1Hört mir zu, ihr Meeresländer, / horcht auf, ihr Völker in der Ferne! / Schon im Mutterleib berief mich Jahwe, / von Mutterschoß an hat er meinen Namen genannt.2Er machte meinen Mund zu einem scharfen Schwert / und versteckte mich im Schatten seiner Hand. / Er machte mich zu einem sicher treffenden Pfeil / und hat mich in seinem Köcher verwahrt.3Er sagte zu mir: / „Du bist mein Diener, Israel, / an dir zeige ich meine Herrlichkeit!“4Ich aber dachte: „Vergeblich habe ich mich gemüht, / umsonst und nutzlos meine Kraft vertan. / Doch Jahwe sorgt für mein Recht, / er verhilft mir zu meinem Lohn.“5Jetzt hat Jahwe gesprochen, / der mich schon im Mutterleib zu seinem Diener ausgebildet hat, / damit Jakob zu ihm zurückgebracht und Israel gesammelt wird. / Doch ich bin in Jahwes Augen geehrt, / meine Stärke liegt in meinem Gott.6Er sagte: „Es ist zu wenig, dass du nur mein Diener bist, / um die Stämme Jakobs aufzurichten, / zurückzuführen die Verschonten Israels. / Ich habe dich auch zum Licht der Nationen gemacht, / dass mein Heil das Ende der Erde erreicht.“[1] (Apg 13,47)7Das sagt Jahwe, der Befreier Israels, / sein heiliger Gott, / zu dem, der ganz und gar verachtet ist, / der von den Völkern verabscheut wird, / der auch unter Gewaltherrschern dient: / „Könige erheben sich, wenn sie das sehen, / und Fürsten werfen sich nieder. / Das geschieht, weil Jahwe sein Wort hält, / weil der Heilige Israels dich erwählt.“8So spricht Jahwe: / „Ich habe dich rechtzeitig erhört, / am Tag der Rettung habe ich dir geholfen. /[2] Ich habe dich vor Schaden bewahrt, / damit du dem Volk zum Mittler meines Bundes wirst, / um das Land wieder aufzurichten, / das verödete Erbe neu zu verteilen, (2Kor 6,2)9um den Gefangenen zu sagen: / 'Ihr seid frei!', / denen in der Finsternis: 'Kommt ans Licht!'
Gleich an den Wegen grasen sie, / auf kahlen Hängen finden sie Weide.10Sie leiden weder Hunger noch Durst. / Hitze und Sonnenglut schaden ihnen nicht, / denn ihr Erbarmer leitet sie / und führt sie immer zur Quelle.11Alle meine Berge mache ich zum Weg, / meine Straßen führen über die Höhen.12Seht, da kommt mein Volk von ferne! / Die einen kommen vom Norden her, / die andern übers westliche Meer – und jene aus dem Lande Sewenim.“[3]13Jubelt, ihr Himmel, / jauchze, du Erde! / Ihr Berge, brecht in Jubel aus! / Denn Jahwe hat sein Volk getröstet, / sich seiner Gebeugten erbarmt.
Trost und Hoffnung für Zion
14Zion sagt: „Jahwe hat mich verlassen, / vergessen hat mich der Herr!“15„Kann eine Frau denn ihren Säugling vergessen, / eine Mutter ihren leiblichen Sohn? / Und selbst wenn sie ihn vergessen könnte, / ich vergesse dich nie!16In beide Handflächen habe ich dich eingraviert, / deine Mauern stehen immer vor mir.17Schon eilen deine Söhne herbei, / und die dich zerstört und verwüstet haben, ziehen davon.18Blick doch auf und schau dich um: / Alle versammeln sich und kommen zu dir! / So wahr ich lebe“, spricht Jahwe, / „du wirst sie anlegen wie einen Schmuck, / wirst dich mit ihnen schmücken wie eine Braut.19Denn deine Trümmerstätten und Einöden, / dein verwüstetes Land wird jetzt für seine Bewohner zu eng, / denn die dich vernichten wollten, sind weit weg.20Ja, du warst kinderlos, / doch bald sagen deine Kinder zu dir: / 'Uns wird es hier zu eng. / Schaffe uns mehr Platz!'21Erstaunt wirst du dich fragen: / 'Wer hat mir diese Kinder geboren? / Man hat mir doch meine geraubt, / und ich konnte keine weiteren gebären! / Ich war verstoßen und verbannt. / Wer hat diese hier denn großgezogen? / Ich war doch ganz allein. / Wo kommen sie nur her?'“22So spricht Jahwe, mein Herr: / „Seht, ich hebe vor den Völkern die Hand / und stelle mein Feldzeichen für sie auf. / Und sie bringen auf den Armen deine Söhne herbei, / auf den Schultern tragen sie deine Töchter zu dir.23Könige werden deine Betreuer sein / und Fürstinnen Ammen für dich. / Mit dem Gesicht auf der Erde ehren sie dich, / küssen den Staub deiner Füße. / Dann wirst du erkennen, dass ich Jahwe bin. / Niemand wird enttäuscht, der mir vertraut.“24„Kann man dem Starken die Beute wegnehmen?“, / fragst du. „Kann der Fang eines Tyrannen entkommen?“25Ja, denn so spricht Jahwe: / „Auch einem Starken nimmt man den Gefangenen weg, / und die Beute des Tyrannen entkommt. / Wer dich angreift, den greife ich an, / und deine Kinder rette ich.26Deine Peiniger speise ich mit ihrem eigenen Fleisch / und mache sie betrunken mit dem eigenen Blut. / Dann werden alle Menschen erkennen, dass ich, Jahwe, dein Retter bin, / der mächtige Gott Jakobs, / der dich befreit.“
