Turkish Bible Society'dan1Yiftah adında yiğit bir savaşçı vardı. Bir fahişenin oğlu olan Yiftah'ın babasının adı Gilat'tı.2Gilat'ın karısı da ona erkek çocuklar doğurmuştu. Bu çocuklar büyüyünce Yiftah'ı kovmuşlardı. Ona, ‹‹Babamızın evinden miras almayacaksın. Çünkü sen başka bir kadının oğlusun›› demişlerdi.3Yiftah kardeşlerinden kaçıp Tov yöresine yerleşti. Çevresinde toplanan serserilere önderlik etmeye başladı.4Bir süre sonra Ammonlular İsrailliler'e savaş açtı.5Savaş patlak verince Gilat ileri gelenleri Yiftah'ı almak için Tov yöresine gittiler.6Ona, ‹‹Gel, komutanımız ol, Ammonlular'la savaşalım›› dediler.7Yiftah, ‹‹Benden nefret eden, beni babamın evinden kovan siz değil miydiniz?›› diye yanıtladı, ‹‹Sıkıntıya düşünce neden bana geldiniz?››8Gilat ileri gelenleri, ‹‹Sana başvuruyoruz; çünkü bizimle gelip Ammonlular'la savaşmanı, bize, Gilat halkına önderlik etmeni istiyoruz›› dediler.9Yiftah, ‹‹Ammonlular'la savaşmak için beni götürürseniz, RAB de onları elime teslim ederse, sizin önderiniz olacak mıyım?›› diye sordu.10Gilat ileri gelenleri, ‹‹RAB aramızda tanık olsun, kesinlikle dediğin gibi yapacağız›› dediler.11Böylece Yiftah Gilat ileri gelenleriyle birlikte gitti. Halk onu kendine önder ve komutan yaptı. Yiftah bütün söylediklerini Mispa'da, RAB'bin önünde yineledi.12Sonra Ammon Kralı'na ulaklar göndererek, ‹‹Aramızda ne var ki, ülkeme saldırmaya kalkıyorsun?›› dedi.13Ammon Kralı, Yiftah'ın ulaklarına şu karşılığı verdi: ‹‹İsrailliler Mısır'dan çıktıktan sonra Arnon Vadisi'nden Yabbuk ve Şeria ırmaklarına kadar uzanan topraklarımı aldılar. Şimdi buraları bana savaşsız geri ver.››14Yiftah yine Ammon Kralı'na ulaklar göndererek15şöyle dedi: ‹‹Yiftah diyor ki, İsrailliler ne Moav ülkesini, ne de Ammon topraklarını aldı.16Mısır'dan çıktıkları zaman Kızıldeniz'e kadar çölde yürüyerek Kadeş'e ulaştılar.17Sonra Edom Kralı'na ulaklar göndererek, ‹Lütfen topraklarından geçmemize izin ver› dediler. Edom Kralı kulak asmadı. İsrailliler Moav Kralı'na da ulaklar gönderdi, ama o da izin vermedi. Bunun üzerine Kadeş'te kaldılar.18‹‹Çölü izleyerek Edom ile Moav topraklarının çevresinden geçtiler; Moav bölgesinin doğusunda, Arnon Vadisi'nin öbür yakasında konakladılar. Moav sınırından içeri girmediler. Çünkü Arnon Vadisi sınırdı.19‹‹Sonra Heşbon'da egemenlik süren Amorlular'ın Kralı Sihon'a ulaklar göndererek, ‹Ülkenden geçip topraklarımıza ulaşmamıza izin ver› diye rica ettiler.20Ama Sihon İsrailliler'in topraklarından geçip gideceklerine inanmadı. Bu nedenle bütün halkını toplayıp Yahesa'da ordugah kurdu ve İsrailliler'le savaşa tutuştu.21‹‹İsrail'in Tanrısı RAB, Sihon'u ve bütün halkını İsrailliler'in eline teslim etti. İsrailliler Amorlular'ı yenip o yöredeki halkın bütün topraklarını ele geçirdiler.22Arnon Vadisi'nden Yabbuk Irmağı'na, çölden Şeria Irmağı'na kadar uzanan bütün Amor topraklarını ele geçirdiler.23‹‹İsrail'in Tanrısı RAB Amorlular'ı kendi halkı İsrail'in önünden kovduktan sonra, sen hangi hakla buraları geri istiyorsun?24İlahın Kemoş sana bir yer verse oraya sahip çıkmaz mısın? Biz de Tanrımız RAB'bin önümüzden kovduğu halkın topraklarını sahipleneceğiz.25Sen Moav Kralı Sippor oğlu Balak'tan üstün müsün? O hiç İsrailliler'le çekişti mi, hiç onlarla savaşmaya kalkıştı mı?26İsrailliler üç yüz yıldır Heşbon'da, Aroer'de, bunların çevre köylerinde ve Arnon kıyısındaki bütün kentlerde yaşarken neden buraları geri almaya çalışmadınız?27Ben sana karşı suç işlemedim. Ama sen benimle savaşmaya kalkışmakla bana haksızlık ediyorsun. Hakim olan RAB, İsrailliler'le Ammonlular arasında bugün hakemlik yapsın.››28Ne var ki Ammon Kralı, Yiftah'ın kendisine ilettiği bu sözlere kulak asmadı.29RAB'bin Ruhu Yiftah'ın üzerine indi. Yiftah, Gilat ve Manaşşe'den geçti, Gilat'taki Mispa'dan geçerek Ammonlular'a doğru ilerledi.30RAB'bin önünde ant içerek şöyle dedi: ‹‹Gerçekten Ammonlular'ı elime teslim edersen,31onları yenip sağ salim döndüğümde beni karşılamak için evimin kapısından ilk çıkan, RAB'be adanacaktır. Onu yakmalık sunu olarak sunacağım.