Jeremia 7

nuBibeln

1 HERRENS ord kom till Jeremia:2 ”Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta budskap: ’Hör HERRENS ord, ni alla från Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN!3 Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”5 Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar och handlar rätt mot varandra,6 om ni inte förtrycker främlingen, den faderlösa och änkan, inte utgjuter oskyldigt blod och inte följer efter andra gudar till er egen olycka,7 då ska jag låta er bo kvar på denna plats, i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.8 Men ni litar på lögnaktigt tal som inte är till någon nytta.9 Tror ni att ni kan få stjäla, döda, begå äktenskapsbrott, svära falskt, tända rökelse åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner,10 och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säga: ”Vi är räddade”, och sedan fortsätta med alla dessa avskyvärdheter?11 Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, för er blivit ett rövarnäste? Det är så jag ser det, säger HERREN.12 Gå till den plats i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.13 Då ni nu har gjort allt detta, säger HERREN, har jag gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat till er, men ni har inte svarat.14 Därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och denna plats som jag har gett till er och era förfäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo.15 Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag gjorde med era bröder, alla Efraims ättlingar.’16 Be inte för det här folket, kom inte med någon klagan eller förbön för dem, vädja inte till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig.17 Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?18 Barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till offer åt himlens drottning och häller ut dryckesoffer åt andra gudar, för att provocera mig till vrede.19 Men är det mig de provocerar? säger HERREN. Är det inte sig själva de provocerar, till skam för sig själva?20 Därför, säger Herren, HERREN, ska min vrede och mitt ursinne ösas ut över den här platsen, över människor och djur, över träden på fältet och över planteringarna på marken, och den ska brinna utan att slockna.21 Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet!22 Jag talade till era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten men gav dem ingen befallning om brännoffer och slaktoffer.23 Vad jag befallde dem var: Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud och ni mitt folk. Vandra alltid på den väg jag befaller er, så ska det gå er väl.24 Men de ville inte höra, inte lyssna på mig, utan följde i sin envishet sina egna, onda tankar. De gick bakåt i stället för framåt.25 Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten och fram till denna dag har jag gång på gång sänt mina tjänare profeterna till dem.26 Men de har inte velat höra på mig, inte lyssna till mig. De har varit motspänstiga och gjort ännu mer ont än sina förfäder.’27 Du ska tala om allt detta för dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.28 Säg till dem: ’Detta är det folk som inte vill lyssna till HERREN, sin Gud och ta emot tillrättavisning. Sanningen har försvunnit och är borta från deras mun.’29 Klipp av ditt hår och kasta bort det. ’Stäm upp en klagosång på de kala höjderna, för HERREN har förkastat och övergett detta släkte som orsakat hans vrede.’30 Folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger HERREN. De har satt upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenat det.31 De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på.32 En tid ska komma, säger HERREN, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar.[1]33 Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.34 På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”