1Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst.2Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.
Ödmjuk tjänst i Kristus kropp
3Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud.4Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion.5På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.6Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro.7Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa.8Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.
Aktiv kärlek
9Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott.10Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra.11Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.12Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt.13Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.14Välsigna dem som förföljer er, välsigna, förbanna dem inte.15Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter.16Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.17Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor.18Gör allt ni kan för att leva i frid med alla.19Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”[1] (5 Mos 32:35)20Nej, ”om din fiende är hungrig, ge honom något att äta. Om han är törstig, ge honom något att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.”[2] (Ords 25:21)21Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.
1Ich ermahne euch nun, Brüder und Schwestern, durch die Barmherzigkeit Gottes, dass ihr euren Leib hingebt als ein Opfer, das lebendig, heilig und Gott wohlgefällig sei. Das sei euer vernünftiger Gottesdienst. (Rom 6:13)2Und stellt euch nicht dieser Welt gleich, sondern ändert euch durch Erneuerung eures Sinnes, auf dass ihr prüfen könnt, was Gottes Wille ist, nämlich das Gute und Wohlgefällige und Vollkommene. (Ef 4:23; Ef 5:10; Ef 5:17)
Die Gnadengaben im Dienst der Gemeinde
3Denn ich sage durch die Gnade, die mir gegeben ist, jedem unter euch, dass niemand mehr von sich halte, als sich’s gebührt, sondern dass er maßvoll von sich halte, wie Gott einem jeden zugeteilt hat das Maß des Glaubens. (Matt 20:26; 1 Kor 4:6; 1 Kor 12:11; Ef 4:7)4Denn wie wir an einem Leib viele Glieder haben, aber nicht alle Glieder dieselbe Aufgabe haben, (1 Kor 12:12)5so sind wir, die vielen, ein Leib in Christus, aber untereinander ist einer des andern Glied. (1 Kor 12:27; Ef 4:4; Ef 4:25)6Wir haben mancherlei Gaben nach der Gnade, die uns gegeben ist. Hat jemand prophetische Rede, so übe er sie dem Glauben gemäß. (1 Kor 7:7; 1 Kor 12:4; 1 Pet 4:10)7Hat jemand ein Amt, so versehe er dies Amt. Ist jemand Lehrer, so lehre er. (1 Pet 4:11)8Hat jemand die Gabe, zu ermahnen und zu trösten, so ermahne und tröste er. Wer gibt, gebe mit lauterem Sinn. Wer leitet, tue es mit Eifer. Wer Barmherzigkeit übt, tue es mit Freude. (Matt 6:3; 2 Kor 8:2; 2 Kor 9:7)
Das Leben der Gemeinde
9Die Liebe sei ohne Falsch. Hasst das Böse, hängt dem Guten an. (Am 5:15; 1 Tim 1:5)10Die brüderliche Liebe untereinander sei herzlich. Einer komme dem andern mit Ehrerbietung zuvor. (Fil 2:3)11Seid nicht träge in dem, was ihr tun sollt. Seid brennend im Geist. Dient dem Herrn. (Apg 18:25; Kol 3:23; Upp 3:15)12Seid fröhlich in Hoffnung, geduldig in Trübsal, beharrlich im Gebet.13Nehmt euch der Nöte der Heiligen an. Übt Gastfreundschaft. (Heb 13:2; 1 Pet 4:9; 3 Joh 1:5)14Segnet, die euch verfolgen; segnet, und verflucht sie nicht. (Matt 5:44; 1 Kor 4:12)15Freut euch mit den Fröhlichen, weint mit den Weinenden. (1 Kor 12:26)16Seid eines Sinnes untereinander. Trachtet nicht nach hohen Dingen, sondern haltet euch zu den niedrigen. Haltet euch nicht selbst für klug. (Jes 5:21; Rom 15:5; Fil 2:2)17Vergeltet niemandem Böses mit Bösem. Seid auf Gutes bedacht gegenüber jedermann. (Ords 20:22; 2 Kor 8:21; 1 Thess 5:15)18Ist’s möglich, soviel an euch liegt, so habt mit allen Menschen Frieden. (1 Thess 5:13; Heb 12:14)19Rächt euch nicht selbst, meine Lieben, sondern gebt Raum dem Zorn Gottes; denn es steht geschrieben: »Die Rache ist mein; ich will vergelten, spricht der Herr.« (3 Mos 19:18; 5 Mos 32:35; Matt 5:38)20Vielmehr, »wenn deinen Feind hungert, so gib ihm zu essen; dürstet ihn, so gib ihm zu trinken. Wenn du das tust, so wirst du feurige Kohlen auf sein Haupt sammeln« (2 Kung 6:22)21Lass dich nicht vom Bösen überwinden, sondern überwinde das Böse mit Gutem.