1Saul'la Davut'un konuşması sona erdiğinde, Saul oğlu Yonatan'ın yüreği Davut'a bağlandı. Yonatan onu canı gibi sevdi.2O günden sonra Saul Davut'u yanında tuttu ve babasının evine dönmesine izin vermedi.3Yonatan, Davut'a beslediği derin sevgiden ötürü, onunla bir dostluk antlaşması yaptı.4Üzerinden kaftanını çıkarıp zırhı, kılıcı, yayı ve kuşağıyla birlikte Davut'a verdi.5Davut Saul'un kendisini gönderdiği her yere gitti ve başarılı oldu. Bu yüzden Saul ona ordusunda üstün bir rütbe verdi. Bu olay bütün halkı, Saul'un görevlilerini bile hoşnut etti.
Saul Davut'u Kıskanıyor
6Davut'un Filistli Golyat'ı öldürmesinden sonra, askerler geri dönerken, İsrail'in bütün kentlerinden gelen kadınlar, tef ve çeşitli çalgılar çalarak, sevinçli ezgiler söyleyip oynayarak Kral Saul'u karşılamaya çıktılar.7Bir yandan oynuyor, bir yandan da şu ezgiyi söylüyorlardı: ‹‹Saul binlercesini öldürdü, Davut'sa on binlercesini.››8Bu sözlere gücenen Saul çok öfkelendi. ‹‹Davut'a on binlercesini, banaysa ancak binlercesini verdiler. Artık kral olmaktan başka onun ne eksiği kaldı ki?›› diye düşündü.9Böylece o günden sonra Saul Davut'u kıskanmaya başladı.10Ertesi gün Tanrı'nın gönderdiği kötü bir ruh Saul'un üzerine güçlü bir biçimde indi. Saul evinde sayıklamaya başladı. Davut her zamanki gibi yine lir çalıyordu. Saul'un elinde bir mızrak vardı.11‹‹Davut'u vurup duvara çakacağım›› diye düşünerek mızrağı ona fırlattı. Ama Davut iki kez ondan kurtuldu.12Saul Davut'tan korkuyordu. Çünkü RAB Davut'laydı, oysa kendisinden ayrılmıştı.13Bu yüzden Saul Davut'u yanından uzaklaştırdı. Onu bin kişilik birliğe komutan atadı. Davut askerlere öncülük yapıyordu.14RAB onunla birlikte olduğundan, yaptığı her işte başarılıydı.15Davut'un büyük başarısını gördükçe Saul'un korkusu daha da artıyordu.16Ne var ki, bütün İsrail ve Yahuda halkı Davut'u seviyordu; çünkü Davut onlara öncülük ediyordu.17Saul Davut'a, ‹‹İşte büyük kızım Merav›› dedi, ‹‹Onu sana eş olarak vereceğim. Yalnız hatırım için yiğitçe davran ve RAB'bin savaşlarını sürdür.›› Çünkü, ‹‹Davut'un ölümü benim elimden değil, Filistliler'in elinden olsun›› diye düşünüyordu.18Davut, ‹‹Ben kim oluyorum, İsrail'de ailem ve babamın oymağı ne ki, krala damat olayım?›› diye karşılık verdi.19Ne var ki, Saul'un kızı Merav'ın Davut'a verileceği zaman geldiğinde, kız Davut yerine Meholalı Adriel'e eş olarak verildi.20Bu arada Saul'un öbür kızı Mikal Davut'a gönül vermişti. Bunu duyan Saul sevindi.21‹‹Davut'a Mikal'ı veririm›› diye düşündü, ‹‹Öyle ki, Mikal Davut'u tuzağa düşürür; Filistliler de onu öldürür.›› Davut'a, ‹‹Bugün damadım olmak için yine fırsatın var›› dedi.22Sonra görevlilerine, Davut'a gizlice şunları söylemelerini buyurdu: ‹‹Bak, kral senden hoşnut, bütün görevlileri de seni seviyor. Kralın damadı olmanın zamanı geldi.››23Saul'un görevlileri bu sözleri Davut'a ilettiler. Davut, ‹‹Yoksul ve önemsiz biriyken kralın damadı olmak sizce küçük bir şey mi?›› diye karşılık verdi.24Görevliler Davut'un dediklerini Saul'a bildirdiler.25Saul şöyle buyurdu: ‹‹Davut'a deyin ki, ‹Kral düşmanlarından öç almak için başlık parası olarak yüz Filistli'nin sünnet derisinden başka bir şey istemiyor.› ›› Davut'un Filistliler'in eline düşüp öleceğini tasarlıyordu.26Görevliler Saul'un söylediklerini Davut'a ilettiler. Davut, kralın damadı olacağına sevindi. Tanınan süre dolmadan27Davut'la adamları gidip iki yüz Filistli öldürdüler. Kralın damadı olabilmek için Davut, öldürülen Filistliler'in sünnet derilerini tam tamına getirip krala sundu. Saul da buna karşılık kızı Mikal'ı eş olarak ona verdi.28Saul, RAB'bin Davut'la birlikte olduğunu ve kızı Mikal'ın onu sevdiğini apaçık gördü.29Bu yüzden Davut'tan daha çok korktu ve yaşamı boyunca ona düşmanlık besledi.30Filistli komutanlar saldırdıkça Davut Saul'un öbür komutanlarından daha başarılı oluyordu. Bu yüzden büyük bir üne kavuştu.
