Elçilerin İşleri 20 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Pavlus Troas'ta

1 Pavlus, kargaşalık yatıştıktan sonra öğrencileri çağırtıp onları yüreklendirdi. Sonra kendilerine veda ederek Makedonya'ya gitmek üzere yola çıktı. 2 O yöreleri dolaşarak imanlıları yüreklendiren birçok konuşmalar yaptıktan sonra Yunanistan'a gitti. 3 Orada üç ay kaldı. Suriye'ye deniz yoluyla gitmek üzereyken Yahudiler'in kendisine karşı bir düzen kurması nedeniyle dönüşü Makedonya üzerinden yapmaya karar verdi. 4 Piros oğlu Veriyalı Sopater, Selanikliler'den Aristarhus ile Sekundus, Derbeli Gayus, Timoteos ve Asya İli'nden Tihikos ile Trofimos onunla birlikte gittiler. 5 Bunlar önden gidip bizi Troas'ta beklediler. 6 Biz de Mayasız Ekmek Bayramı'ndan sonra Filipi'den denize açılıp beş günde Troas'a gelerek onlarla buluştuk. Orada yedi gün kaldık. 7 Haftanın ilk günü ekmek bölmek için bir araya toplandığımızda Pavlus imanlılara bir konuşma yaptı. Ertesi gün oradan ayrılacağı için konuşmasını gece yarısına dek sürdürdü. 8 Toplanmış olduğumuz üst kattaki odada birçok kandil yanıyordu. 9 Eftihos adlı bir delikanlı pencerede oturuyordu. Pavlus konuşmasını uzattıkça Eftihos'u uyku bastı. Uykuya dalınca da ikinci kattan aşağı düştü ve yerden ölüsü kaldırıldı. 10 Aşağı inen Pavlus delikanlının üzerine kapanıp onu kucakladı. ‹‹Telaşlanmayın, yaşıyor!›› dedi. 11 Sonra yukarı çıkıp ekmek böldü ve yemek yedi. Gün doğuncaya dek onlarla uzun uzun konuştu, sonra oradan ayrıldı. 12 Çocuğu diri olarak evine götüren imanlılar bu olaydan büyük cesaret aldılar. 13 Biz önden giderek gemiye bindik ve Assos'a hareket ettik. Pavlus'u oradan alacaktık. Kendisi karadan gitmek istediği için bunu böyle düzenlemişti. 14 Bizi Assos'ta karşılayınca onu gemiye alıp Midilli'ye geçtik. 15 Oradan denize açılıp ertesi gün Sakız Adası'nın karşısına geldik. Üçüncü gün Sisam'a uğradık ve bir gün sonra Milet'e vardık. 16 Pavlus, Asya İli'nde vakit kaybetmemek için Efes'e uğramamaya karar vermişti. Pentikost Günü Yeruşalim'de olabilmek umuduyla acele ediyordu.

Pavlus Efesli İhtiyarlara Veda Ediyor

17 Pavlus, Milet'ten Efes'e haber yollayarak kilisenin ihtiyarlarını yanına çağırttı. 18 Yanına geldikleri zaman onlara şöyle dedi: ‹‹Asya İli'ne ayak bastığım ilk günden beri, sizinle bulunduğum bütün süre boyunca, nasıl davrandığımı biliyorsunuz. 19 Yahudiler'in kurduğu düzenlerden çektiğim sıkıntıların ortasında Rab'be tam bir alçakgönüllülükle, gözyaşları içinde kulluk ettim. 20 Yararlı olan herhangi bir şeyi size duyurmaktan, gerek açıkta gerek evden eve dolaşarak size öğretmekten çekinmedim. 21 Hem Yahudiler'i hem de Grekler'i, tövbe edip Tanrı'ya dönmeye ve Rabbimiz İsa'ya inanmaya çağırdım. 22 ‹‹Şimdi de Ruh'a boyun eğerek Yeruşalim'e gidiyorum. Orada başıma neler geleceğini bilmiyorum. 23 Ancak Kutsal Ruh, beni zincirler ve sıkıntıların beklediğine dair her kentte beni uyarıyor. 24 Canımı hiç önemsemiyorum, ona değer vermiyorum. Yeter ki yarışı bitireyim ve Rab İsa'dan aldığım görevi, Tanrı'nın lütfunu bildiren Müjde'ye tanıklık etme görevini tamamlayayım. 25 ‹‹Şimdi aralarında dolaşıp Tanrı'nın Egemenliği'ni duyurduğum sizlerden hiçbirinin yüzümü bir daha görmeyeceğini biliyorum. 26 Bu yüzden bugün size şunu açıkça söyleyeyim: Ben kimsenin uğrayacağı cezadan sorumlu değilim. 27 Tanrı'nın isteğini size tam olarak bildirmekten çekinmedim. 28 Kendinize ve Kutsal Ruh'un sizi gözetmen olarak görevlendirdiği bütün sürüye göz kulak olun. Rab'bin kendi kanı pahasına sahip olduğu kiliseyi gütmek üzere atandınız. 29 Ben gittikten sonra sürüyü esirgemeyen yırtıcı kurtların aranıza gireceğini biliyorum. 30 Hatta öğrencileri kendi peşlerinden sürüklemek için sizin aranızdan da sapık sözler söyleyen kişiler çıkacak. 31 Bunun için uyanık durun. Üç yıl boyunca, aralıksız, gece gündüz demeden, gözyaşı dökerek her birinizi nasıl uyardığımı hatırlayın. 32 ‹‹Şimdi sizi Tanrı'ya ve O'nun lütfunu bildiren söze emanet ediyorum. Bu söz, sizi ruhça geliştirecek ve kutsal kılınmış olan bütün insanlar arasında mirasa kavuşturacak güçtedir. 33 Ben hiç kimsenin altınına, gümüşüne ya da giysisine göz dikmedim. 34 Siz de bilirsiniz ki, bu eller hem benim, hem de benimle birlikte olanların gereksinmelerini karşılamak için hizmet etmiştir. 35 Yaptığım her işte sizlere, böyle emek vererek güçsüzlere yardım etmemiz ve Rab İsa'nın, ‹Vermek, almaktan daha büyük mutluluktur› diyen sözünü unutmamamız gerektiğini gösterdim.›› 36 Pavlus bu sözleri söyledikten sonra diz çöküp onlarla birlikte dua etti. 37 Sonra hepsi acı acı ağlayarak Pavlus'un boynuna sarıldılar, onu öptüler. 38 Onları en çok üzen, ‹‹Yüzümü bir daha görmeyeceksiniz›› demesi oldu. Sonra onu gemiye kadar geçirdiler.

