Turkish Bible Society'dan1Sevgili kardeşler, bu vaatlere sahip olduğumuza göre, bedeni ve ruhu lekeleyen her şeyden kendimizi arındıralım; Tanrı korkusuyla kutsallıkta yetkinleşelim.
Pavlus'un Sevinci
2Yüreklerinizde bize yer verin. Kimseye haksızlık etmedik, kimseyi yoldan saptırmadık, kimseyi sömürmedik.3Bunu sizi yargılamak için söylemiyorum. Daha önce de söylediğim gibi, yüreğimizde öyle bir yeriniz var ki, sizinle ölürüz de yaşarız da.4Size çok güveniyor, sizinle çok övünüyorum. Teselliyle doluyum. Bütün sıkıntılar arasında sevincim sonsuzdur.5Makedonya'ya geldiğimizde de hiç rahat yüzü görmedik. Her bakımdan sıkıntı çekiyorduk. Dışarıda kavgalar, yüreğimizde korkular vardı.6-7Ama yüreği ezik olanları teselli eden Tanrı, Titus'un yanımıza gelişiyle -yalnız gelişiyle değil, sizden aldığı teselliyle de- bizi teselli etti. Titus beni özlediğinizi, benim için üzülüp gayret ettiğinizi bize anlatınca sevincim bir kat daha arttı.8-9Mektubumla size acı verdiysem bile pişman değilim. Aslında pişman olmuştum -kısa bir süre için de olsa, o mektubun size acı verdiğini görüyorum- ama şimdi seviniyorum; acı duymanıza değil, bu acınızın sizi tövbeye yöneltmesine seviniyorum. Tanrı'nın isteğine uygun olarak acı çektiniz. Böylece hiçbir şekilde bizden zarar görmediniz.10Tanrı'nın isteğiyle çekilen acı, kişiyi kurtuluşla sonuçlanan ve pişmanlık doğurmayan tövbeye götürür. Dünyanın acılarıysa ölüm getirir.11Bakın bu acılar, Tanrı'nın isteğiyle çektiğiniz bu acılar sizde ne büyük ciddiyet, paklanmak için ne büyük istek yarattı! Sizde ne büyük öfke, korku, özlem, gayret ve suçluyu cezalandırma arzusu uyandırdı! Bu konuda her bakımdan masum olduğunuzu kanıtladınız.12Size o mektubu yazdımsa da, haksızlık edeni ya da haksızlık göreni düşünerek yazmadım; bize ne denli adanmış olduğunuzu Tanrı önünde açıkça görmenizi istiyordum.13Bütün bunlarla teselli buluyoruz. Tesellimize ek olarak Titus'un sevinci bizi daha da çok sevindirdi. Çünkü hepiniz onun yüreğini ferahlattınız.14Sizleri ona övdüm, beni utandırmadınız. Size söylediğimiz her şey nasıl doğru idiyse, sizi Titus'a övmemiz de öylece doğru çıktı.15Hepinizin nasıl söz dinlediğini, kendisini nasıl saygı ve korkuyla kabul ettiğinizi anımsadıkça size olan sevgisi daha da artıyor.16Size her bakımdan güvenebildiğim için seviniyorum.
2.Korintliler 7
Nya Levande Bibeln
Biblica'dan1Kära vänner, Gud har alltså lovat att vi ska få vara hans eget folk. Låt oss därför hålla oss borta från all synd, vare sig det gäller handlingar eller tankar. Låt oss visa respekt för det Gud har sagt och leva helt för honom.
Paulus gläder sig över församlingens ånger
2Jag ber er än en gång att ge mig plats i era hjärtan, för jag har inte handlat orätt mot någon. Jag har inte lurat någon eller utnyttjat någon.3Men detta säger jag inte för att ni ska känna er skyldiga. Nej, jag har ju redan sagt att jag ska älska er vad som än händer.4Jag litar fullständigt på er och är mycket stolt över er. Och nu har ni verkligen uppmuntrat mig och gjort mig jublande glad mitt i alla mina svårigheter.5När jag kom fram till Makedonien, fick jag ingen som helst ro. Runt omkring mig var det stridigheter, och inom mig var jag fylld av rädsla och oro.6Men Gud, som uppmuntrar den som är nedtryckt, uppmuntrade mig genom att Titus kom.7Och det var inte bara det att han kom som gjorde mig glad. Nej, det som verkligen gladde mig var att han själv hade blivit uppmuntrad hos er, och att han kunde berätta att ni längtade efter mitt besök, var ledsna över det som hade hänt och fortfarande ville mig väl.8Nu ångrar jag inte längre att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad över hur ledsna ni skulle bli över det jag skrev. Men jag insåg ju att er förtvivlan snart skulle gå över.9Nu är jag istället glad, inte för att ni blev ledsna, utan därför att er förtvivlan fick er att vända om till Gud. Er förtvivlan kom ju av att ni insåg att ni hade handlat fel mot honom, och därför skadade jag ingen genom mitt brev.10Den förtvivlan Gud låter oss känna, den gör så att vi vänder om till honom och får evigt liv. En sådan förtvivlan behöver ingen ångra. Men vanlig mänsklig förtvivlan, den driver oss mot döden.11Tänk så mycket gott det har kommit av den förtvivlan Gud lät er känna. Ni ställde er genast på min sida. Ni blev upprörda över den synd mannen hade begått och blev oroliga över konsekvenserna. Ni längtade efter mig och ville lyda mina råd och straffa den skyldige. Ja, ni gjorde allt för att handla rätt.12Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den man som hade syndat, eller på er som fick lida för det han gjort. Jag ville också att ni med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder mig.13Och den iver ni nu visar har verkligen uppmuntrat mig. Dessutom blev jag väldigt glad för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er.14Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er.15Han älskar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt ni lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd.16Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.