1Über die Ammoniter. So spricht Jahwe:
„Hat Israel denn keine Söhne, / besitzt es keine Erben? / Warum nahm ihr König dann Gad in Besitz?[1] / Warum hat sein Volk dessen Städte besetzt?2Darum seht, es kommen Tage“, spricht Jahwe, / „da lasse ich den Kriegslärm dröhnen / gegen Rabba[2] in Ammon. / Es soll zu einem Schutthaufen werden, / und seine Tochterstädte gehören den Flammen. / Dann wird Israel die beerben, / die an sein Erbe wollten“, / spricht Jahwe.3Heule, Heschbon, / denn verwüstet ist Ai. / Schreit, ihr Töchter von Rabba, / und zieht den Trauersack an! / Rennt klagend in den Mauern umher, / denn der König geht in die Gefangenschaft, / die Priester und die Oberen dazu.4Was rühmst du dich deiner fruchtbaren Täler, du abtrünnige Tochter? Du vertraust auf deine Schätze und sagst: „Wer kommt schon gegen mich an?“5„Pass auf! Ich bringe Schrecken von allen Seiten über dich“, spricht Jahwe, der Herr aller Heere. „Ihr sollt vertrieben werden, und zwar jeder für sich. Niemand wird die Flüchtigen sammeln.6Doch später wende ich das Schicksal der Ammoniter“, spricht Jahwe.
Botschaft gegen Edom
7Über Edom. So spricht Jahwe, der allmächtige Gott:
„Ist keine Weisheit mehr in Teman? / Fällt den Klugen dort nichts mehr ein? / Ist ihr Verstand denn verrostet?8Flieht, kehrt um, / verkriecht euch in die Höhlen, / ihr Bewohner von Dedan! / Jetzt rechne ich mit Esau ab / und lasse sein Verhängnis über ihn kommen.9Wenn Winzer über dich kommen, / lassen sie nichts für die Nachlese übrig; / sind es Diebe in der Nacht, / zerstören sie nach Herzenslust.10Denn ich holte Esau aus dem Versteck, / ich gab seine Schlupfwinkel preis; / er kann sich nicht mehr verstecken. / Vernichtet wird seine Nachkommenschaft, / auch Brüder und Nachbarn gibt es nicht mehr.11Überlass mir deine Waisen, ich sorge für sie; / deine Witwen können mir vertrauen!“12Denn so spricht Jahwe: „Seht! Die nicht verurteilt waren, mussten den Becher austrinken. Und da solltest ausgerechnet du verschont bleiben? Nein, du kommst nicht ungestraft davon, du musst ihn leeren!13Denn ich habe bei mir selbst geschworen“, spricht Jahwe, „dass Bozra[3] zu einem Bild des Grauens werden soll, zum Gegenstand des Spotts, zum Inbegriff der Verwüstung, zum Anlass eines Fluchs, zum ewigen Trümmerhaufen.“14Ich erhielt die Botschaft von Jahwe: / Ein Bote ist zu den Völkern gesandt: / „Sammelt euch und zieht gegen Edom, / tretet an zum Kampf!“15„Ja, ich mache dich klein unter den Völkern, / lasse dich von den Menschen verachten!16Deine Furcht erweckende Macht / und dein Übermut verführten dich. / Ja, du wohnst in Felsenklüften, / hältst die hohen Berge besetzt. / Und baust du dein Nest so hoch wie der Adler, / ich stürze dich dennoch hinab!“, spricht Jahwe.17„Edom wird zu einem Ort des Grauens werden. Wer an ihm vorüberzieht, erschrickt und schüttelt über seine Wunden den Kopf.18Wie nach dem Untergang von Sodom und Gomorra und ihren Nachbarstädten“, spricht Jahwe, „wird niemand mehr in Edom wohnen. Kein Mensch wird sich dort aufhalten.19Seht, wie ein Löwe komme ich aus dem Jordandickicht zum immergrünen Weideplatz. Ich jage sie plötzlich davon und setze meinen Erwählten dort ein. Denn wer ist mir gleich und wer lädt mich vor Gericht? Und welcher Hirt könnte sich mir widersetzen?“20Darum hört, was Jahwe über Edom beschlossen hat, was er über die Bewohner von Teman denkt:
Wie eine Herde schleppt man sie fort, / selbst die Kinder und die Schwachen. / Ihr eigenes Land ist entsetzt über sie.21Vom Dröhnen ihres Falls erbebt die Erde. / Noch am Schilfmeer hört man ihr Geschrei.22Seht! Wie ein Adler schießt er heran, / breitet seine Flügel gegen Bozra aus. / Und tapfere Männer bekommen Angst an jenem Tag / wie eine Frau in den Wehen.
