1Jahwe sagte zu mir: „Kauf dir einen Lendenschurz aus Leinen und lege ihn an! Sorge aber dafür, dass er nie ins Wasser kommt!“2Ich kaufte den Lendenschurz und trug ihn, wie Jahwe es gesagt hatte.3Das Wort Jahwes kam zum zweiten Mal zu mir. Er sagte:4„Geh mit dem Lendenschurz, den du gekauft und getragen hast, nach Perat[1] und verstecke ihn dort in einer Felsspalte.“5Ich tat, was Jahwe mir gesagt hatte.6Viele Tage später sagte Jahwe zu mir: „Geh wieder nach Perat und hole den Lendenschurz, den du dort auf meinen Befehl hin versteckt hast.“7Da ging ich hin und holte ihn aus seinem Versteck. Er war verrottet und zu nichts mehr zu gebrauchen.8Da kam das Wort Jahwes zu mir:9So spricht Jahwe: „Genauso werde ich den Hochmut von Juda und Jerusalem verrotten lassen.10Dieses böse Volk, das sich weigert, auf mich zu hören, das in seiner Sturheit fremden Göttern nachläuft, sie verehrt und sich vor ihnen niederwirft: Es soll wie dieser Lendenschurz werden, der zu nichts mehr zu gebrauchen ist.11Denn so, wie der Lendenschurz den Körper des Mannes umschließt, wollte ich Israel und Juda um mich haben“, spricht Jahwe. „Sie sollten das Volk sein, das zu mir passt, das mein Ruhm und meine Zierde ist, aber sie wollten nicht hören.“
Die Weinkrüge
12Richte ihnen Folgendes aus: „So spricht Jahwe, Israels Gott: 'Weinkrüge sollten immer voll sein!' Wenn sie dir darauf erwidern: 'Das wissen wir auch. Jeder Weinkrug sollte voll sein!',13dann sag zu ihnen: 'So spricht Jahwe: Passt auf! Ich werde die Bewohner dieses Landes abfüllen, bis sie betrunken sind: Die Könige auf Davids Thron, die Priester, die Propheten und alle Bewohner Jerusalems.14Dann schlage ich sie gegeneinander, dass einer am anderen zerbricht, und zwar die Väter an den Söhnen, spricht Jahwe. Schonungslos, ohne Mitleid und Erbarmen werde ich sie vernichten.'“
Warnung vor Hochmut
15Hört und merkt auf! / Seid nicht überheblich! / Denn Jahwe hat geredet.16Gebt Jahwe, eurem Gott, die Ehre, / bevor er die Dunkelheit bringt, / bevor eure Füße sich stoßen auf dämmrigen Bergen / und ihr das Licht erwartet, / das er in Finsternis / und Todesdunkel verwandelt.17Wenn ihr nicht darauf hört, / weint meine Seele im Verborgenen. / Sie weint über euren Stolz. / Ich muss weinen und weinen, / meine Tränen fließen ununterbrochen, / weil die Herde Jahwes / in die Gefangenschaft abgeführt wird.18Sag zum König und zur Herrscherin:[2] / „Setzt euch tief herunter! / Denn die Krone eurer Herrlichkeit / fällt euch vom Kopf herab.19Die Städte im Negev[3] sind verschlossen, / und niemand ist da, der öffnet.[4] / Ganz Juda wird verschleppt / und in die Verbannung geführt.“
Die Schändung Jerusalems
20Schaut auf und seht! / Die Feinde kommen von Norden. / Wo ist die Herde, die dir gegeben war, / wo sind deine herrlichen Schafe?21Was wirst du sagen, wenn Jahwe deine Liebhaber, / die du an dich gebunden hast, / als Herren über dich setzt? / Vor Schmerz wirst du schreien / wie eine Frau, die in Wehen liegt.22Und wenn du dich fragst: 'Warum traf es gerade mich?' / Dann wisse: Wegen deiner großen Schuld / hat man dir das Kleid gehoben / und dich vergewaltigt.23Kann ein Schwarzer seine Hautfarbe wechseln, / ein Leopard sein geflecktes Fell? / Dann könntet auch ihr Gutes tun, / denn an Bösestun seid ihr gewöhnt.24„Ich werde sie zerstreuen wie die Spreu, / die der Wüstenwind verweht.25Dieses Los erwartet dich, / das habe ich dir zugeteilt“, spricht Jahwe, / „weil du mich vergessen hast / und auf Lügen vertrautest.26Nun hebe auch ich dir das Kleid hoch / bis über dein Gesicht, / dass alle deine Schande sehen,27deine Ehebrüche, dein geiles Wiehern, / deine schändliche Unmoral. / Auf den Hügeln und auf dem Feld / habe ich deine abscheulichen Götzen gesehen. / Wehe dir, Jerusalem! / Wie lange noch wirst du so besudelt sein?“
