1Pavlus, Derbe ve Listra'ya da uğradı. Listra'da Timoteos adında bir İsa öğrencisi vardı. Annesi imanlı bir Yahudi, babası ise Grek'ti.2Listra ve Konya'daki kardeşler ondan övgüyle söz ediyorlardı.3Timoteos'u kendisiyle birlikte götürmek isteyen Pavlus, oralarda bulunan Yahudiler yüzünden onu sünnet ettirdi. Çünkü hepsi, babasının Grek olduğunu biliyordu.4Kent kent dolaşarak Yeruşalim'deki elçilerle ihtiyarların aldığı kararları imanlılara iletiyor, bunlara uymalarını istiyorlardı.5Böylelikle toplulukların imanı güçleniyor ve sayıları günden güne artıyordu.
Pavlus'un Makedonya'yla İlgili Görümü
6Kutsal Ruh'un, Tanrı sözünü Asya İli'nde yaymalarını engellemesi üzerine Pavlus'la arkadaşları Frikya ve Galatya bölgesinden geçtiler.7Misya sınırına geldiklerinde Bitinya bölgesine geçmek istediler. Ama İsa'nın Ruhu onlara izin vermedi.8Bunun üzerine Misya'dan geçip Troas Kenti'ne gittiler.9O gece Pavlus bir görüm gördü. Önünde Makedonyalı bir adam durmuş, ona yalvarıyordu: ‹‹Makedonya'ya geçip bize yardım et›› diyordu.10Pavlus'un gördüğü bu görümden sonra hemen Makedonya'ya gitmenin bir yolunu aradık. Çünkü Tanrı'nın bizi, Müjde'yi oradakilere duyurmaya çağırdığı sonucuna varmıştık.
Lidya'nın İman Etmesi
11Troas'tan denize açılıp doğru Semadirek Adası'na, ertesi gün de Neapolis'e gittik.12Oradan da Filipi'ye geçtik. Burası bir Roma yerleşim merkezi ve Makedonya'nın o bölgesinde önemli bir kentti. Birkaç gün bu kentte kaldık.13Şabat Günü kent kapısından çıkıp ırmak kıyısına gittik. Orada bir dua yeri olacağını düşünüyorduk. Oturduk, orada toplanmış kadınlarla konuşmaya başladık.14Bizi dinleyenler arasında Tiyatira Kenti'nden Lidya adında bir kadın vardı. Mor kumaş ticareti yapan Lidya, Tanrı'ya tapan biriydi. Pavlus'un söylediklerine kulak vermesi için Rab onun yüreğini açtı.15Lidya, ev halkıyla birlikte vaftiz olduktan sonra bizi evine çağırdı. ‹‹Beni Rab'bin bir inanlısı kabul ediyorsanız, gelin, evimde kalın›› dedi ve bizi razı etti.
