1Wort Jahwes, das zu Jeremia kam, als König Zidkija Paschhur Ben-Malkija und den Priester Zefanja Ben-Maaseja zu ihm schickte und ihm sagen ließ:2„König Nebukadnezzar von Babylon führt Krieg gegen uns. Frag doch Jahwe, was geschehen wird, ob er vielleicht wie früher ein Wunder für uns tut, sodass Nebukadnezzar abziehen muss.“3Da sagte Jeremia zu den Männern: „Gebt dem König folgenden Bescheid:4So spricht Jahwe, Israels Gott: Passt auf! Noch kämpft ihr außerhalb der Mauern gegen den König von Babylon und die Chaldäer,[1] die euch belagern. Ich werde euch zum Rückzug zwingen, sodass ihr eure Waffen ins Innere der Stadt holen müsst.5Ich selbst kämpfe gegen euch mit starker Hand und mächtigem Arm, mit Zorn und Grimm und großer Wut.6Ich werde alles sterben lassen, was in dieser Stadt lebt, Menschen und Vieh. An einer schweren Seuche werden sie zugrunde gehen.7Und danach, spricht Jahwe, werde ich König Zidkija von Juda und seine hohen Beamten und alles Volk in dieser Stadt, das von Hunger, Schwert und Pest noch verschont wurde, ihren Todfeinden ausliefern. Nebukadnezzar wird euch alle mit dem Schwert umbringen lassen, schonungslos, ohne Mitleid und Erbarmen.'“8Dem Volk aber musste Jeremia ausrichten: „So spricht Jahwe: 'Ihr habt die Wahl zwischen Leben und Tod.9Wer in dieser Stadt bleibt, wird durch den Krieg, durch Hunger oder Pest sterben. Wer aber die Stadt verlässt und zu den Chaldäern überläuft, kommt mit dem Leben davon.10Denn ich bin fest entschlossen, Unglück über die Stadt zu bringen und ihr nicht zu helfen', spricht Jahwe. 'Sie wird dem König von Babylon in die Hände fallen, und der wird sie in Schutt und Asche legen.'“
Die Botschaft an die Regierung
11An das Königshaus von Juda: / „Hört das Wort Jahwes,12ihr Nachkommen Davids! / So spricht Jahwe: 'Haltet jeden Morgen gerechtes Gericht! / Befreit den Beraubten von seinem Bedrücker! / Sonst kommt wie ein Feuer mein Zorn über euch, / unlöschbar wegen der Bosheit eures Tuns!13Passt auf! Ich komme über euch, / die ihr dort unten auf dem Felsen[2] thront!' / Das ist der Ausspruch Jahwes. / 'Meint ihr, niemand kommt zu euch herab / und dringt in eure Bauten ein?14Ich ziehe euch zur Rechenschaft / für alle eure Taten', spricht Jahwe. / 'Ich lege Feuer in eure Paläste,[3] / das ringsum alles verzehrt.'“
1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga:2”Fråga HERREN för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill HERREN göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”3Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia:4’Så säger HERREN, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad,5och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring.6Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest.7Därefter, säger HERREN, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’8Säg till detta folk: ’Så säger HERREN: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden.9Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte.10Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger HERREN. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’
Herrens ord till Juda kungar
11Till kungahuset i Juda: Hör HERRENS ord,12Davids ätt! Så säger HERREN: ’Handla i rättvisa varje morgon, rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka, för era onda gärningars skull.13Jag är emot dig, som bor i dalen, du klippa på slätten, säger HERREN, ni som säger: ”Vem kan komma mot oss? Vem kan tränga in i våra boningar?”14Jag ska straffa er så som era gärningar förtjänar, säger HERREN. Jag ska tända en eld i skogen som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”