1Das Wort, das auf dem Tal der Offenbarung[1] lasten wird: / Was ist mit dir, dass du auf den Dachterrassen stehst,2du lärmerfüllte tosende Stadt, / du ausgelassene Burg? / Deine Toten fielen nicht durchs Schwert und nicht im Kampf.3Alle deine Führer sind geflohen, / und alle sind gefangen – ohne einen Bogenschuss. So weit sie auch gelaufen waren, / nun sind sie gefesselt – allesamt.4Darum sage ich: Lasst mich allein mit meinem Schmerz! / Lasst meine Tränen laufen! / Tröstet mich nicht wegen der Gewalt an meinem Volk!5Denn der Herr hat Verwirrung, Verheerung, Verstörung in das Tal der Offenbarung gebracht – Jahwe, der Allmächtige. / Die Mauer ist zerbrochen. / Hilfegeschrei hört man am Hang.6Elam[2] hat den Köcher umgehängt, / die Streitwagen sind bespannt und bemannt, / und Kir[3] hat seinen Schild enthüllt.7Deine herrlichen Täler sind mit Wagen gefüllt, / und Reiter nehmen Stellung gegen das Tor.8So nimmt man Juda jeden Schutz. / An dem Tag habt ihr im Waldhaus[4] nach Waffen gesucht9und habt die Risse in der Mauer gesehen, / viele Risse in der Davidsstadt.[5] / Im unteren Teich habt ihr das Wasser gestaut.10Dann habt ihr Jerusalems Häuser gezählt, / ganze Gebäude niedergerissen / und die Mauer der Stadt damit fester gemacht.11Zwischen den beiden Mauern habt ihr ein Sammelbecken angelegt – für das Wasser des alten Teichs.
Doch habt ihr nicht auf den geblickt, der alles bewirkt; / ihr habt nicht an den gedacht, der solche Unglücke plant.12Wohl rief Jahwe an jenem Tag, / der Herr aller Heere rief euch zum Weinen und zur Wehklage auf, / zum Glatzescheren und zum Trauersack.13Doch er fand Jubel und Vergnügen bei euch, / Ochsenschlachten und Schafeschächten, / Fleischessen und Weintrinken. / „Lasst uns essen und trinken“, habt ihr gesagt, / „denn morgen sind wir tot!“[6] (1Kor 15,32)14Doch Jahwe, der Allmächtige, hat sich mir offenbart: / „Diese Schuld vergebe ich euch nicht, bis ihr sterbt!, / schwört Jahwe, der Allmächtige.“
Schebna und Eljakim
15So sprach Jahwe, der Herr aller Heere: Geh zu diesem Verwalter da, zu Schebna, dem Palastvorsteher, und sage ihm:16„Was machst du hier eigentlich? Wer gab dir die Erlaubnis, hier oben eine Grabkammer aushauen zu lassen? Was fällt dir ein, deine letzte Wohnung in den Fels zu meißeln?17Pass auf, Mann! Jahwe wird dich im Wind herumwirbeln und dich zusammenkneten,18er wird dich zu einem Knäuel zusammenwickeln und wie einen Ball wegschleudern in ein Land mit großen weiten Ebenen. Dort wirst du sterben, und dorthin kommen auch die Wagen deiner Ehrsucht, du Schandfleck für das Königshaus!19Ich werde dich aus deinem Amt verjagen und dafür sorgen, dass man dich von deinem hohen Posten holt.20An dem Tag werde ich Eljakim Ben-Hilkija berufen, meinen Diener.21Ich ziehe ihm dein Amtsgewand an und lege ihm deinen Gürtel um. Ich übertrage ihm alle Vollmachten, die du jetzt hast. Er wird wie ein Vater für die Bewohner Jerusalems und das Volk von Juda sein.22Ich vertraue ihm die Schlüssel zum Palast der Nachkommen Davids an. Was er öffnet, wird kein anderer verschließen, und was er verschließt, wird keiner mehr öffnen.23Ich werde ihn wie einen Pflock fest in die Wand einschlagen. Seine ganze Verwandtschaft wird durch ihn zu Ehren kommen.24Doch die ganze Sippe wird sich mit Kind und Kegel an ihn hängen, wie an einen Pflock, an dem das ganze Tongeschirr mit Schüsseln und Krügen hängt.25Dann wird der Pflock, der so fest in der Wand sitzt, abbrechen, und die Last, die er trug, geht zu Bruch und wird beseitigt. Das sagt Jahwe, der Allmächtige.“
1Profetia om Synernas dal: Vad är det som händer dig? Varför springer alla upp på taken?2Du stad full av larm och oväsen och triumf! Dina slagna har inte slagits med svärd, och de har inte dött i strid.3Alla dina ledare har tagit till flykten. De har tillfångatagits utan båge. Alla som du grep tillfångatogs, fastän de flydde långt bort.4Därför säger jag: ”Låt mig få vara ensam och gråta bittert! Försök inte trösta mig när mitt folk går under!”5En dag med förvirring, tumult och skräck kommer från Herren, härskarornas HERRE, i Synernas dal med nerbrutna murar och rop upp mot berget.6Elam tar kogret, sina vagnsmän och ryttare, och Kir har blottat skölden.7Dina ljuvliga dalar är fulla av vagnar, och ryttare har ställt upp sig vid porten.8Juda blottläggs och blir utan skydd. Du ser dig den dagen om efter vapen i Skogshuset.9Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.10Ni räknar husen i Jerusalem och river ner dem för att laga muren.11Ni bygger en ny damm mellan murarna för vattnet från Gamla dammen. Men ni ser inte upp till honom som gjort detta, till den som för länge sedan planerat det här.12Herren, härskarornas HERRE, kallar er den dagen till att gråta och sörja och till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.13Men i stället blir det glädje och firande, slakt av oxar och lamm, köttätande och vindrickande: ”Låt oss äta och dricka, imorgon ska vi ju ändå dö!”14Härskarornas HERRE har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas HERRE.
Shevna och Eljakim
15Så säger Herren, härskarornas HERRE, till mig: ”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:16Vad gör du här, och vem har du här för att du ska hugga ut en grav åt dig här, göra åt dig en grav högt uppe, en boning i klippan?17Se, HERREN ska kasta dig långt bort, du mäktige man! Herren ska ta tag i dig[1]18och rulla ihop dig till en boll och kasta dig långt bort till ett stort land, där du ska dö, och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar. Du är en skamfläck för din herres hus!19Jag ska köra ut dig från din plats, dra ner dig från din position.20Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son.21Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda.22Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna.23Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt.24Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.[2]25Men den dagen, säger härskarornas HERRE, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för HERREN har talat.”