1Wort Jahwes, das zu Jeremia kam:2„Geh zum Haus des Töpfers hinunter, denn dort habe ich dir etwas zu sagen!“3Ich ging hinunter und sah dem Töpfer bei seiner Arbeit auf der Töpferscheibe zu.4Wenn ihm ein Gefäß unter den Händen misslang, machte er aus dem Ton ein anderes, das ihm besser gefiel.5Da kam das Wort Jahwes zu mir. Er sagte:6„So spricht Jahwe: 'Kann ich es mit euch nicht genauso machen wie dieser Töpfer, ihr Leute von Israel? Wie der Ton in der Hand des Töpfers, so seid ihr in meiner Hand.7Wenn ich irgendwann einem Volk oder Reich androhe, es auszureißen, niederzubrechen und zu vernichten,8dieses Volk aber umkehrt und seine Bosheit unterlässt, tut es mir leid, dass ich das Unheil über sie bringen wollte, und tue es nicht.9Ein anderes Mal sage ich zu einem Volk oder Reich, dass ich es aufbauen und einpflanzen will.10Wenn dieses Volk aber tut, was mir missfällt, und nicht auf mich hört, tut es mir leid, dass ich ihnen das Gute bringen wollte, und ich tue es nicht.'11Rede nun zu den Leuten von Juda und den Einwohnern Jerusalems. Sag ihnen: 'So spricht Jahwe: Passt auf! Ich mache einen Plan gegen euch, ich bereite das Unglück für euch vor. Kehrt um von euren falschen Wegen und ändert euer Leben von Grund auf! Das gilt jedem von euch!'12Aber sie sagen: 'Nein, das wollen wir nicht! Wir richten uns nur nach uns selbst! Jeder kann das machen, was er will, ganz egal, ob jemand das eigensinnig oder böse nennt.'“
Unbegreifliche Absage an Gott
13„Deshalb spricht Jahwe: 'Erkundigt euch bei allen Völkern! Wo hat man je so etwas gehört? Etwas ganz Abscheuliches hat Israel, die junge Frau, getan.14Taut jemals der Schnee vom Gipfelfelsen des Libanon? Hört das Wasser auf zu fließen, das aus fernen Quellen kommt?15Mein Volk aber hat mich vergessen. Den Nichtsen opfern sie Weihrauch, und das brachte sie zu Fall. Nun gehen sie nicht mehr die guten Wege, die sie seit alter Zeit kennen. Von ihren Götzen wurden sie auf gefährliche, ungesicherte Steige geführt.16Deshalb wird ihr Land für immer zu einem Ort des Grauens und der Verachtung. Wer an ihm vorüberzieht, schüttelt entsetzt den Kopf.17Wie ein Ostwind werde ich mein Volk vor seinem Feind zerstreuen. Wenn das Unheil über sie kommt, kehre ich ihnen den Rücken zu und nicht das Gesicht.'“
Jeremias Rachegebet
18Da gibt es Leute, die sagen: „Los, wir müssen etwas gegen Jeremia tun! Niemals wird unseren Priestern das Gesetz abhandenkommen, unseren Weisen der gute Rat und unseren Propheten das Wort. Los, schlagen wir ihn mit unseren Worten! Auf ihn hören wollen wir auf keinen Fall!“19„Achte auf mich, Jahwe! / Hör doch das Gerede meiner Gegner! /20Wird Gutes denn mit Bösem vergolten? / Eine Fallgrube haben sie mir geschaufelt. / Hast du vergessen, wie ich vor dir stand, / um Gutes für sie zu erbitten, / und abzuwenden deinen Zorn?21Darum: Lass ihre Kinder den Hungertod sterben / und übergib sie alle dem Schwert! / Ihre Frauen sollen kinderlose Witwen sein! / Ihren alten Männern wünsche ich die Pest / und ihren jungen den Tod durch das Schwert!22Schreie soll man aus den Häusern hören, / wenn plündernde Soldaten über sie kommen! / Denn sie hoben die Fallgrube aus, um mich zu fangen. / Für meine Füße haben sie das Netz ausgelegt.23Aber du, Jahwe, kennst / ihre Mordpläne gegen mich. / Vergib ihnen nicht diese Schuld, / lösch ihre Sünde bei dir nicht aus! / Lass sie niederstürzen vor dir / und rechne im Zorn mit ihnen ab!“
1HERRENS ord kom till Jeremia:2”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”3Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva.4Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.5HERRENS ord kom till mig:6”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger HERREN. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk.7Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras.8Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat.9En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike.10Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.11Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger HERREN: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’12Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”
Folkets avfall och dom
13Därför säger HERREN: ”Fråga bland folken: ’Vem har hört något sådant? Fruktansvärt är det som jungfrun Israel har gjort.14Ska snön från Libanons berg försvinna från dess sluttningar? Ska de friska strömmarna från avlägsna källor torka ut?[1]15Mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt värdelösa avgudar, som fått dem att snubbla och falla på sina vägar, på de urgamla stigarna, och gå in på obanade stigar.’16Så ska deras land bli ödelagt och utsatt för ständigt hån. Alla som passerar genom det ska förvåna sig och skaka på huvudet.17Som östanvinden ska jag förskingra dem framför fienden. Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet, i deras olyckstid.18Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[2] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19HERRE, lyssna på mig! Hör vad mina motståndare säger!20Ska gott lönas med ont? De har grävt en grop för mig. Tänk på hur jag stått inför dig och talat väl för dem för att vända bort din vrede från dem.21Låt därför deras barn svälta ihjäl, och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa, deras män dö i epidemier och deras unga män dödas med svärd i strid.22Låt skrik höras från deras hus, när du plötsligt låter rövare anfalla dem. De har grävt en grop som de vill fånga mig i, och de har lagt ut snaror där jag ska gå.23HERRE, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt inte deras brott och utplåna inte deras synd. Låt dem ligga slagna inför dig, och ingrip mot dem i din vrede.