Matteus 3

nuBibeln

från Biblica
1 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. (Mark 1:2; Luk 3:1; Joh 1:19)2 Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.”3 Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Jämna vägen för honom![1]’ ” (Jes 40:3)4 Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.5 Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom,6 och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.7 Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[2] kom för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden?8 Nej, handla[3] som det anstår en som är omvänd!9 Inbilla er inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar!10 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden.11 Jag döper er med vatten till omvändelse. Men efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler.[4] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld.12 Han har kastskoveln i sin hand, färdig att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”13 Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,14 men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.”15 Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[5] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. (Joh 1:33)17 Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”

Matteus 3

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Zu der Zeit kam Johannes der Täufer und predigte in der Wüste von Judäa (Mark 1:2; Luk 3:1; Joh 1:6; Joh 1:23)2 und sprach: Tut Buße, denn das Himmelreich ist nahe herbeigekommen! (Matt 4:17; Matt 10:7; Apg 13:24; Apg 19:4; Rom 12:2)3 Denn dieser ist’s, von dem der Prophet Jesaja gesprochen und gesagt hat: »Es ist eine Stimme eines Predigers[1] in der Wüste: Bereitet dem Herrn den Weg und macht eben seine Steige!« (Joh 1:23)4 Er aber, Johannes, hatte ein Gewand aus Kamelhaaren an und einen ledernen Gürtel um seine Lenden; seine Speise aber waren Heuschrecken und wilder Honig. (2 Kung 1:8)5 Da ging zu ihm hinaus Jerusalem und ganz Judäa und das ganze Land am Jordan6 und ließen sich taufen von ihm im Jordan und bekannten ihre Sünden.7 Als er nun viele Pharisäer und Sadduzäer sah zu seiner Taufe kommen, sprach er zu ihnen: Ihr Otterngezücht, wer hat euch gewiss gemacht, dass ihr dem künftigen Zorn entrinnen werdet? (Matt 23:33)8 Seht zu, bringt rechtschaffene Frucht der Buße!9 Denkt nur nicht, dass ihr bei euch sagen könntet: Wir haben Abraham zum Vater. Denn ich sage euch: Gott vermag dem Abraham aus diesen Steinen Kinder zu erwecken. (Joh 8:33; Joh 8:39; Rom 2:28; Rom 4:12)10 Es ist schon die Axt den Bäumen an die Wurzel gelegt. Darum: Jeder Baum, der nicht gute Frucht bringt, wird abgehauen und ins Feuer geworfen. (Matt 7:19; Luk 13:6)11 Ich taufe euch mit Wasser zur Buße; der aber nach mir kommt, ist stärker als ich, und ich bin nicht wert, ihm die Schuhe zu tragen; der wird euch mit dem Heiligen Geist und mit Feuer taufen. (Matt 11:3; Joh 1:26; Joh 1:33; Apg 1:5; Apg 13:25)12 Er hat die Worfschaufel in seiner Hand und wird die Spreu vom Weizen trennen und seinen Weizen in die Scheune sammeln; aber die Spreu wird er verbrennen mit unauslöschlichem Feuer. (Matt 13:30)13 Zu der Zeit kam Jesus aus Galiläa an den Jordan zu Johannes, dass er sich von ihm taufen ließe. (Mark 1:9; Luk 3:21; Joh 1:32)14 Aber Johannes wehrte ihm und sprach: Ich bedarf dessen, dass ich von dir getauft werde, und du kommst zu mir? (Joh 13:6)15 Jesus aber antwortete und sprach zu ihm: Lass es jetzt zu! Denn so gebührt es uns, alle Gerechtigkeit zu erfüllen. Da ließ er’s ihm zu.16 Und als Jesus getauft war, stieg er alsbald herauf aus dem Wasser. Und siehe, da tat sich ihm der Himmel auf, und er sah den Geist Gottes wie eine Taube herabfahren und über sich kommen. (Jes 11:2)17 Und siehe, eine Stimme aus dem Himmel sprach: Dies ist mein lieber Sohn, an dem ich Wohlgefallen habe. (Ps 2:7; Jes 42:1; Matt 16:16; Matt 17:5)