1Kurtulduktan sonra adanın Malta adını taşıdığını öğrendik.2Yerliler bize olağanüstü bir yakınlık gösterdiler. Hava yağışlı ve soğuk olduğu için ateş yakıp hepimizi dostça karşıladılar.3Pavlus bir yığın çalı çırpı toplayıp ateşin üzerine attı. O anda ısıdan kaçan bir engerek onun eline yapıştı.4Yerliler Pavlus'un eline asılan yılanı görünce birbirlerine, ‹‹Bu adam kuşkusuz bir katil›› dediler. ‹‹Denizden kurtuldu, ama adalet onu yaşatmadı.››5Ne var ki, elini silkip yılanı ateşin içine fırlatan Pavlus hiçbir zarar görmedi.6Halk, Pavlus'un bedeninin şişmesini ya da birdenbire düşüp ölmesini bekliyordu. Ama uzun süre bekleyip de ona bir şey olmadığını görünce fikirlerini değiştirdiler. ‹‹Bu bir ilahtır!›› dediler.7Bulunduğumuz yerin yakınında adanın baş yetkilisi olan Publius adlı birinin toprakları vardı. Bu adam bizi evine kabul ederek üç gün dostça ağırladı.8O sırada Publius'un babası kanlı ishale yakalanmış ateşler içinde yatıyordu. Hastanın yanına giren Pavlus dua etti, ellerini üzerine koyup onu iyileştirdi.9Bu olay üzerine adadaki öbür hastalar da gelip iyileştirildiler.10Bizi bir sürü armağanla onurlandırdılar; denize açılacağımız zaman gereksindiğimiz malzemeleri gemiye yüklediler.
Roma'ya Varış
11Üç ay sonra, kışı adada geçiren ve ikiz tanrılar simgesini taşıyan bir İskenderiye gemisiyle denize açıldık.12Sirakuza Kenti'ne uğrayıp üç gün kaldık.13Oradan da yolumuza devam ederek Regium'a geldik. Ertesi gün güneyden esmeye başlayan rüzgarın yardımıyla iki günde Puteoli'ye vardık.14Orada bulduğumuz kardeşler, bizi yanlarında bir hafta kalmaya çağırdılar. Sonunda Roma'ya vardık.15Haberimizi alan Roma'daki kardeşler, bizi karşılamak için Appius Çarşısı'na ve Üç Hanlar'a kadar geldiler. Pavlus onları görünce Tanrı'ya şükretti, yüreklendi.16Roma'ya girdiğimizde Pavlus'un, bir asker gözetiminde yalnız başına kalmasına izin verildi.
Pavlus'un Roma'daki Etkinlikleri
17Üç gün sonra Pavlus, Yahudiler'in ileri gelenlerini bir araya çağırdı. Bunlar toplandıkları zaman Pavlus kendilerine şöyle dedi: ‹‹Kardeşler, halkımıza ya da atalarımızın törelerine karşı hiçbir şey yapmadığım halde, Yeruşalim'de tutuklanıp Romalılar'ın eline teslim edildim.18Onlar beni sorguya çektikten sonra serbest bırakmak istediler. Çünkü ölüm cezasını gerektiren hiçbir suç işlememiştim.19Ama Yahudiler buna karşı çıkınca, davamı Sezar'a iletmek zorunda kaldım. Bunu, kendi ulusumdan herhangi bir şikâyetim olduğu için yapmadım.20Ben İsrail'in umudu uğruna bu zincire vurulmuş bulunuyorum. Sizi buraya, işte bu konuyu görüşmek ve konuşmak için çağırdım.››21Onlar Pavlus'a, ‹‹Yahudiye'den seninle ilgili mektup almadık, oradan gelen kardeşlerden hiçbiri de senin hakkında kötü bir haber getirmedi, kötü bir şey söylemedi›› dediler.22‹‹Biz senin fikirlerini senden duymak isteriz. Çünkü her yerde bu mezhebe karşı çıkıldığını biliyoruz.››23Pavlus'la bir gün kararlaştırdılar ve o gün, daha büyük bir kalabalıkla onun kaldığı yere geldiler. Pavlus sabahtan akşama dek onlara Tanrı'nın Egemenliği'ne ilişkin açıklamalarda bulundu ve bu konuda tanıklık etti. Gerek Musa'nın Yasası'na, gerek peygamberlerin yazılarına dayanarak onları İsa hakkında ikna etmeye çalıştı.24Bazıları onun sözlerine inandı, bazıları ise inanmadı.25Birbirleriyle anlaşamayınca, Pavlus'un şu son sözünden sonra ayrıldılar: ‹‹Peygamber Yeşaya aracılığıyla atalarınıza seslenen Kutsal Ruh doğru söyledi.26Ruh dedi ki, ‹Bu halka gidip şunu söyle: Duyacak duyacak, ama hiç anlamayacaksınız, Bakacak bakacak, ama hiç görmeyeceksiniz.27Çünkü bu halkın yüreği duygusuzlaştı, Kulakları ağırlaştı. Gözlerini de kapadılar. Öyle ki, gözleri görmesin, Kulakları duymasın, yürekleri anlamasın, Ve bana dönmesinler. Dönselerdi, onları iyileştirirdim.›28-29‹‹Şunu bilin ki, Tanrı'nın sağladığı bu kurtuluşun haberi öteki uluslara gönderilmiştir. Ve onlar buna kulak vereceklerdir.››30Pavlus tam iki yıl kendi kiraladığı evde kaldı ve ziyaretine gelen herkesi kabul etti.31Hiçbir engelle karşılaşmadan Tanrı'nın Egemenliği'ni tam bir cesaretle duyuruyor, Rab İsa Mesih'le ilgili gerçekleri öğretiyordu.