1Hör på mig, ni avlägsna länder! Lyssna, ni folk i fjärran! HERREN kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet nämnde han mig vid mitt namn.2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Han har gjort mig till en slipad pil och dolt mig i sitt koger.3Han sa till mig: ’Du är min tjänare, Israel, genom dig ska jag visa min härlighet.’4Jag sa: ’Förgäves har jag tröttat ut mig, förgäves och fåfängt förbrukat min kraft. Ändå är min rätt hos HERREN och min lön hos min Gud.’5Och nu har HERREN talat, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, för att föra Jakob tillbaka, och samla Israel hos sig. Så skulle jag bli ärad inför HERREN och min Gud vara min styrka.6Han säger: ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare som återupprättar Jakobs stammar och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk. Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk, för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”7Så säger HERREN, Israels befriare och Helige, till den som är föraktad och avskydd av folken, till kungens tjänare: ”Kungar ska se det och resa sig, furstar se det och buga sig, för HERREN är trofast, Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8Så säger HERREN: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag. Jag ska bevara dig och genom dig ingå ett förbund med folket, för att återupprätta landet och återlämna de förödda arvslotterna.9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’ och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’ De ska finna bete längs vägarna och betesmark på alla kala höjder.10De ska inte hungra eller törsta. Ökenhettan och solen ska inte bränna dem. Han som förbarmar sig över dem ska leda dem och föra dem till vattenkällor.11Jag förvandlar alla mina berg till väg, högt däruppe bygger jag vägar.12Se, de kommer långt bortifrån, från norr och väster och Assuans land.”13Ropa av glädje, ni himlar, och gläd dig, du jord! Stäm upp en sång, ni berg! För HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina lidande.14Sion säger: ”HERREN har övergett mig, han har glömt bort mig.”15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn, så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött? Även om hon skulle glömma, ska jag i alla fall inte glömma dig.16Jag har skrivit ditt namn i min hand, och dina murar är alltid inför mig.17Dina söner skyndar sig tillbaka, och de som förstörde och ödelade drar sig bort från dig.18Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du ska bära dem som prydnader, binda dem om dig likt brudsmycken.19Du har legat i ruiner, ödelagd, och landet har varit förhärjat. Men nu ska du bli för trång för folket, och de som skövlade dig ska vara långt borta.20Du ska höra barnen som föddes under din barnlöshets tid säga: ’Här är det för trångt för mig, ge mig mer plats!’21Då ska du tänka: ’Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, i exil och förskjuten. Vem har fostrat dessa? Jag var lämnad ensam, så varifrån kommer dessa?’ ”22Så säger Herren, HERREN: ”Jag ska ge ett tecken åt folken, resa mitt banér för dem, och de ska bära dina söner i sina armar och dina döttrar på sina axlar.23Kungar ska fostra dem som fäder och drottningar amma dem. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet av dina fötter. Då ska du förstå att jag är HERREN. De som hoppas på mig ska aldrig komma på skam.”24Kan man rycka bytet från den mäktige eller rädda fångar undan den grymme[1]?25Så säger HERREN: ”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige och bytet räddas undan den grymme. Jag ska strida mot dem som strider mot dig, och jag ska själv rädda dina barn.26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin. Hela mänskligheten ska då förstå att jag, HERREN, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”