1HERREN sa till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta på dig det, men låt det inte komma i vatten.”2Jag köpte alltså ett höftskynke, så som HERREN hade sagt, och tog på mig det.3Då kom HERRENS ord till mig på nytt:4”Ta med dig höftskynket som du köpte och som du bär om dig, gå ut till Perat[1] och göm det i en bergskreva.”5Jag gick då och gömde det vid Eufrat, som HERREN hade sagt till mig.6En lång tid senare sa HERREN till mig: ”Gå bort till Perat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.”7Jag återvände till Perat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.8Då kom HERRENS ord till mig:9”Så säger HERREN: ’På samma sätt ska jag bryta ner den stora högfärden i Juda och Jerusalem.10Detta onda folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna hårda hjärtan och andra gudar, som de tjänar och tillber. Därför ska det bli som detta höftskynke, helt oanvändbart.11Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så lät jag hela Israels och Judas folk sluta sig till mig, säger HERREN, för att de skulle vara mitt folk, till heder, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.’
Juda som vinkärl
12Säg till dem: ’Så säger HERREN, Israels Gud: ”Alla vinkärl ska fyllas med vin. Och när de svarar: Skulle vi inte veta att alla vinkärl brukar fyllas med vin?”13säg då till dem: ”Så säger HERREN: Se, jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att de blir redlösa allesammans, från kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna ända ner till alla Jerusalems invånare.14Jag ska krossa dem mot varandra, fäder såväl som söner, säger HERREN. Jag ska inte låta någon förskoning, något medlidande eller förbarmande hindra mig från att förgöra dem.” ’ ”
Varningar
15Lyssna, hör på! Var inte så arroganta, för HERREN har talat.16Ge HERREN, er Gud, äran, innan han låter ett mörker komma, innan ni snubblar i skymningen bland bergen. Ni väntar på ljus, men han ska göra det till ett djupt mörker, förvandla det till ett töcken.17Om ni inte lyssnar till detta ska jag i det fördolda gråta över ert högmod. Mina ögon fylls av tårar när HERRENS hjord förs bort i fångenskap.18Säg till kungen och kungamodern: ”Stig ner från era troner, för den strålande kronan har fallit från era huvuden.”19Städerna i Negev har stängts, och ingen kan öppna dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, i sin helhet är det bortfört.20Lyft blicken, se på dem som kommer norrifrån! Var finns din hjord som anförtroddes åt dig, fåren som var din stolthet?21Vad kommer du att säga, när han sätter dina bundsförvanter att regera över dig? Kommer du då inte att vrida dig i smärta, som en kvinna som ska föda?[2]22Och om du frågar dig varför allt detta har drabbat dig, så var det på grund av dina många synder som dina kläder slets av och din kropp utsattes för våld.23Inte kan väl nubiern ändra på sin hudfärg eller leoparden sina fläckar? Inte heller kan ni göra det goda, ni som är vana vid att göra det onda.24”Därför ska jag skingra er som torrt gräs som förs bort av ökenvinden.25Detta ska vara din lott, den del jag bestämmer åt dig, säger HERREN, eftersom du har glömt mig och satt din tilltro till det som är falskt.26Jag ska själv dra upp dina kläder över ansiktet på dig och låta din skam synas,27liksom din otukt, ditt liderliga frustande och din skamlösa prostitution. På höjder och fält har jag sett dina vidrigheter. Ve dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?”