1Kral sarayına yerleşmişti. RAB de onu çevresindeki bütün düşmanlarından koruyarak rahata kavuşturdu. (1 Ta 17:1)2O sırada kral, Peygamber Natan'a, ‹‹Bak, ben sedir ağacından yapılmış bir sarayda oturuyorum. Oysa Tanrı'nın Sandığı bir çadırda duruyor!›› dedi.3Natan, ‹‹Git, tasarladığın her şeyi yap, çünkü RAB seninledir›› diye karşılık verdi.4O gece RAB Natan'a şöyle seslendi:5‹‹Git, kulum Davut'a şöyle de: ‹RAB diyor ki, oturmam için bana sen mi tapınak[1] yapacaksın?6İsrail halkını Mısır'dan çıkardığım günden bu yana konutta[2] oturmadım. Bir çadırda orada burada konaklayarak dolaşıyordum.7İsrailliler'le birlikte dolaştığım yerlerin herhangi birinde, halkım İsrail'i gütmesini buyurduğum İsrail önderlerinden birine, neden bana sedir ağacından bir konut yapmadınız diye hiç sordum mu?›8‹‹Şimdi kulum Davut'a şöyle diyeceksin: ‹Her Şeye Egemen RAB diyor ki, halkım İsrail'e önder olasın diye seni otlaklardan ve koyun gütmekten aldım.9Her nereye gittiysen seninleydim. Önünden bütün düşmanlarını yok ettim. Adını dünyadaki büyük adamların adı gibi büyük kılacağım.10-11Halkım İsrail için bir yurt sağlayıp onları oraya yerleştireceğim. Bundan böyle kendi yurtlarında otursunlar, bir daha rahatsız edilmesinler. Kötü kişiler de halkım İsrail'e hakimler atadığım günden bu yana yaptıkları gibi, bir daha onlara baskı yapmasınlar. Seni bütün düşmanlarından kurtarıp rahata kavuşturacağım. ‹‹ ‹RAB senin için bir soy[3] yetiştireceğini belirtiyor:12Sen ölüp atalarına kavuşunca, senden sonra soyundan birini ortaya çıkarıp krallığını pekiştireceğim.13Adıma bir tapınak kuracak olan odur. Ben de onun krallığının tahtını sonsuza dek sürdüreceğim.14Ben ona baba olacağım, o da bana oğul olacak. Kötülük yapınca, onu insanların değneğiyle, insanların vuruşlarıyla yola getireceğim.15Ama senin önünden kaldırdığım Saul'dan esirgediğim sevgiyi hiçbir zaman esirgemeyeceğim.16Soyun ve krallığın sonsuza dek önümde duracak; tahtın sonsuza dek sürecektir.› ››17Böylece Natan bütün bu sözleri ve görümleri Davut'a aktardı.
Davut'un Duası
18Bunun üzerine Kral Davut gelip RAB'bin önünde oturdu ve şöyle dedi: ‹‹Ey Egemen RAB, ben kimim, ailem nedir ki, beni bu duruma getirdin? (1 Ta 17:16)19Ey Egemen RAB, sanki bu yetmezmiş gibi, kulunun soyunun geleceği hakkında da söz verdin. Ey Egemen RAB, insanlarla hep böyle mi ilgilenirsin?20Ben sana başka ne diyebilirim ki! Çünkü, ey Egemen RAB, kulunu tanıyorsun.21Sözünün hatırı için ve isteğin uyarınca bu büyüklüğü gösterdin ve kuluna bildirdin.22‹‹Yücesin, ey Egemen RAB! Bir benzerin yok, senden başka Tanrı da yok! Bunu kendi kulaklarımızla duyduk.23Halkın İsrail'e benzer tek bir ulus yok dünyada. Kendi halkın olsun diye onları kurtarmaya gittin. Çünkü onlar için de, ülken için de büyük ve görkemli işler yapmakla ün saldın. Mısır'dan kendin için kurtardığın halkın önünden ulusları ve tanrılarını kovdun.24Halkın İsrail'i sonsuza dek kendi halkın olarak benimsedin ve sen de, ya RAB, onların Tanrısı oldun.25‹‹Şimdi, ya RAB Tanrı, kuluna ve onun soyuna ilişkin verdiğin sözü sonsuza dek tut, sözünü yerine getir.26Öyle ki, insanlar, ‹Her Şeye Egemen RAB İsrail'in Tanrısı'dır!› diyerek adını sonsuza dek yüceltsinler ve kulun Davut'un soyu da önünde sürsün.27‹‹Ey Her Şeye Egemen RAB, İsrail'in Tanrısı! ‹Senin için bir soy çıkaracağım› diye kuluna açıkladın. Bundan dolayı kulun sana bu duayı etme yürekliliğini buldu.28Ey Egemen RAB, sen Tanrı'sın! Sözlerin gerçektir ve kuluna bu iyi sözü verdin.29Şimdi önünde sonsuza dek sürmesi için kulunun soyunu kutsamanı diliyorum. Çünkü, ey Egemen RAB, sen böyle söz verdin ve kulunun soyu kutsamanla sonsuza dek kutlu kılınacak.››
1När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,2sa David till profeten Natan: "Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!"3"Gör då vad du har tänkt göra", svarade Natan, "för Herren är med dig."4Men den natten sa Herren till Natan:5"Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!6Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.7Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'8Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.9Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!10-11Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender. I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.12Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.13Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.14Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,15men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.16Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.' "17Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: "Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?19Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?20Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!21Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!22Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.23Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.24Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.25Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.26Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.27Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,28för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.29Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det."