1Denn seht, Jahwe, der Herr aller Heere, / nimmt weg, worauf sich Jerusalem stützt – jeden Vorrat an Wasser und Brot,2jeden Helden und Krieger, / Richter und Propheten, / Wahrsager und Ältesten,3jeden Offizier und jeden Angesehenen, / jeden Ratgeber, Zauberer und Beschwörer.4„Unreife Burschen lasse ich herrschen, / Willkür regiert in der Stadt.“5Dann fällt einer über den anderen her, / jeder gegen jedermann; / der Junge wird frech gegen den Alten, / der Nichtsnutz gegen den geachteten Mann.6Dann packt einer seinen Verwandten am Arm: / „Du hast noch einen Mantel“, sagt er, / „du sollst unser Anführer sein! / Diese Trümmer seien in deiner Gewalt!“7Doch der wird rufen: / „Nein, ich will kein Arzt für eure Wunden sein. / Auch ich habe weder Mantel noch Brot! / Ich will nicht euer Anführer sein!“8Jerusalem stürzt und Juda fällt, / denn sie kränken Jahwe mit Wort und mit Tat / und trotzen seiner Hoheit und Macht.9Die Frechheit ihrer Gesichter klagt sie an. / Wie Sodomiter[1] prahlen sie mit ihrem bösen Tun / und verhehlen ihre Sünden nicht. / Wehe ihrer Seele! / Denn sich selber tun sie Böses an!10Sagt denen, die Gott lieben, dass es gut mit ihnen wird, / denn sie werden sich freuen an der Frucht ihres Tuns.11Wehe den Gottverächtern, ihnen geht es schlecht, / denn ihre bösen Taten kommen über sie selbst!12Ach, mein armes Volk! / Ausbeuter sind bei dir an der Macht, / und Frauen herrschen über dich. / O mein Volk, / deine Führer sind Verführer, / sie zeigen dir den falschen Weg.13Da erhebt sich Jahwe zum Gericht, / um Recht zu schaffen seinem Volk.14Ihre Ältesten und Führer lädt er sich vor: / „Ihr habt den Weinberg ruiniert! / In euren Häusern stapelt sich das von Armen geraubte Gut!15Was tretet ihr mein Volk nieder, / zermalmt, die ohne Hilfe sind?“, / spricht Jahwe, der Herr aller Heere.16Das hat Jahwe gesagt: „Weil die Töchter Zions hochmütig sind, weil sie mit hochgereckten Hälsen dahergehen und aufreizende Blicke um sich werfen, weil sie mit trippelnden Schritten herumstolzieren, damit man das Klirren der Fußspangen hört,17deshalb wird der Herr ihren Scheitel schorfig werden lassen, und Jahwe wird ihre Scham entblößen.18An diesem Tag wird der Herr ihnen den Schmuck wegnehmen: das Knöchelgeklirr, die Sönnchen und Halbmonde am Hals,19Ohrgehänge und Armspangen, Flatterschleier20und Kopfbunde, Schrittkettchen und Brustbänder, Parfümfläschchen und Amulette,21Fingerringe und Nasenringe,22Festkleider und Mäntel, Umschlagtücher, Täschchen23und Spiegel, feinste Unterwäsche, Kopftücher und weite Schleier.“24Dann gibt es statt des Wohlgeruchs Gestank, / statt des Gürtels einen Strick, / statt Lockengeringel eine Glatze, / statt des Festgewandes einen umgürteten Sack, / statt der Schönheit ein Brandmal.25Deine Männer fallen durchs Schwert, / deine Helden durch den Krieg.26Von Totenklage hallen deine Tore wider. / Sie ist am Ende. / Leer und einsam sitzt sie da.
1Se, Herren, härskarornas HERRE, ska ta ifrån Jerusalem och Juda allt stöd och alla tillgångar, all tillgång på mat och all tillgång på vatten,2hjältar och krigare, domare och profeter, spåmän och äldste,3lägre befäl och högt uppsatta, rådgivare, hantverkare och trollkarlar.4”Jag ska ge dem pojkar till furstar, och godtycke ska regera över dem.”5Bland folket ska man förtrycka varandra, var och en sin nästa, unga ska sätta sig upp mot de äldre och ringa mot högt uppsatta.6Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga: ”Du som har en mantel, bli du vår ledare och ta hand om denna ruinhög.”7Då ska han ropa: ”Jag kan inte vara till någon hjälp! I mitt hus finns varken mat eller mantel! Gör inte mig till ledare för folket.”8Jerusalem vacklar och Juda faller därför att de i ord och handling har vänt sig mot HERREN, i uppror mot hans härlighet.9Deras uppsyn vittnar mot dem. De breder ut sin synd som Sodom, de döljer inget. Ve dem! De har dragit olycka över sig själva.10Men säg till den rättfärdige att det går honom väl. De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.11Men ve över den onde! För honom ska det gå illa, och han ska få igen för vad han har gjort.12Mitt folk regeras av ungdomar, och kvinnor härskar över det. Mitt folk, dina ledare för dig vilse och leder dig bort på osäkra stigar.13HERREN träder fram i rätten, han står beredd att gå till rätta med folken.14HERREN går till rätta med sitt folks äldste och furstar. ”Ni har skövlat vingården, och rov från de fattiga finns i era hus.15Hur vågar ni krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas HERRE.16HERREN sa: ”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga och går med näsan i vädret, spelar med ögonen och trippar omkring prydda med fotringar,17så ska Herren låta dem få skabb i hjässan och blotta deras nakenhet.”18På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,[1]19örhängen, armband och slöjor,20huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter,21ringar och näsringar,22festkläder, tunikor, sjalar och väskor,23speglar, underkläder, sjaletter och diadem.24I stället för parfymdoft kommer stank, repstumpar i stället för skärp, i stället för håruppsättning skallighet, i stället för festkläder säcktyg, och ett brännmärke i stället för skönhet.25Dina män ska falla för svärd och dina hjältar i strid.26Stadsportarna ska sörja och gråta, och övergivet sitter Sion på marken.