1Als Mitarbeiter Gottes ermahnen wir euch, die Gnade Gottes nicht vergeblich empfangen zu haben,2denn er sagt: „Ich habe dich rechtzeitig erhört, und am Tag der Rettung habe ich dir geholfen.“ Seht doch! Diese Zeit ist jetzt da. Gekommen ist der Rettungstag! (Jes 49,8)3Und wir geben in keiner Hinsicht irgendeinen Anstoß, damit dieser Dienst nicht in schlechten Ruf gerät,4sondern wir empfehlen uns in allem als Diener Gottes: durch große Standhaftigkeit in Bedrückungen, Notlagen und Ängsten,5bei Schlägen, in Gefängnissen und unter aufgehetztem Volk, bei mühevoller Arbeit, in Wachen und Fasten,6in Reinheit, Verständnis, Geduld und Güte, durch Heiligen Geist und ungeheuchelte Liebe,7im Reden der Wahrheit und in der Kraft Gottes, im Gebrauch der Waffen der Gerechtigkeit zum Angriff und zur Verteidigung,8in Ehre und Unehre, bei böser und guter Nachrede, als Verführer verdächtigt und doch wahrhaftig,9als Verkannte und Anerkannte, als Sterbende, die doch leben; als misshandelt und nicht getötet;10als Traurige, die sich doch allezeit freuen; als Arme, die viele reich machen; als solche, die nichts haben und doch alles besitzen.11Wir haben kein Blatt vor den Mund genommen, ihr Korinther, und unser Herz ist weit geöffnet für euch.12In uns ist es nicht zu eng für euch, eng ist es nur in eurem Herzen.13Als Gegenleistung – ich rede wie zu Kindern – macht auch ihr das Herz weit.14Lasst euch nicht mit Ungläubigen in dasselbe Joch spannen. Wie passen denn Gerechtigkeit und Gesetzlosigkeit zusammen? Oder was haben Licht und Finsternis gemeinsam?15Welche Übereinstimmung gibt es zwischen Christus und dem Teufel? Was verbindet einen Gläubigen mit einem Ungläubigen?16Und wie verträgt sich der Tempel Gottes mit Bildern von Götzen? Wir sind doch der Tempel des lebendigen Gottes, wie Gott gesagt hat: „Ich werde in ihnen wohnen und unter ihnen sein. Ich bin dann ihr Gott und sie sind mein Volk.“[1] (3Mo 26,12; Hes 37,27)17Darum „zieht weg und trennt euch von ihnen“, spricht der Herr, „und rührt nichts Unreines an, dann werde ich euch aufnehmen.18Ich werde euer Vater und ihr sollt meine Söhne und Töchter sein“, spricht der Herr, der Allmächtige.[2] (2Sam 7,14; Jes 52,11; Hes 20,40)
2.Korinther 6
nuBibeln
von Biblica1Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves.2Gud säger ju: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag.”[1] Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.
Paulus prövningar
3Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst.4Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd,5under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält,6i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek,7det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar,8i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning.9Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna,10sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.11Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta.12Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt.13Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.
Varning för att kompromissa med synden
14Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt?15Kan Kristus och Beliar[2] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra?16Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt: ”Jag ska bo och vandra ibland dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”[3]17Därför säger Herren: ”Lämna dem och skilj er från dem. Rör inte det som är orent! Då ska jag ta emot er[4]18och vara er far, och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.”[5]