1İsa öğrencilerine şöyle dedi: ‹‹İnsanı günaha düşüren tuzakların olması kaçınılmazdır. Ama bu tuzaklara aracılık eden kişinin vay haline!2Böyle bir kişi bu küçüklerden birini günaha düşüreceğine, boynuna bir değirmen taşı geçirilip denize atılsa, kendisi için daha iyi olur.3Yaşantınıza dikkat edin! Kardeşiniz günah işlerse, onu azarlayın; tövbe ederse, bağışlayın.4Günde yedi kez size karşı günah işler ve yedi kez size gelip, ‹Tövbe ediyorum› derse, onu bağışlayın.››5Elçiler Rab'be, ‹‹İmanımızı artır!›› dediler.6Rab şöyle dedi: ‹‹Bir hardal tanesi kadar imanınız olsa, şu dut ağacına, ‹Kökünden sökül ve denizin içine dikil› dersiniz, o da sözünüzü dinler.7‹‹Hanginizin çift süren ya da çobanlık eden bir kölesi olur da, tarladan dönüşünde ona, ‹Çabuk gel, sofraya otur› der?8Tersine ona, ‹Yemeğimi hazırla, kuşağını bağla, ben yiyip içerken bana hizmet et. Sonra sen yiyip içersin› demez mi?9Verdiği buyrukları yerine getirdi diye köleye teşekkür eder mi?10Siz de böylece, size verilen buyrukların hepsini yerine getirdikten sonra, ‹Biz değersiz kullarız; sadece yapmamız gerekeni yaptık› deyin.››
On Cüzamlı
11Yeruşalim'e doğru yoluna devam eden İsa, Samiriye ile Celile arasındaki sınır bölgesinden geçiyordu.12-13Köyün birine girerken O'nu cüzamlı on adam karşıladı. Bunlar uzakta durarak, ‹‹İsa, Efendimiz, halimize acı!›› diye seslendiler.14İsa onları görünce, ‹‹Gidin, kâhinlere görünün›› dedi. Adamlar yolda giderken cüzamdan temizlendiler.15-16Onlardan biri, iyileştiğini görünce yüksek sesle Tanrı'yı yücelterek geri döndü, yüzüstü İsa'nın ayaklarına kapanıp O'na teşekkür etti. Bu adam Samiriyeli'ydi.17İsa, ‹‹İyileşenler on kişi değil miydi?›› diye sordu. ‹‹Öbür dokuzu nerede?18Tanrı'yı yüceltmek için bu yabancıdan başka geri dönen olmadı mı?››19Sonra adama, ‹‹Ayağa kalk, git›› dedi. ‹‹İmanın seni kurtardı.››
Tanrı'nın Egemenliği Ne Zaman Gelecek?
20Ferisiler İsa'ya, ‹‹Tanrı'nın Egemenliği ne zaman gelecek?›› diye sordular. İsa onlara şöyle yanıt verdi: ‹‹Tanrı'nın Egemenliği göze görünür bir şekilde gelmez. (Mat 24:23)21İnsanlar da, ‹İşte burada› ya da, ‹İşte şurada› demeyecekler. Çünkü Tanrı'nın Egemenliği içinizdedir.››22İsa öğrencilerine şöyle dedi: ‹‹Öyle günler gelecek ki, İnsanoğlu'nun günlerinden birini görmeyi özleyeceksiniz, ama görmeyeceksiniz.23İnsanlar size, ‹İşte orada›, ‹İşte burada› diyecekler. Gitmeyin, onların arkasından koşmayın.24Şimşek çakıp göğü bir ucundan öbür ucuna dek nasıl aydınlatırsa, İnsanoğlu kendi gününde öyle olacaktır.25Ama önce O'nun çok acı çekmesi ve bu kuşak tarafından reddedilmesi gerekir.26‹‹Nuh'un günlerinde nasıl olduysa, İnsanoğlu'nun günlerinde de öyle olacak.27Nuh'un gemiye bindiği güne dek insanlar yiyip içiyor, evlenip evlendiriliyorlardı. Sonra tufan gelip hepsini yok etti.28Lut'un günlerinde de durum aynıydı. İnsanlar yiyip içiyor, alıp satıyor, tohum ekiyor, ev yapıyorlardı.29Ama Lut'un Sodom'dan ayrıldığı gün gökten ateşle kükürt yağdı ve hepsini yok etti.30‹‹İnsanoğlu'nun ortaya çıkacağı gün durum aynı olacaktır.31O gün damda olan, evdeki eşyalarını almak için aşağı inmesin. Tarlada olan da geri dönmesin.32Lut'un karısını hatırlayın!33Canını esirgemek isteyen onu yitirecek. Canını yitiren ise onu yaşatacaktır. (Mat 18:6; Mar 9:42)34Size şunu söyleyeyim, o gece aynı yatakta olan iki kişiden biri alınacak, öbürü bırakılacak.35-36Birlikte buğday öğüten iki kadından biri alınacak, öbürü bırakılacak.››37Onlar İsa'ya, ‹‹Bu olaylar nerede olacak, Rab?›› diye sordular. O da onlara, ‹‹Leş neredeyse, akbabalar da oraya üşüşecek›› dedi.
1En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra.2Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig.3Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.4Ja, även om hon handlar fel mot dig sju[1] gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.”5En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.”6”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”
Tjänaren som gör sin plikt
7Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’8Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’9Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om.10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien.12Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort13och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!”14Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”[2] Och medan de var på väg dit blev de friska!15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien[3].17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio?18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?”19Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”
Guds nya värld
20En dag frågade fariseerna[4] Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.21Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.[5]”22Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen[6], i Guds nya värld, men ni ska inte få det.23Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit.24För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten.25Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro.26När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.27Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop.28Likadant var det på Lots tid.[7] Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,29ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop.30Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka.31Den dagen får den som är uppe på taket[8] och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem.32Kom ihåg vad som hände med Lots fru!33Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det.34Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.35-36Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[9]”37Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”