Botschaft gegen Damaskus
23Über Damaskus.
„Bestürzt sind Hamat und Arpad. / Sie erhielten eine schlimme Nachricht, / und sie vergehen vor Angst. / Auch an der Küste ist man sehr besorgt. / Niemand kommt mehr zur Ruhe.24Damaskus ist mutlos geworden, / es wendet sich zur Flucht. / Panik ist in der Stadt. / Von Angst und Wehen sind sie gepackt / wie eine gebärende Frau.25Man hätte sie verlassen sollen, / die Stadt des Ruhmes, / die Burg meiner Freude.26Darum werden ihre jungen Männer / auf ihren Plätzen fallen. / Alle Krieger kommen um an jenem Tag“, / spricht Jahwe, der allmächtige Gott.27„Ich lege ein Feuer / an die Mauern von Damaskus; / es frisst die Paläste Ben-Hadads.“
Botschaft gegen arabische Stämme
28Über die Beduinen von Kedar[4] und die Königreiche von Hazor, die König Nebukadnezzar von Babylon schlug.[5] So spricht Jahwe:
„Auf, zieht gegen Kedar! / Bezwingt die Beduinen im Osten!“29Man raubt ihre Zelte und Herden, / ihre Decken und den Hausrat. / Auch ihre Kamele nimmt man mit / und ruft dabei: „Schrecken überall!“30„Flieht! Bringt euch schnell in Sicherheit! Haltet euch in Höhlen versteckt, Bewohner von Hazor“, spricht Jahwe. „Denn König Nebukadnezzar von Babylon hat es auf euch abgesehen. Sein Plan gegen euch steht fest!“31Denn Jahwe hat gesprochen: „Auf, zieht gegen das sorglose Volk, das in Sicherheit wohnt! Es lebt allein und hat weder Tor noch Riegel.32Nun werden ihre Kamele zur Beute, und alle ihre Herden werden geraubt. Ich werde die mit den gestutzten Schläfenlocken in alle Himmelsrichtungen zerstreuen und lasse von allen Seiten her das Verderben über sie kommen.33In Hazor werden dann nur noch Schakale leben, es wird für immer eine Wüste sein. Niemand wird sich mehr dort niederlassen, und kein Mensch wird dort wohnen bleiben.“
Botschaft gegen Elam
34Es war am Anfang der Regierungszeit des Königs Zidkija[6] von Juda, als Jeremia ein Wort Jahwes gegen Elam[7] empfing.35So spricht Jahwe, der allmächtige Gott: „Passt auf! Ich zerbreche Elams Bogen, seine stärkste Waffe.36Aus allen Himmelsrichtungen lasse ich Stürme gegen Elam los und zerstreue es in alle Winde. Dann wird es kein Volk mehr geben, in dem man nicht auf versprengte Elamiter stößt.37Ich werde Elam vor seinen Todfeinden mutlos machen und bringe Unheil über sie, meinen glühenden Zorn“, spricht Jahwe. „Ich verfolge sie mit dem Schwert, bis sie vernichtet sind.38Ich werde den König und seine Oberen von dort verschwinden lassen und meinen eigenen Thron errichten“, spricht Jahwe.39„Doch am Ende der bestimmten Zeit wende ich das Schicksal Elams“, spricht Jahwe.
1Om ammoniterna. Så säger HERREN: ”Har Israel inga söner, finns det ingen arvinge? Varför har Milkom[1] tagit Gad i besittning och hans folk bosatt sig i dess städer?2Men det ska komma en tid, säger HERREN, då jag ska låta ett stridsrop höras mot Rabba i ammoniternas land. Det ska bli till en ruinhög, och dess grannstäder ska brännas ner. Sedan ska Israel ta tillbaka sitt arv av dem som tagit det ifrån dem, säger HERREN.3Klaga, Heshbon, för Aj är förstört! Ropa, ni Rabbas döttrar! Klä er i säcktyg, klaga och gå omkring innanför murarna[2]. För Milkom ska bli bortförd i fångenskap tillsammans med sina präster och furstar.4Varför skryter du över dina dalar[3], din dals överflöd, du trolösa dotter? Du litar på din rikedom: ’Vem skulle anfalla mig?’5Men jag ska låta skräcken drabba dig, från alla sidor, säger Herren, härskarornas HERRE. Ni ska skingras åt alla håll, och ingen ska samla de flyende.6Men sedan ska jag upprätta ammoniterna, säger HERREN.”