1-2När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden där alla kunde värma sig, för det hade börjat regna och var kallt.3Paulus hjälpte till genom att samla grenar, och då han la ett fång på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och högg sig envist fast i hans hand.4När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: ”Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men nu vill rättvisans gudinna döda honom.”5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd.6Alla väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.7Nära stranden där vi kom iland fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat och husrum i tre dagar.8Men samtidigt som vi var där, råkade Publius pappa ligga sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och la sina händer på honom och botade honom.9Efter detta kom alla sjuka människor på ön till Paulus och blev botade.10De visade sedan sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
Paulus anländer till Rom
11Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi seglade iväg från Malta, och den här gången reste vi med fartyget ”Tvillinggudarna” från Alexandria, ett fartyg som hade övervintrat på ön.12Vi la först till i Syrakusa på Sicilien, där vi stannade i tre dagar.13Därifrån for vi rakt över till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och kom efter två dagar fram till Puteoli.14Där fann vi några troende, som bad oss att stanna hos dem i en vecka, vilket vi gjorde. Sedan fortsatte vi landvägen mot Rom.15De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii[1]. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.16När vi till slut kom fram till Rom, fick Paulus lov att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som vaktade honom.
Paulus tal till judarna i Rom
17Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna, och när alla var samlade sa han till dem:”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till de romerska myndigheterna, trots att jag inte gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner.18Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig, eftersom de inte fann något skäl att döma mig till döden.19Men judarna protesterade mot deras beslut, och jag blev därför tvungen att be att få bli dömd vid den kejserliga domstolen. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk.20Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan lära känna varandra. Jag ville tala om för er att jag är bunden med dessa kedjor därför att jag tror att Israels hopp, Messias, den utlovade kungen, redan har kommit.”21De svarade: ”Vi har inte fått några dåliga rapporter om dig! Det har inte kommit något brev om dig från Judeen och ingen av dem som har kommit från Jerusalem har haft något ont att säga om dig.22Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om denna nya grupp är att den stöter på motstånd överallt.”23De kom därför överens om att träffas en annan dag, och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att berätta och undervisa om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna[2] övertyga dem om vem Jesus var.24Några av dem började tro, men andra vägrade.25Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt, och Paulus skickade med dem ett sista ord: ”Guds heliga Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:26’Gå och säg till det här folket: Ni ska höra vad jag säger, men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör, men ändå inte fatta!27Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt, att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad, så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon, så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!’[3]28-29Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att ta emot hans räddning.”[4]30Paulus bodde sedan i två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök31och undervisade öppet om Herren Jesus Kristus och Guds plan om att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och ingen försökte hindra honom.