1-3När kung Saul hade slutat sitt samtal med David, träffade David Jonatan, och de blev omedelbart mycket goda vänner. Kung Saul behöll nu David i Jerusalem och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David4och bekräftade överenskommelsen genom att ge honom sin mantel och skjorta och även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.5David blev Sauls specielle assistent och utförde alltid sina uppdrag framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare över sina trupper, ett förordnande som uppskattades av armén och allmänheten.6När den segrande israelitiska armén återvände hem efter Davids seger över Goljat,7möttes den överallt av kvinnor, som kom från alla städer längs vägen där armén drog fram för att fira segern och möta kung Saul. De sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler, men deras sång skorrade illa i Sauls öron, eftersom texten löd:"Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!"8"Vad är detta?" sa han mycket upprörd för sig själv. "De ger David tiotusen, men jag får bara tusen! Ja, en vacker dag kanske de rentav vill göra honom till kung!"9Från den dagen såg kung Saul med avund på David.10Redan nästa dag kom en ond ande över Saul, och han började uppföra sig mycket obehärskat. David lugnade ner honom genom att spela på sin harpa, och det fick han sedan göra varje gång Saul kom under denna onda påverkan. Saul satt med sitt spjut i handen.11-12Plötsligt kastade han det mot David för att nagla fast honom vid väggen, men David lyckades hoppa åt sidan. Detta upprepades ytterligare en gång. Saul var rädd för David. Han visste att Herren hade lämnat honom och nu i stället var med David.13Därför skickade han bort David från hovet och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som han sedan anförde under olika uppdrag. Men David blev ännu mer uppmärksammad och populär bland folket.14David fortsatte att lyckas i allt han gjorde, för Herren var med honom.15-16När kung Saul märkte detta, blev han allt mer rädd för honom, men hela Juda och Israel älskade David.
Davids hemgift - 200 döda filisteer
17En dag sa Saul till David: "Jag är beredd att ge dig min dotter Merab till hustru. Men först måste du bevisa att du är en verklig soldat genom att kämpa för Herren." Saul tänkte nämligen för sig själv: "Jag ska sända ut honom att slåss mot filisteerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv."18"Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden?" utbrast David.19Men när det blev dags för bröllopet, lät Saul Adriel från Meholat gifta sig med henne i stället.20Under tiden hade Sauls dotter Mikal blivit kär i David, och Saul blev glad när han hörde detta.21"Här kommer ett annat tillfälle att låta filisteerna döda honom", tänkte han för sig själv. Men till David sa han: "Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig."22Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom, och att de alla älskade honom och förutsatte att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson.23Men David svarade: "Hur kan en fattig man som jag, från en okänd familj, ha råd att gifta sig med kungens dotter?"24När Sauls män rapporterade detta för honom,25sa han till dem: "Berätta för David att den enda hemgift jag behöver är hundra döda filisteer. Allt jag vill ha är hämnd på mina fiender." Saul räknade med att David skulle dödas i striden.26David accepterade villkoret. Innan tidsfristen gick ut27hade han och hans män dödat tvåhundra filisteer och överlämnat deras förhudar till kung Saul. Då gav Saul Mikal åt David.28När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod hur populär han var bland folket,29blev han ännu mer rädd för honom. Han hatade honom mer och mer för varje dag som gick.30Och varje gång den filisteiska armén anföll, var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare. Davids namn blev känt och uppskattat i hela landet.