1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från generation till generation.2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen, fanns du, Gud, från evighet till evighet.3Du låter människan bli jord igen och säger: ”Vänd åter, människobarn!”4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick, som en enda timme i natten.5Du sveper bort dem, de är som en sömn om morgonen, de försvinner som gräset,6som växer upp på morgonen men vissnar och torkar ut innan kvällen.7Genom din vrede förgås vi, vi förskräcks av din vredes glöd.8Du lägger fram våra synder inför dig, våra hemliga synder drar du fram i ljuset.9Våra dagar försvinner under din vrede, vi slutar våra år med en suck.10Vi blir sjuttio år, kanske åttio, om krafterna räcker. Men våra flyende[1] år är möda och besvär. Snart har de försvunnit, och vi är borta.11Vem känner din vredes styrka, vem fruktar att drabbas av din förbittring?[2]12Lär oss att inse hur få våra dagar är, så att vi får visa hjärtan.13HERRE, kom åter! Hur länge ska detta vara? Förbarma dig över dina tjänare!14Mätta oss med din nåd var morgon, så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett det onda.16Låt dina tjänare få se dina gärningar och deras barn din härlighet.17Herre, vår Gud, visa oss din godhet och ge oss framgång i allt vad vi gör.