Dom över Edom
7Om Edom. Så säger härskarornas HERRE: ”Finns det inte längre någon vishet kvar i Teman? Har de kloka inga råd att ge? Har deras vishet blivit fördärvad?8Fly, vänd om! Göm er djupt nere, ni Dedans invånare, för jag ska låta olycka komma över Edom, jag ska straffa honom när tiden är inne.9Om druvplockarna kommer till dig lämnar de ingen efterskörd. Om det kommer tjuvar om natten ska de fördärva de så mycket de kan.[4]10Men jag ska klä av Edom, avslöja hans gömställen, och han ska inte kunna dölja sig. Fördärv ska drabba hans barn, bröder och grannar, han finns inte mer.11’Men lämna kvar dina faderlösa, jag ska hålla dem vid liv, och dina änkor får förtrösta på mig.’ ”12Så säger HERREN: ”De som inte dömts till att dricka ur bägaren måste dricka. Skulle du då komma undan ostraffad? Nej, du ska inte komma undan. Du måste dricka!13För jag har svurit vid mig själv, säger HERREN, att Bosra ska bli en ruinhög, till förskräckelse, vanära och förbannelse, och dess lydstäder ska för alltid bli ödelagda.”14Jag har hört ett budskap från HERREN: En budbärare har sänts till folken: ”Kom samman och gå mot det! Stå upp för strid!”15”Jag ska göra dig litet bland folken och föraktat av människorna.16Du har lurats av den förfäran du väckt och av ditt övermod, du som bor bland bergsklyftorna och håller till där högt uppe. Även om du bygger ditt näste högt som örnen, ska jag dra ner dig därifrån, säger HERREN.17Edom ska läggas öde. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där.18Det ska bli som när Sodom och Gomorra och deras grannstäder ödelades, säger HERREN, ingen ska bo där, ingen ska kunna vistas där mer.19Se, likt ett lejon, som kommer från Jordandalens täta snår till grönskande betesmarker ska jag plötsligt jaga dem därifrån. Vem är den utvalde som jag ska ge detta uppdrag? Vem är min like, vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan utmana mig?”[5]20Hör därför vad HERREN har planerat för Edom och tänkt ut mot dem som bor i Teman: Även de minsta i flocken ska släpas bort, ja, betesmarkerna ska rysa över deras öde.21Jorden ska bäva vid dånet från deras fall. Ett rop hörs ända bort till Sävhavet.22Som en örn lyfter han, svävar och breder ut sina vingar över Bosra. Den dagen är Edoms hjältar ängsliga som en kvinna i barnsnöd.
Dom över Damaskus
23Om Damaskus. ”Hamat och Arpad har kommit på skam, för de har hört ett ont budskap. De är ängsliga, rastlösa som ett oroligt hav som inte kan vara stilla.24Damaskus har tappat modet och vänt om för att fly. Det har gripits av panik, ångest och vånda, som en kvinna i barnsnöd.25Varför är den berömda staden övergiven, min glädjes stad?26Dess unga män faller på gatorna, hela dess armé tystas ner den dagen, säger härskarornas HERRE.27Jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar, och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.”
Dom över Kedar och Hasor
28Om Kedars och om Hasors kungariken, som anfölls av Nebukadnessar, kungen av Babylonien: Så säger HERREN: ”Stå upp, anfall Kedar, förgör folket i öster.29Deras tält och deras hjordar kommer man att ta, deras tältdukar och allt deras bohag. Deras kameler förs bort från dem, och man ropar till dem: ’Skräck från alla håll!’30Fly, ge er av långt bort! Göm er djupt nere, ni Hasors invånare, säger HERREN. För Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har fattat ett beslut om er, han har gjort upp en plan mot er.31Gå till angrepp mot detta trygga folk som lever i ostörd ro, säger HERREN. De har varken portar eller bommar utan bor i avskildhet.32Deras kameler ska bli ett byte och deras stora boskapshjordar ett rov. Jag ska skingra dem för alla vindar, dessa med håret klippt vid tinningarna. Jag ska låta olyckor komma över dem från alla håll, säger HERREN.33Hasor ska bli ett tillhåll för schakaler en ödemark för evigt. Ingen ska någonsin bo där, ingen människa ska vistas där.”
Dom över Elam
34Detta är HERRENS ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:35Så säger härskarornas HERRE: ”Jag bryter sönder Elams båge, dess främsta styrka.36Jag låter fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag ska sprida dem åt alla väderstreck, och det ska inte finnas något folk dit de elamitiska flyktingarna inte kommer.37Jag ska göra Elam förskräckt för sina fiender och för dem som är ute efter deras liv. Jag ska låta det onda komma över dem, min brinnande vrede, säger HERREN. Jag ska låta svärdet förfölja dem tills jag har gjort slut på dem.38Jag ska sätta upp min tron i Elam. Jag ska förgöra både kung och furstar, säger HERREN.39Men det ska komma en tid då jag ska upprätta Elam, säger HERREN.”