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Paulus reser till Makedonien och Grekland

1 När allt blivit lugnt igen i Efesos, kallade Paulus samman Jesus efterföljare och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl av dem och började sin resa över till Makedonien. 2 Där reste han från plats till plats och uppmuntrade de troende, och när han kom fram till Grekland 3 stannade han i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när han fick reda på att några judar gjort upp planer på att döda honom, och han ändrade därför resrutten och for tillbaka upp genom Makedonien. 4 En hel grupp av män skulle resa med honom ner till Syrien och vidare till Jerusalem. Det var Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien^[1]. 5 Men han lät dem nu segla i förväg över till Troas och vänta på oss^[2] där. 6 Efter påskhögtiden^[3] gick sedan vi andra ombord på ett fartyg i Filippi, och fem dagar senare mötte vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.

Paulus i Troas. En ung man uppväcks från de döda

7 På söndagen, när vi hade samlats för att bryta bröd tillsammans, talade Paulus till de troende, och eftersom han skulle resa från Troas nästa dag höll han på ända till midnatt. 8 Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många oljelampor, 9 och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge råkade han somna och föll ner från tredje våningen och dog. 10 Paulus sprang då ner och la sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ”Oroa er inte, han lever!” 11 Och så gick alla tillbaka upp och bröt brödet och åt tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, ja, det hann faktiskt bli morgon innan han till slut lämnade dem. 12 Men den unga mannen som trillat ut genom fönstret fördes hem livs levande till stor lättnad för alla.

Paulus avsked till församlingsledarna i Efesos

13 Paulus tog sedan landvägen över till staden Assos, medan vi andra reste runt med båt. 14 När vi efter ett tag mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene. 15 Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag ön Chios. Dagen därpå la vi till vid ön Samos, och en dag senare var vi framme i staden Miletos. 16-17 Paulus hade bestämt sig för att inte resa till Efesos den här gången, trots att staden låg i närheten. Han ville inte bli uppehållen i provinsen Asien^[4], eftersom han ville hinna till Jerusalem och fira pingsthögtiden där. Men när vi kom fram till Miletos skickade han i alla fall ett meddelande till församlingsledarna i Efesos och bad dem att komma ner till fartyget för att träffa honom. 18 När de hade anlänt sa han till dem: ”Ni vet om allt jag har gjort ända från den dag då jag först satte min fot i provinsen Asien. 19 Ni vet att jag utan att tänka på mig själv har tjänat Herren Jesus, trots de sorger och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp. 20 Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen. 21 Jag har allvarligt uppmanat både judar och icke-judar att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus. 22 Men nu drivs jag av Guds Ande^[5] att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig. 23 Det enda jag vet är att Guds heliga Ande i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig. 24 Men för mig är livet inget värt, om jag inte får använda det till att slutföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig. Ända till livets slut vill jag sprida det glada budskapet om Guds kärlek och förlåtelse. 25 Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om hur ni kunde få bli Guds eget folk. 26 Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig till om någon av er går evigt förlorad, 27 för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan om räddning. 28 Se nu noga till hur ni själva lever, och ta väl hand om de människor som Guds heliga Ande har satt er till ledare för. Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sin egen Sons blod. 29 Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att kasta sig in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. 30 Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland Jesus efterföljare. 31 Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har undervisat var och en av er, och att jag dag och natt under tårar har förmanat er. 32 Jag ber nu att Gud ska ta hand om er. Glöm inte budskapet om hans kärlek och förlåtelse. Låt det vägleda er, så att er tro blir allt starkare och ni får del av det arv som väntar dem som tillhör Gud. 33 Ni vet att jag aldrig har krävt att få pengar eller kläder av er, 34 utan att jag med egna händer har försörjt både mig själv och mina medhjälpare. 35 Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Man blir lyckligare av att ge än av att få.’ ” 36 När Paulus sedan slutat tala föll han på knä och bad tillsammans med dem. 37 Då började männen gråta högt och omfamna honom och kyssa honom. 38 Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses här i livet. Sedan följde alla honom ner till fartyget.