1Yerubbaal -Gidyon- ile yanındaki halk erkenden kalkıp Harot Pınarı'nın başında ordugah kurdular. Midyanlılar'ın ordugahıysa onların kuzeyinde, More Tepesi'nin yanındaki vadideydi.2RAB Gidyon'a şöyle dedi: ‹‹Yanında fazla adam var; Midyan'ı onların eline teslim etmem. Yoksa İsrailliler, ‹Kendi gücümüzle kurtulduk› diyerek bana karşı övünebilirler.3Şimdi halka şunu söyle: ‹Korkudan titreyen dönsün, Gilat Dağı'ndan geri gitsin.› ›› Bunun üzerine halktan yirmi iki bin kişi döndü, on bin kişi orada kaldı.4RAB Gidyon'a, ‹‹Adamların sayısı hâlâ fazla›› dedi, ‹‹Kalanları suyun başına götür, onları orada senin için sınayayım. ‹Bu seninle gidecek› dediğim adam seninle gidecek; ‹Bu seninle gitmeyecek› dediğim gitmeyecek.››5Gidyon halkı suyun başına götürdü. RAB Gidyon'a, ‹‹Köpek gibi diliyle su içenleri bir yana, su içmek için dizleri üzerine çökenleri öbür yana ayır›› dedi.6Ellerini ağızlarına götürerek dilleriyle su içenlerin sayısı üç yüzü buldu. Geri kalanların hepsi su içmek için dizleri üzerine çöktüler.7RAB Gidyon'a, ‹‹Sizi diliyle su içen üç yüz kişinin eliyle kurtaracağım›› dedi, ‹‹Midyanlılar'ı senin eline teslim edeceğim. Öbürleri yerlerine dönsün.››8Gidyon yalnız üç yüz kişiyi alıkoyarak geri kalan İsrailliler'i çadırlarına gönderdi. Bu üç yüz kişi, gidenlerin kumanyalarıyla borularını da aldılar. Midyanlılar'ın ordugahı Gidyon'un aşağısında, vadideydi.9RAB aynı gece Gidyon'a, ‹‹Kalk, ordugaha saldır›› dedi, ‹‹Çünkü orayı senin eline teslim ediyorum.10Ordugaha yalnız gitmekten korkuyorsan, uşağın Pura'yı da yanına al.11Midyanlılar'ın söylediklerine kulak kabart. O zaman ordugahlarına saldırmaya cesaret bulursun.›› Böylece Gidyon uşağı Pura ile ordugahın yanına kadar sokuldu.12Midyanlılar, Amalekliler ve öbür doğulu halklar çekirge sürüsü gibi vadiye yayılmışlardı. Kıyıların kumu kadar çok, sayısız develeri vardı.13Gidyon ordugahın yanına vardığında, adamlardan biri arkadaşına gördüğü düşü anlatıyordu. ‹‹Bir düş gördüm›› diyordu, ‹‹Arpa unundan yapılmış bir somun ekmek, Midyan ordugahına doğru yuvarlanarak çadıra kadar geldi, çadıra çarpıp onu devirdi, altüst etti. Çadır yerle bir oldu.››14Adamın arkadaşı şöyle karşılık verdi: ‹‹Bu, İsrailli Yoaş oğlu Gidyon'un kılıcından başka bir şey değildir. Tanrı Midyan'ı ve bütün ordugahı onun eline teslim edecek.››15Gidyon düşü ve yorumunu duyunca Tanrı'ya tapındı. İsrail ordugahına döndü ve adamlarına, ‹‹Kalkın! RAB Midyan ordugahını elinize teslim etti›› dedi.16Sonra üç yüz adamını üç bölüğe ayırdı. Hepsine borular, boş testiler ve testilerin içinde yakılmak üzere çıralar verdi.17Onlara, ‹‹Gözünüz bende olsun›› dedi, ‹‹Ben ne yaparsam siz de onu yapın. Ordugahın yanına vardığımda ne yaparsam siz de aynısını yapın.18Ben ve yanımdakiler borularımızı çalınca, siz de ordugahın çevresinde durup borularınızı çalın ve, ‹RAB için ve Gidyon için!› diye bağırın.››19Gidyon ile yanındaki yüz kişi gece yarısından az önce, nöbetçi değişiminden hemen sonra ordugahın yanına vardılar; borularını çalmaya başlayıp ellerindeki testileri kırdılar.20Üç bölük de borularını çalıp testileri kırdı. Çalacakları boruları sağ ellerinde, çıralarıysa sol ellerinde tutuyorlardı. ‹‹Yaşasın RAB'bin ve Gidyon'un kılıcı!›› diye bağırdılar.21Onlar ordugahın çevresinde dururken, ordugahtakilerin hepsi koşuşmaya, bağırıp kaçışmaya başladı.22Üç yüz boru birden çalınca RAB ordugahtakilerin hepsini kılıçla birbirlerine saldırttı. Midyan ordusu Serera'ya doğru, Beytşitta'ya, Tabbat yakınındaki Avel-Mehola sınırına dek kaçtı.23Naftali, Aşer ve bütün Manaşşe'den çağrılan İsrailliler Midyanlılar'ı kovalamaya başladılar.24Gidyon, Efrayim'in dağlık bölgesine gönderdiği ulaklar aracılığıyla, ‹‹İnip Midyanlılar'a saldırın›› dedi, ‹‹Önlerini kesmek için Şeria Irmağı'nın Beytbara'ya kadar uzanan bölümünü tutun.›› Efrayimoğulları Şeria Irmağı'nın Beytbara'ya kadarki bölümünü ele geçirdiler.25Midyanlı iki önderi, Orev ile Zeev'i tutsak aldılar. Orev'i Orev Kayası'nda, Zeev'i ise Zeev'in üzüm sıkma çukurunda öldürerek Midyanlılar'ı kovalamaya devam ettiler. Orev'le Zeev'in kesik başlarını Şeria Irmağı'nın karşı yakasından Gidyon'a getirdiler.
1Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.2Då sa Herren till Gideon: "Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'3Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga."Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.4"Det är fortfarande för många", sa Herren till Gideon. "För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem."5-6Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: "Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet."Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.7"Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra!" sa Herren till Gideon. "Skicka hem alla de andra!"8-9När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem. På natten sa Herren till Gideon: "Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!10Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura11och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!"Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,12-13där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater."Jag hade en sådan märklig dröm", sa han. "Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!"14"Din dröm kan bara betyda en sak!" sa en av de andra soldaterna. "Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!"15När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: "Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!"16Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.17Sedan avslöjade han sin plan:"När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.18Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!' "19-20Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt. Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: "För Herren och för Gideon!"21Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.22I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.23Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.24Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.25Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.