1HERRENS ord kom till Joel, Petuels son:2Hör här, ni äldste, lyssna, alla som bor i landet! Har något sådant hänt under hela er livstid eller under era förfäders tid?3Ni ska berätta detta för era barn, och de ska berätta det för sina, och deras barn vidare för nästa generation:4Det som gräshopporna[1] lämnade kvar åt gräsgnagarna upp, det som gräsgnagarna lämnade kvar åt gräsbitarna upp, och det som gräsbitarna lämnade kvar åt gräsätarna upp. (Joel 2:25)5Vakna, ni berusade, och gråt, klaga, ni drinkare! För det nya vinet har ryckts bort från era läppar.6Ett folk har invaderat mitt land, starkt och oräkneligt, med tänder som ett lejons och kindtänder som en lejoninnas.7Det har förstört min vingård och brutit mina fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken och lämnat grenarna vita.8Klaga som en jungfru, klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.9Det är slut med mat- och dryckesoffren i HERRENS hus. HERRENS tjänare, prästerna, klagar.10Fältet är förött, marken klagar. Säden är förstörd, det nya vinet förtorkat, och oljan sinar.11Jordbrukarna står där med skam, vinodlarna klagar för vetets och kornets skull, för åkerns skörd är förstörd.12Vinstocken är förtorkad och fikonträdet vissnat. Granatträd, palmer, äppelträd, alla markens träd har torkat ut och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga, ni präster! Jämra er, ni som tjänar vid altaret! Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt, ni min Guds tjänare! För mat- och dryckesoffer finns inte längre i er Guds hus.14Utlys en helig fasta och kalla till en högtidssamling. Samla de äldste och alla som bor i landet till HERRENS, er Guds hus, och ropa till HERREN.15Ve, vilken dag! HERRENS dag är nära. Den kommer som förödelse från den Väldige.16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon, och glädjen och fröjden i vår Guds hus?17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna, förrådshusen ligger i ruiner och sädesmagasinen i spillror, för säden har torkat bort.18Hur stönar inte boskapen! Boskapshjordarna irrar omkring, då det finns inget bete för dem. Även fårhjordarna lider.19Till dig, HERRE, ropar jag! En eld har förtärt de öppna betesmarkerna och en låga bränt upp alla träd.20Till och med de vilda djuren ropar till dig, för bäckarna är uttorkade, och en eld har förtärt de öppna betesmarkerna.