Romarbrevet 10 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

1 Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. 2 Jag kan vittna om hur ivrigt de tjänar Gud, men de saknar insikt. 3 De förstår inte den rättfärdighet som kommer från Gud, utan fortsätter att vidhålla sin egen. De har inte underordnat sig Guds rättfärdighet. 4 Kristus är slutet på lagen, för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig.

Räddningen gäller alla

5 När det gäller den rättfärdighet som lagen ger, skriver Mose: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^[1] (3 Mos 18:5) 6 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus). 7 Eller: ”Vem ska fara ner i avgrunden?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda). 8 Men vad säger den då? ”Ordet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tron som vi förkunnar).^[2] (5 Mos 30:12) 9 Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. 10 Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar. 11 Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska stå där med skam.”^[3] (Jes 28:16) 12 Detta gäller för både judar och greker, för alla har samma Herre. Han ger generöst av sitt goda till alla som åkallar honom, 13 för ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad”^[4]. (Joel 2:32)

Alla trodde inte på budskapet om Kristus

14 Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? 15 Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”^[5] (Jes 52:7) 16 Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”^[6] (Jes 53:1) 17 Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord. 18 Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det! ”Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände.”^[7] (Ps 19:5) 19 Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose: ”Jag ska göra er svartsjuka genom sådana som inte är ett folk. Jag ska göra er arga på ett folk som saknar förstånd.”^[8] (5 Mos 32:21) 20 Jesaja går så långt att han säger: ”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig, och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.”^[9] (Jes 65:1) 21 Men om Israels folk säger han: ”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och upproriskt folk.”^[10] (Jes 65:2)

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Brüder und Schwestern, meines Herzens Wunsch ist und ich flehe auch zu Gott für sie, dass sie gerettet werden. 2 Denn ich bezeuge ihnen, dass sie Eifer für Gott haben, aber ohne Einsicht. 3 Denn sie erkennen die Gerechtigkeit nicht, die vor Gott gilt, und suchen, ihre eigene Gerechtigkeit aufzurichten, und sind so der Gerechtigkeit Gottes nicht untertan. (Rom 1:17) 4 Denn Christus ist des Gesetzes Ende^[1], zur Gerechtigkeit für jeden, der glaubt. (Matt 5:17; Joh 3:18; Apg 13:39; Rom 1:16; Gal 3:24; Heb 8:13)

Matt 5:17Joh 3:18Apg 13:39Rom 1:16Gal 3:24Heb 8:13

5 Mose schreibt von der Gerechtigkeit, die aus dem Gesetz kommt: »Der Mensch, der dies tut, wird dadurch leben.« (3 Mos 18:5) 6 Aber die Gerechtigkeit aus dem Glauben spricht so: »Sprich nicht in deinem Herzen: Wer will hinauf gen Himmel fahren?« – nämlich um Christus herabzuholen; (5 Mos 30:11) 7 oder: »Wer will hinab in die Tiefe fahren?« – nämlich um Christus von den Toten heraufzuholen. 8 Aber was sagt sie? »Das Wort ist dir nahe, in deinem Munde und in deinem Herzen.« Dies ist das Wort vom Glauben, das wir predigen. 9 Denn wenn du mit deinem Munde bekennst, dass Jesus der Herr ist, und glaubst in deinem Herzen, dass ihn Gott von den Toten auferweckt hat, so wirst du gerettet. (Matt 10:32; 2 Kor 4:5; Fil 2:11) 10 Denn wer mit dem Herzen glaubt, wird gerecht; und wer mit dem Munde bekennt, wird selig. 11 Denn die Schrift spricht: »Wer an ihn glaubt, wird nicht zuschanden werden.« 12 Es ist hier kein Unterschied zwischen Juden und Griechen; es ist über alle derselbe Herr, reich für alle, die ihn anrufen. (Apg 10:34; Apg 15:9; Gal 3:28) 13 Denn »wer den Namen des Herrn anruft, wird selig werden« (Joel 3:5) 14 Wie sollen sie aber den anrufen, an den sie nicht glauben? Wie sollen sie aber an den glauben, von dem sie nichts gehört haben? Wie sollen sie aber hören ohne Prediger? 15 Wie sollen sie aber predigen, wenn sie nicht gesandt werden? Wie denn geschrieben steht: »Wie lieblich sind die Füße der Freudenboten, die das Gute verkündigen!«

Warum ist Israel nicht zum Glauben gekommen?

16 Aber nicht alle waren dem Evangelium gehorsam. Denn Jesaja spricht: »Herr, wer glaubte unserm Predigen?« 17 So kommt der Glaube aus der Predigt^[2], das Predigen aber durch das Wort Christi. (Joh 17:20) 18 Ich frage aber: Haben sie es nicht gehört? Doch, es ist ja »in alle Lande ausgegangen ihr Schall und ihr Wort bis an die Enden der Welt« 19 Ich frage aber: Hat es Israel nicht verstanden? Als Erster spricht Mose: »Ich will euch eifersüchtig machen auf ein Nicht-Volk; über ein unverständiges Volk will ich euch zornig machen.« (5 Mos 32:21) 20 Jesaja aber wagt zu sagen: »Ich ließ mich finden von denen, die mich nicht suchten, ich offenbarte mich denen, die nicht nach mir fragten.« (Rom 9:30) 21 Zu Israel aber spricht er: »Den ganzen Tag habe ich meine Hände ausgestreckt nach einem Volk, das sich nichts sagen lässt und widerspricht.«