1.Samuel 7

Neue evangelistische Übersetzung

von Karl-Heinz Vanheiden
1 Da kamen die Männer von Kirjat-Jearim und holten die Lade Jahwes zu sich hinauf. Sie brachten sie ins Haus Abinadabs, das auf einem Hügel stand. Seinen Sohn Eleasar weihten sie zum Wächter über die Lade Jahwes.2 Nachdem die Bundeslade nach Kirjat-Jearim gekommen war, verging viel Zeit. Zwanzig Jahre wurden daraus. Als dann das ganze Volk Israel Jahwe seine Not klagte,3 sagte Samuel zu ihnen: „Wenn ihr mit eurem ganzen Herzen zu Jahwe umkehren wollt, dann schafft die fremden Götter und Astarten[1] fort! Wendet euer Herz Jahwe zu und dient ihm allein. Dann wird er euch aus der Gewalt der Philister befreien.“4 Da schafften die Israeliten die Baale[2] und Astarten fort und verehrten Jahwe allein.5 Dann sagte Samuel: „Holt alle Männer Israels nach Mizpa[3] zusammen! Dort will ich Jahwe um Hilfe für euch bitten.“6 Sie kamen alle, schöpften Wasser und gossen es vor Jahwe aus.[4] An diesem Tag fasteten sie auch und bekannten: „Wir haben uns an Jahwe versündigt.“ In Mizpa schlichtete Samuel auch die Streitfälle der Israeliten.7 Die Philister erfuhren, dass die Männer Israels sich in Mizpa versammelt hatten. Da zogen die Fürsten der Philister los, um gegen Israel zu kämpfen. Als die Israeliten davon hörten, bekamen sie Angst.8 Sie sagten zu Samuel: „Hör du nicht auf, für uns zu Jahwe, unserem Gott, zu schreien, dass er uns aus der Gewalt der Philister befreit!“9 Samuel nahm ein Milchlamm und brachte es Jahwe als vollständiges Brandopfer dar. Dabei schrie er zu Jahwe um Hilfe für Israel. Jahwe hörte auf ihn.10 Es geschah, während Samuel noch opferte und die Philister zum Kampf gegen Israel anrückten. Da ließ Jahwe es über den Philistern so schrecklich donnern, dass sie in Panik gerieten und sich schon von Israel besiegt sahen.11 Die Männer Israels rückten aus und verfolgten sie von Mizpa bis unterhalb von Bet-Kar.[5]12 ‹Zur Erinnerung an dieses Geschehen› stellte Samuel einen Stein zwischen Mizpa und Schen[6] auf. „Bis hierher hat uns Jahwe geholfen“, sagte er und nannte ihn Eben-Eser, Stein der Hilfe.13 Nachdem die Philister so gedemütigt worden waren, kamen sie nicht mehr in das Gebiet Israels. Solange Samuel lebte, stellte Jahwe sich gegen die Philister.14 Alle Städte zwischen Ekron und Gat, die die Philister Israel abgenommen hatten, fielen wieder an Israel zurück, auch das ganze Gebiet, das dazu gehörte. Mit den Amoritern[7] lebte Israel ebenfalls in Frieden.15 Sein Leben lang war Samuel der Richter Israels.16 Einmal im Jahr besuchte er die Orte Bet-El,[8] Gilgal[9] und Mizpa, um den Israeliten dort Recht zu sprechen.17 Die übrige Zeit richtete er Israel in seiner Heimatstadt Rama. Dort baute er auch einen Altar für Jahwe.

1.Samuel 7

nuBibeln

von Biblica
1 Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Avinadavs hus på bergshöjden. De avskilde också Avinadavs son Elasar till att ha ansvar för HERRENS ark.2 Arken stannade sedan i Kirjat-Jearim en lång tid, tjugo år. Men hela Israel sörjde och sökte[1] HERREN.3 Då sa Samuel till dem: ”Om ni verkligen menar allvar med att återvända till HERREN, måste ni göra er av med alla främmande gudar och astartegudinnor[2]. Håll er av hela ert hjärta till HERREN, tjäna endast honom och ingen annan! Då kommer han att rädda er från filistéerna.”4 Då förstörde folket alla sina baalsgudar[3] och astartegudinnor och tillbad endast HERREN.5 Sedan sa Samuel till dem: ”Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till HERREN för er!”6 När de samlats i Mispa, öste de upp vatten och hällde ut det inför HERREN.[4] Folket fastade också hela dagen och bekände: ”Vi har syndat mot HERREN.” Samuel var Israels domare i Mispa.7 När filistéerna fick höra att israeliterna samlats vid Mispa, drog deras hövdingar ut till strid mot dem. När israeliterna fick höra det, blev de förskräckta.8 ”Fortsätt att be till HERREN, vår Gud, om räddning från filistéerna!” sa de till Samuel.9 Samuel tog då ett lamm som fortfarande diade och offrade det till HERREN som ett helt brännoffer. Sedan ropade han till HERREN för Israel och HERREN svarade.10 Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna för att gå till anfall, men HERREN lät en stark åska dundra från himlen, så att filistéerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna kunde därför besegra dem,11 och de jagade dem från Mispa ända till Bet Kar och dödade dem allesammans.12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser[5]. Han sa: ”HERREN har verkligen hjälpt oss!”13 Nu var filistéerna besegrade och de invaderade inte mer Israel, för HERREN var mot filistéerna så länge Samuel levde.14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat som hade erövrats av filistéerna, återlämnades till Israel och den israelitiska armén befriade de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoréerna.15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.16 Varje år reste han runt i Israel för att döma i Betel, Gilgal och Mispa.17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde och därifrån styrde han Israel. I Rama byggde han också ett altare åt HERREN.