1Davut tepenin doruğunu biraz geçince, Mefiboşet'in hizmetkârı Siva palan vurulmuş ve üzerlerine iki yüz ekmek, yüz salkım kuru üzüm, yüz tane taze meyve ve bir tulum şarap yüklü iki eşekle onu karşıladı.2Kral, Siva'ya, ‹‹Bunları niçin getirdin?›› diye sordu. Siva, ‹‹Eşekler kral ailesinin binmesi, ekmekle taze meyve hizmetkârların yemesi, şarapsa kırda yorgun düşenlerin içmesi için›› diye yanıtladı.3Kral, ‹‹Efendin Saul'un torunu nerede?›› diye sordu. Siva, ‹‹Yeruşalim'de kalıyor›› diye yanıtladı, ‹‹Çünkü ‹İsrail halkı bugün atamın krallığını bana geri verecek› diye düşünüyor.››4Kral, ‹‹Mefiboşet'in her şeyi senindir›› dedi. Siva, ‹‹Önünde eğilirim, efendim kral! Dilerim her zaman benden hoşnut kalırsın›› dedi.
Davut'la Şimi
5Kral Davut Bahurim'e vardığında, Saul ailesinin geldiği boydan Gera oğlu Şimi adında biri lanetler okuyarak ortaya çıktı.6Bütün askerler ve koruyucular Kral Davut'un sağında, solunda olmasına karşın, Şimi Davut'la askerlerini taşlıyordu.7Şimi lanetler okuyarak, ‹‹Çekil git, ey eli kanlı, alçak adam!›› diyordu,8‹‹RAB, yerine kral olduğun Saul ailesinin dökülen kanlarının karşılığını sana verdi. RAB krallığı oğlun Avşalom'a verdi. Sen eli kanlı bir adam olduğun için bu yıkıma uğradın!››9Seruya oğlu Avişay krala, ‹‹Bu ölü köpek neden efendim krala lanet okusun?›› dedi, ‹‹İzin ver de gidip başını uçurayım.››10Ama kral, ‹‹Bu sizin işiniz değil, ey Seruya oğulları!›› dedi, ‹‹RAB ona, ‹Davut'a lanet oku› dediği için lanet okuyorsa, kim, ‹Bunu neden yapıyorsun› diye sorabilir?››11Sonra Davut Avişay'la askerlerine, ‹‹Öz oğlum beni öldürmeye çalışırken, şu Benyaminli'nin yaptığına şaşmamalı›› dedi, ‹‹Bırakın onu, lanet okusun, çünkü ona böyle yapmasını RAB buyurmuştur.12Belki RAB sıkıntımı görür de, bugün okunan lanetlerin karşılığını iyilikle verir.››13Davut'la adamları yollarına devam ettiler. Davut'un karşısında, dağın yamacında yürüyen Şimi, giderken ona lanet okuyor, taş, toprak atıyordu.14Gidecekleri yere yorgun argın varan kralla yanındaki halk orada dinlendiler.15Avşalom'la İsrail halkı Yeruşalim'e girmişlerdi. Ahitofel de Avşalom'la birlikteydi.16Davut'un dostu Arklı Huşay, Avşalom'un yanına varınca, ‹‹Yaşasın kral! Yaşasın kral!›› diye bağırdı.17Avşalom Huşay'a, ‹‹Dostuna bağlılığın bu mu? Neden dostunla gitmedin?›› diye sordu.18Huşay, ‹‹Hayır›› diye yanıtladı, ‹‹Ben RAB'bin, bu halkın ve bütün İsrailliler'in seçtiği kişiden yana olacağım, onun yanında kalacağım.19Üstelik Davut oğlu Avşalom'dan başka kime hizmet edeceğim? Babana nasıl hizmet ettiysem, sana da öyle hizmet edeceğim.››20Avşalom Ahitofel'e, ‹‹Ne yapmalıyız, bize öğüt ver›› dedi.21Ahitofel, ‹‹Babanın saraya bakmak için bıraktığı cariyelerle yat›› diye karşılık verdi, ‹‹Böylece bütün İsrail babanın nefretini kazandığını duyacak ve seni destekleyenlerin tümü kendilerini daha da güçlenmiş bulacaklar.››22Sarayın damında Avşalom için bir çadır kurdular. Avşalom bütün İsrailliler'in gözü önünde babasının cariyelerinin yanına girdi.
Huşay Ahitofel'in Öğüdünü Bozuyor
23O günlerde Ahitofel'in verdiği öğüt, Tanrı sözünü ileten bir adamınki gibiydi. Davut da, Avşalom da onun öğüdünü öyle kabul ederlerdi.
1David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin.2Kungen frågade: "Vem ska ha allt detta?"Siba svarade: "Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen."3"Men var är Mefiboset?" frågade kungen."Han stannade i Jerusalem," svarade Siba. "Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike."4Då sa kungen: "Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.""Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta", svarade Siba.
Simei förbannar David
5När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul.6Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater.7-8"Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk!" ropade han till David. "Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!"9"Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät?" frågade Abisai. "Ska jag hugga huvudet av honom?"10"Nej", sa kungen. "Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom?11Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta!12Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna.13David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David.14När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.
Absalom griper makten
15Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel.16När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. "Länge leve kungen!" utropade han. "Länge leve kungen!"17"Är det så här du behandlar din vän David?" frågade Absalom honom. "Varför är du inte tillsammans med honom?"18"Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel", svarade Husai.19"Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!"20Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: "Vad ska jag göra härnäst?"21Ahitofel sa till honom: "Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning."22Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur.23Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.