1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[1] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.2Var nådig, Gud, var nådig mot mig! För till dig tar jag min tillflykt, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över.3Jag vill ropa till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig.[2]4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig. Han tillrättavisar mina förföljare. Séla Gud sänder sin nåd och trofasthet.5Jag befinner mig bland lejonen, jag ligger bland dem som sprutar ut eld, människor vilkas tänder är spjut och pilar och vilkas tungor är skarpa svärd.6Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!7De lägger ut nät för mina fötter, och jag böjs ner. De gräver en grop där jag ska gå, men de faller själva ner i den. Séla8Mitt hjärta är orubbligt, Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela.9Vakna upp, min ära[3]! Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden.10Herre, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.11Din nåd är stor, ända upp till himlen når den, din trofasthet upp till skyarna.12Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!
1Ein güldenes Kleinod Davids, vorzusingen, nach der Weise »Vertilge nicht«, als er vor Saul in die Höhle floh. (1 Sam 22:1)2Sei mir gnädig, Gott, sei mir gnädig! Denn auf dich traut meine Seele, und unter dem Schatten deiner Flügel habe ich Zuflucht, bis das Unglück vorübergehe. (Ps 17:8; Ps 91:1)3Ich rufe zu Gott, dem Allerhöchsten, zu Gott, der meine Sache zum guten Ende führt.4Er sende vom Himmel und helfe mir / von der Schmähung dessen, der mir nachstellt. Sela. Gott sende seine Güte und Treue.5Ich liege mitten unter Löwen; verzehrende Flammen sind die Menschen, ihre Zähne sind Spieße und Pfeile und ihre Zungen scharfe Schwerter.6Erhebe dich, Gott, über den Himmel und deine Ehre über alle Welt!7Sie haben meinen Schritten ein Netz gestellt und meine Seele gebeugt; sie haben vor mir eine Grube gegraben – und fallen doch selbst hinein. Sela.8Mein Herz ist bereit, Gott, mein Herz ist bereit, dass ich singe und lobe. (Ps 108:2)9Wach auf, meine Ehre[1], wach auf, Psalter und Harfe, ich will das Morgenrot wecken!10Herr, ich will dir danken unter den Völkern, ich will dir lobsingen unter den Leuten.11Denn deine Güte reicht, so weit der Himmel ist, und deine Wahrheit, so weit die Wolken gehen.12Erhebe dich, Gott, über den Himmel und deine Ehre über alle Welt!