1Ein Gebet von Mose, dem Mann Gottes.
Herr, in jeder Generation warst du unsere Wohnung.2Noch ehe die Berge geboren waren / und die ganze Welt in Wehen lag, / warst du, Gott, da / und bleibst in alle Ewigkeit.3Du machst die Menschen wieder zu Staub / und sprichst: „Ihr Menschenkinder, kehrt zurück!“4Denn tausend Jahre sind für dich wie der Tag, der gestern verging, / und wie eine Wache in der Nacht.[1]5Du schwemmst sie hinweg, es ist wie ein Schlaf. / Sie gleichen dem Gras, das am Morgen sprosst:6Am Morgen blüht und wächst es auf, / am Abend ist es welk und verdorrt.7Durch deinen Zorn vergehen wir, / durch deinen Grimm sind wir bestürzt.8Unsere Sünden liegen offen vor dir; / was wir versteckt haben, bringst du ans Licht.9All unsere Tage schwinden durch deinen Zorn, / und unsere Jahre vergehen wie ein Geräusch.10Unser Leben enthält siebzig Jahre, / vielleicht achtzig bei guter Kraft. / Und was uns bedeutsam erscheint, / ist Mühe und Last. / Denn schnell geht es vorbei, / und wir fliegen davon.11Wer kennt denn die Macht deines furchtbaren Zorns, / wer rechnet denn wirklich damit?12So lehre uns denn zählen unsere Tage, / damit Weisheit unser Wesen bestimmt.13Kehr doch wieder um, Jahwe! Wie lange zürnst du noch? / Hab Erbarmen mit uns, deinen Dienern.14Sättige uns mit deiner Güte am Morgen, / dann sind unsre Tage mit Freude und Jubel erfüllt.15Erfreue uns so viele Tage, wie du uns niedergebeugt hast, / so viele Jahre, wie das Elend um uns war.16Lass an deinen Dienern sichtbar werden, was du tust, / an ihren Kindern deine Herrlichkeit!17Herr, unser Gott, zeig uns deine Freundlichkeit, / lass unsre Arbeit nicht vergeblich sein, / ja, lass gelingen, was wir tun!
1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från generation till generation.2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen, fanns du, Gud, från evighet till evighet.3Du låter människan bli jord igen och säger: ”Vänd åter, människobarn!”4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick, som en enda timme i natten.5Du sveper bort dem, de är som en sömn om morgonen, de försvinner som gräset,6som växer upp på morgonen men vissnar och torkar ut innan kvällen.7Genom din vrede förgås vi, vi förskräcks av din vredes glöd.8Du lägger fram våra synder inför dig, våra hemliga synder drar du fram i ljuset.9Våra dagar försvinner under din vrede, vi slutar våra år med en suck.10Vi blir sjuttio år, kanske åttio, om krafterna räcker. Men våra flyende[1] år är möda och besvär. Snart har de försvunnit, och vi är borta.11Vem känner din vredes styrka, vem fruktar att drabbas av din förbittring?[2]12Lär oss att inse hur få våra dagar är, så att vi får visa hjärtan.13HERRE, kom åter! Hur länge ska detta vara? Förbarma dig över dina tjänare!14Mätta oss med din nåd var morgon, så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett det onda.16Låt dina tjänare få se dina gärningar och deras barn din härlighet.17Herre, vår Gud, visa oss din godhet och ge oss framgång i allt vad vi gör.