaki perde ortasından yırtıldı. (Mat 27:45; Mar 15:33; Yu 19:28)46İsa yüksek sesle, ‹‹Baba, ruhumu ellerine bırakıyorum!›› diye seslendi. Bunu söyledikten sonra son nefesini verdi.47Olanları gören yüzbaşı, ‹‹Bu adam gerçekten doğru biriydi›› diyerek Tanrı'yı yüceltmeye başladı.48Olayı seyretmek için biriken halkın tümü olup bitenleri görünce göğüslerini döve döve geri döndüler.49Ama İsa'nın bütün tanıdıkları ve Celile'den O'nun ardından gelen kadınlar uzakta durmuş, olanları seyrediyorlardı.
İsa'nın Gömülmesi
50Yüksek Kurul üyelerinden Yusuf adında iyi ve doğru bir adam vardı. (Mat 27:57; Mar 15:42; Yu 19:38)51Bir Yahudi kenti olan Aramatya'dan olup Tanrı'nın Egemenliği'ni umutla bekleyen Yusuf, Kurul'un kararını ve eylemini onaylamamıştı.52Pilatus'a gidip İsa'nın cesedini istedi.53Cesedi çarmıhtan indirip keten beze sardı, hiç kimsenin konulmadığı, kayaya oyulmuş bir mezara yatırdı.54Hazırlık Günü'ydü ve Şabat Günü başlamak üzereydi.55İsa'yla birlikte Celile'den gelen kadınlar da Yusuf'un ardından giderek mezarı ve İsa'nın cesedinin oraya nasıl konulduğunu gördüler.56Evlerine dönerek baharat ve güzel kokulu yağlar hazırladılar. Ama Şabat Günü, Tanrı'nın buyruğu uyarınca dinlendiler.
1Hela det samlade judiska rådet[1] gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus, den romerska landshövdingen.2Där började de genast anklaga honom och säga: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till den romerska kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, den utlovade kungen.”3Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.”4Pilatus vände sig då till översteprästerna och till folkmassan och sa: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”5Men de envisades och sa: ”Han hetsar folket till uppror mot staten med sin undervisning, överallt i hela landet, från Galileen och ända hit till Jerusalem.”
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?”7Och när han fick reda på att det var så, skickade han Jesus till Herodes, kungen över Galileen, som just då råkade befinna sig i Jerusalem.8Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för han hade hört mycket om honom och hoppades att få se honom göra ett under.9Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.10Och under tiden stod översteprästerna och laglärarna[2] där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser.11Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.12Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
13Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i det judiska rådet[3] och folket,14och sa till dem:”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser.15Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort ger mig anledning att döma honom till döden.16-17Därför tänker jag bara låta piska honom och sedan släppa honom fri.”[4]18Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!”19(Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)20Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri.21Men de ropade utan uppehåll: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!”22För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit något skäl att döma honom till döden. Jag kommer bara att piska honom och sedan låta honom gå.”23-24Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle spikas fast på ett kors, och till slut fick deras vilda rop Pilatus att ge med sig.25Han gjorde som folket krävde och frigav Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt sina soldater, så att folket skulle få sin vilja igenom med honom.
Jesus spikas fast på ett kors
26På vägen till avrättningsplatsen grep soldaterna tag i en man från Kyrene[5] som hette Simon. Han var på väg till Jerusalem från landsbygden, och de tvingade honom att ta korset på sig och bära det efter Jesus.27En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor.28Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.29Det kommer en tid, då man ska säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.’30Då ska människorna säga till bergen och höjderna: ’Fall över oss och dölj oss.’[6]31För om de gör så här mot mig, det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med er, det torra trädet?”32-33Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas ”Skallen” spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida.34Och han bad: ”Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör.” Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.[7]35Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet[8] skrattade åt honom och hånade honom. ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de. ”Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända.”36Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka37och ropade till honom: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!”38Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: ”Detta är judarnas kung”.39En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!”40-41Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.”42Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld.[9]”43Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset.”
Jesus dör på korset
44Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre,45för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste[10] i templet brast i två delar.46Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande”[11], och med de orden slutade han att andas.47Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja.”48Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem.49Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
50Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet[12]. Han var en god man som levde efter Guds vilja,51och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna.[13]52Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp.53Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa.54Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja.[14]55Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven.56Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag[15].