1I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,[1] kom HERRENS ord till Sakarja.2Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till HERREN3och rådgöra med prästerna i härskarornas HERRES hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden[2] som jag har gjort i många år?” (2 Kung 25:8)4Då kom härskarornas HERRES ord till mig:5”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde[3] månaden, har det varit för mig ni har fastat? (2 Kung 25:25; Sak 7:3)6Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull?7Är det inte dessa ord HERREN predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”8HERRENS ord kom till Sakarja:9”Så säger härskarornas HERRE: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet.10Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’11Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra.12De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas HERRE genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas HERRE.13’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas HERRE.14Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”