1Jahwe ließ mich zwei Feigenkörbe sehen, die vor seinem Tempel standen. Das geschah, nachdem König Nebukadnezzar von Babylon den König Jechonja Ben-Jojakim von Juda samt den hohen Beamten Judas, den Bau- und den Metallhandwerkern als Gefangene von Jerusalem nach Babylonien verschleppt hatte.[1]2Die Feigen in dem einen Korb waren sehr gut, wie Frühfeigen. Die in dem anderen Korb waren so schlecht, dass man sie nicht mehr essen konnte.3Jahwe fragte mich: „Was siehst du, Jeremia?“ Ich antwortete: „Feigen. Die guten sind sehr gut und die schlechten so schlecht, dass man sie nicht mehr essen kann.“4Da kam das Wort Jahwes zu mir:5„So spricht Jahwe, der Gott Israels: 'Die aus Juda Verbannten, die ich von hier ins Land der Chaldäer vertrieben habe, sehe ich wie diese guten Feigen an.6Ich werde mich ihnen wieder zuwenden und bringe sie in dieses Land zurück, wo ich sie dann aufbaue und nicht abbreche, sie einpflanze und nicht ausreiße.7Ich gebe ihnen das Verständnis, mich zu erkennen, zu begreifen, dass ich Jahwe bin. Dann werden sie mein Volk sein und ich ihr Gott, denn sie werden mit ganzem Herzen zu mir umkehren.8Aber König Zidkija von Juda und seine hohen Beamten und den Rest der Jerusalemer – ob sie nun im Land geblieben sind oder sich in Ägypten niedergelassen[2] haben – sehe ich als die schlechten Feigen an, die ungenießbar geworden sind.9Ich mache sie zum abschreckenden Beispiel des Bösen für alle Königreiche der Erde, wohin ich sie auch vertreibe. Dort werden sie mit Hohn und Spott überschüttet werden und ein Sprichwort sein.10Ich lasse das Schwert, den Hunger und die Pest über sie kommen, bis sie aus dem Land verschwunden sind, das ich ihnen und ihren Vorfahren gegeben habe.'“
1HERREN lät mig se den här synen: Två korgar med fikon stod framför HERRENS tempel. Detta var efter att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen av Juda, till fånga och fört bort honom, tillsammans med furstarna i Juda, hantverkarna och smederna, från Jerusalem till Babylonien.2I den ena korgen fanns det mycket goda fikon från årets första skörd. I den andra fanns mycket dåliga fikon, alltför dåliga att äta.3Då frågade HERREN: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga är mycket dåliga, alltför dåliga att äta.”4Då kom HERRENS ord till mig:5”Så säger HERREN, Israels Gud: ’Så som jag ser på dessa goda fikon, ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag skickat härifrån till kaldéerna.6Jag ska välvilligt vaka över dem och leda dem tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem, inte bryta ner dem, plantera dem och inte dra upp dem igen.7Jag ska ge dem en insikt om att jag är HERREN. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska helhjärtat återvända till mig.8Men som de dåliga fikonen som är alltför dåliga att äta, säger HERREN, så ska jag behandla Sidkia, kungen i Juda, och hans furstar och de överlevande från Jerusalem, de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten.9Jag ska göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till nidvisa och förbannelse på alla platser dit jag förvisar dem.10Jag ska låta dem drabbas av svärd, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet som jag gav dem och deras förfäder.’ ”