1För körledaren, enligt ”Förbundstecknets lilja”[1], miktam. Av David, till undervisning, (Ps 45:1; Ps 108:7)2när han var i strid med araméerna[2] i Naharajim och i Sova och Joav kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolvtusen man.3Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss. Du har varit vred, men upprätta oss igen!4Du har skakat landet och fått det att rämna. Hela nu dess sprickor, för det bävar.5Du har låtit ditt folk erfara hårda ting, du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.6Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér att fly till undan pilbågen. Séla7Befria dina älskade, rädda oss med din starka hand, hjälp oss.8Gud har talat i sin helgedom: ”Jag ska triumfera, dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.9Gilead är mitt och Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.10Moab är mitt tvättfat, mot Edom ska jag kasta min sko, och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”[3]11Vem kan leda mig till den befästa staden? Vem kan leda mig till Edom?12Har inte du, Gud, förkastat oss och inte längre velat gå ut med våra härar?13Hjälp oss nu mot fienden, för människor kan inte rädda.14Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att trampa ner våra fiender.