1För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna,2men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[1].3Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[2] (Ps 110:1)
Guds Son är mäktigare än änglarna
4Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras.5Gud har ju aldrig sagt till någon ängel: ”Du är min Son. Idag har jag blivit din Far[3].” Och återigen: ”Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son.”[4] (2 Sam 7:14; Ps 2:7)6Och när Gud låter sin förstfödde[5] komma till världen, säger han: ”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[6] (5 Mos 32:42; Ps 96:7; Ps 97:7)7När han talar om änglarna, säger han: ”Han gör vindarna till sina budbärare och eldslågorna till sina tjänare.”[7] (Ps 104:4)8Men till Sonen säger han: ”Gud, din tron består i tid och evighet. Din kungaspira är rättens spira.9Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta. Därför, Gud, har din Gud smort dig[8] med glädjens olja, mer än dina medbröder.”[9] (Ps 45:7)10Och: ”Herre, i början lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk.11De ska försvinna, men du består. De ska alla bli som utslitna kläder.12Du ska rulla ihop dem som kläder och byta ut dem som en mantel. Men du är densamme, och dina år ska aldrig ta slut.”[10] (Ps 102:26)13Aldrig har Gud sagt till någon ängel: ”Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.”[11] (Ps 110:1)14Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?