Pavlus'la Silas Hapiste
16Bir gün biz dua yerine giderken, karşımıza, falcılık ruhuna tutulmuş köle bir kız çıktı. Bu kız, gelecekten haber vererek efendilerine bir hayli kazanç sağlıyordu.17Pavlus'u ve bizleri izleyerek, ‹‹Bu adamlar yüce Tanrı'nın kullarıdır, size kurtuluş yolunu bildiriyorlar!›› diye bağırıp durdu.18Ve günlerce sürdürdü bunu. Sonunda, bundan çok rahatsız olan Pavlus arkasına dönerek ruha, ‹‹İsa Mesih'in adıyla, bu kızın içinden çıkmanı buyuruyorum›› dedi. Ruh hemen kızın içinden çıktı.19Kızın efendileri, kazanç umutlarının yok olduğunu görünce Pavlus'la Silas'ı yakalayıp çarşı meydanına, yetkililerin önüne sürüklediler.20-21Onları yargıçların karşısına çıkartarak, ‹‹Bu adamlar Yahudi'dir›› dediler, ‹‹Kentimizi altüst ettiler. Biz Romalılar için benimsenmesi ve uygulanması yasak birtakım töreler yayıyorlar.››22Halk da Pavlus'la Silas'a yapılan saldırıya katıldı. Yargıçlar onların giysilerini yırtıp sıyırarak değnekle dövülmeleri için buyruk verdi.23Onları iyice dövdürdükten sonra hapse attılar. Zindancıya, onları sıkı güvenlik altında tutmasını buyurdular.24Bu buyruğu alan zindancı onları hapishanenin iç bölmesine atarak ayaklarını tomruğa vurdu.25Gece yarısına doğru Pavlus'la Silas dua ediyor, Tanrı'yı ilahilerle yüceltiyorlardı. Öbür tutuklular da onları dinliyordu.26Birdenbire öyle şiddetli bir deprem oldu ki, tutukevi temelden sarsıldı. Bir anda bütün kapılar açıldı, herkesin zincirleri çözüldü.27Zindancı uyandı. Zindan kapılarını açık görünce kılıcını çekip canına kıymak istedi. Çünkü tutukluların kaçtığını sanmıştı.28Ama Pavlus yüksek sesle, ‹‹Canına kıyma, hepimiz buradayız!›› diye seslendi.29Zindancı ışık getirtip içeri daldı. Titreyerek Pavlus'la Silas'ın önünde yere kapandı.30Onları dışarı çıkararak, ‹‹Efendiler, kurtulmak için ne yapmam gerekir?›› diye sordu.31Onlar, ‹‹Rab İsa'ya iman et, sen de ev halkın da kurtulursunuz›› dediler.32Sonra kendisine ve ev halkının hepsine Rab'bin sözünü bildirdiler.33Gecenin o saatinde zindancı onları götürüp yaralarını yıkadı. Sonra hem kendisi hem ev halkı hemen vaftiz oldu.34Pavlus'la Silas'ı evine götürerek sofra kurdu. Tanrı'ya inanmak, onu ve evindekilerin hepsini sevince boğmuştu.35Gün doğunca yargıçlar görevlileri göndererek, ‹‹O adamları serbest bırak›› dediler.36Zindancı bu sözleri Pavlus'a iletti. ‹‹Yargıçlar serbest bırakılmanız için haber gönderdi. Şimdi çıkabilirsiniz, esenlikle gidin›› dedi.37Ama Pavlus görevlilere şöyle dedi: ‹‹Roma vatandaşı olduğumuz halde, bizi yargılamadan herkesin önünde dövüp hapse attılar. Şimdi bizi gizlice mi kovacaklar? Olmaz böyle şey! Kendileri gelsinler, bizi alıp çıkarsınlar!››38Görevliler bu sözleri yargıçlara iletti. Yargıçlar, Pavlus'la Silas'ın Roma vatandaşı olduğunu duyunca korktular.39Gelip özür dilediler. Sonra onları dışarı çıkararak kentten ayrılmalarını rica ettiler.40Pavlus'la Silas zindandan çıkınca Lidya'nın evine gittiler. Kardeşlerle görüşüp onları yüreklendirdikten sonra oradan ayrıldılar.
1Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen[1] judinna men hade en icke-judisk pappa.2De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,3och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude.4De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa.5Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.
Paulus blir kallad till Makedonien
6Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången.7När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[2]8De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas.9Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[3] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.”10Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.[4]
Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus
11Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.13När det blev vilodag[5] gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit.14En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[6]. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.15Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: ”Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.
Paulus och Silas kastas i fängelse
16När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare.17Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning.”18Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: ”Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne.” Och genast lämnade den onda anden henne.19Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.20Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden.21De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen.”22Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.23De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,24och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.25Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.26Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.27Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.28Men Paulus ropade till honom: ”Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”29Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.30Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”31De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj.”32Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.33Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!34Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.35Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.36Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”37Men Paulus svarade: ”Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.”38Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.39De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.40Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.