››32Yiftah bundan sonra Ammonlular'la savaşmaya gitti. RAB onları Yiftah'ın eline teslim etti.33Yiftah, başta Avel-Keramim olmak üzere, Aroer'den Minnit'e kadar yirmi kenti yakıp yıkarak Ammonlular'a çok büyük kayıplar verdirdi. Böylece Ammonlular İsrailliler'in boyunduruğuna girdi.34Yiftah Mispa'ya, kendi evine döndüğünde, kızı tef çalıp dans ederek onu karşılamaya çıktı. Tek çocuğu oydu, ondan başka ne oğlu ne de kızı vardı.35Yiftah, kızını görünce giysilerini yırtarak, ‹‹Eyvahlar olsun, kızım!›› dedi, ‹‹Beni perişan ettin, umarsız bıraktın! Çünkü RAB'be verdiğim sözden dönemem.››36Kız, ‹‹Baba, RAB'be ant içtin›› dedi, ‹‹Madem RAB düşmanların olan Ammonlular'dan senin öcünü aldı, ağzından ne çıktıysa bana öyle yap.››37Sonra ekledi: ‹‹Yalnız bir dileğim var: Beni iki ay serbest bırak, gidip arkadaşlarımla kırlarda gezineyim, kızlığıma ağlayayım.››38Babası, ‹‹Gidebilirsin›› diyerek onu iki ay serbest bıraktı. Kız arkadaşlarıyla birlikte kırlara çıkıp erdenliğine ağladı.39İki ay sonra babasının yanına döndü. Babası da içtiği andı yerine getirdi. Kıza erkek eli değmemişti. Bundan sonra İsrail'de bir gelenek oluştu.40İsrail kızları her yıl kırlara çıkıp Gilatlı Yiftah'ın kızı için dört gün yas tutar oldular.
1-2Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet."Du är ju son till en hora", sa de. "Därför ska du inte heller ärva vår far."3Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom.4En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel.5Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta6och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna.7Men Jefta sa till dem: "Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?"8"Därför att vi behöver dig", svarade de. "Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead."9"Verkligen!" utropade Jefta. "Och hur ska jag veta att ni menar allvar?"10"Vi svär på det", svarade de. "Vi lovar det inför Herren."11Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats.12Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet.13Kungen svarade att landet tillhörde Ammons barn. Det hade stulits från dem, sa han, när israeliterna kom från Egypten. Hela området från Arnon ända till Jabbok och till Jordan var hans, påstod han, och bad att få tillbaka det utan strid.14-15Jefta svarade: "Israel stal inte landet.16När Israels folk kom till Kades på sin väg från Egypten, sedan de gått över Röda havet,17sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kades.18Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land.19Då sände israeliterna bud till amoreernas kung Sihon, som bodde i Hesbon, och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort.20Men kung Sihon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem.21-22Då hjälpte oss Herren, vår Gud, att besegra Sihon och allt hans folk, och på så sätt övertog Israel allt ert land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.23Ni måste därför inse att det var Herren, Israels Gud, som tog landet från amoreerna och gav det till Israel. Varför skulle vi då lämna tillbaka det till er?24Ni behåller ju vad er gud Kemos ger er, och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss!25Och vem tror du egentligen att du är? Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Försökte han ta tillbaka sitt land, när Israel besegrat honom? Nej, det vågade han inte!26Men nu, efter 300 år, kommer ni med detta. Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Hesbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka?27Nej, jag har inte syndat mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon."28Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.29Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.30-31Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.32Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.33Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.34När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,35men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. "Ve mig, min dotter!" ropade han. "Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!"36"Pappa", sa flickan. "Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.37Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift."38"Ja", svarade han. "Du får gå." Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.39Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel40att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.