1Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar[1], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka. (Matt 11:21)2Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.3Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar.4Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.5När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid.6Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka.7Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.8När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på,9bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’10Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg:11Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära.12Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom[2] på den dagen än en sådan stad. (1 Mos 19:1)13Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[3], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska.14Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni.15Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.16Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”
De sjuttiotvå kommer tillbaka
17De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.” (Matt 11:25; Matt 13:16)18Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.19Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er.20Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.[4]” (2 Mos 32:32; Ps 69:29)21I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.22Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”23Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser.24Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”
Den goda samariern
25En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” (Matt 22:34; Mark 12:28)26Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”27Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[5] (3 Mos 19:18; 5 Mos 6:5)28”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”29Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”30Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.31Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.32Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.33Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande.34Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom.35Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer[6] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’36Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”37”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde. Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”
Jesus besöker Maria och Marta
38När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta.39Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.40Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”41Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket!42Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”
1Danach setzte der Herr zweiundsiebzig[1] andere ein und sandte sie je zwei und zwei vor sich her in alle Städte und Orte, wohin er gehen wollte, (Matt 10:7; Mark 6:7; Luk 9:1)2und sprach zu ihnen: Die Ernte ist groß, der Arbeiter aber sind wenige. Darum bittet den Herrn der Ernte, dass er Arbeiter aussende in seine Ernte. (Matt 9:37; Joh 4:35)3Geht hin; siehe, ich sende euch wie Lämmer mitten unter die Wölfe.4Tragt keinen Geldbeutel bei euch, keine Tasche, keine Schuhe, und grüßt niemanden auf der Straße. (2 Kung 4:29; Luk 9:3)5Wenn ihr in ein Haus kommt, sprecht zuerst: Friede sei diesem Hause! (Joh 20:19)6Und wenn dort ein Kind des Friedens ist, so wird euer Friede auf ihm ruhen; wenn aber nicht, so wird sich euer Friede wieder zu euch wenden.7In demselben Haus aber bleibt, esst und trinkt, was man euch gibt; denn ein Arbeiter ist seines Lohnes wert. Ihr sollt nicht von einem Haus zum andern gehen. (1 Tim 5:18)8Und wenn ihr in eine Stadt kommt und sie euch aufnehmen, dann esst, was euch vorgesetzt wird,9und heilt die Kranken, die dort sind, und sagt ihnen: Das Reich Gottes ist nahe zu euch gekommen. (Matt 4:17; Mark 1:15)10Wenn ihr aber in eine Stadt kommt und sie euch nicht aufnehmen, so geht hinaus auf ihre Straßen und sprecht:11Auch den Staub aus eurer Stadt, der sich an unsre Füße gehängt hat, schütteln wir ab auf euch. Doch das sollt ihr wissen: Das Reich Gottes ist nahe herbeigekommen. (Apg 13:51)12Ich sage euch: Es wird Sodom erträglicher ergehen an jenem Tage als dieser Stadt. (1 Mos 19:1; Luk 17:28)
Weherufe über galiläische Städte
13Weh dir, Chorazin! Weh dir, Betsaida! Denn wären solche Taten in Tyrus und Sidon geschehen, wie sie bei euch geschehen sind, sie hätten längst in Sack und Asche gesessen und Buße getan. (Matt 11:20)14Doch es wird Tyrus und Sidon erträglicher ergehen im Gericht als euch.15Und du, Kapernaum, wirst du bis zum Himmel erhoben werden? Du wirst bis in die Hölle hinabfahren. (Jes 14:13)16Wer euch hört, der hört mich; und wer euch verachtet, der verachtet mich; wer aber mich verachtet, der verachtet den, der mich gesandt hat. (Matt 10:40; Joh 5:23; Joh 13:20)
Rückkehr der Zweiundsiebzig
17Die Zweiundsiebzig[2] aber kamen zurück voll Freude und sprachen: Herr, auch die Dämonen sind uns untertan in deinem Namen.18Er sprach aber zu ihnen: Ich sah den Satan vom Himmel fallen wie einen Blitz. (Joh 12:31; Upp 12:8)19Seht, ich habe euch Macht gegeben, zu treten auf Schlangen und Skorpione, und Macht über alle Gewalt des Feindes; und nichts wird euch schaden. (Ps 91:13; Mark 16:18; Apg 28:3)20Doch darüber freut euch nicht, dass euch die Geister untertan sind. Freut euch aber, dass eure Namen im Himmel geschrieben sind. (2 Mos 32:32; Jes 4:3; Heb 12:23; Upp 3:5)
Jesu Lobpreis des Vaters
21Zu der Stunde freute sich Jesus im Heiligen Geist und rief: Ich preise dich, Vater, Herr des Himmels und der Erde, weil du dies Weisen und Klugen verborgen hast und hast es Unmündigen offenbart. Ja, Vater, so hat es dir wohlgefallen. (Jes 29:14; Matt 11:25; 1 Kor 2:7)22Alles ist mir übergeben von meinem Vater. Und niemand weiß, wer der Sohn ist, als nur der Vater, noch, wer der Vater ist, als nur der Sohn und wem es der Sohn offenbaren will. (Joh 1:18; Joh 10:15)23Und er wandte sich zu seinen Jüngern und sprach zu ihnen allein: Selig sind die Augen, die sehen, was ihr seht. (Matt 13:16)24Denn ich sage euch: Viele Propheten und Könige wollten sehen, was ihr seht, und haben’s nicht gesehen, und hören, was ihr hört, und haben’s nicht gehört. (1 Pet 1:10)
Die Frage nach dem ewigen Leben. Der barmherzige Samariter
25Und siehe, da stand ein Gesetzeslehrer auf, versuchte ihn und sprach: Meister, was muss ich tun, dass ich das ewige Leben ererbe? (Matt 22:35; Mark 12:28; Luk 18:18)26Er aber sprach zu ihm: Was steht im Gesetz geschrieben? Was liest du?27Er antwortete und sprach: »Du sollst den Herrn, deinen Gott, lieben von ganzem Herzen, von ganzer Seele und mit all deiner Kraft und deinem ganzen Gemüt, und deinen Nächsten wie dich selbst« (3 Mos 19:18; 5 Mos 6:5; Rom 13:9; Gal 5:14)28Er aber sprach zu ihm: Du hast recht geantwortet; tu das, so wirst du leben. (3 Mos 18:5; Matt 19:17)29Er aber wollte sich selbst rechtfertigen und sprach zu Jesus: Wer ist denn mein Nächster? (3 Mos 19:16)30Da antwortete Jesus und sprach: Es war ein Mensch, der ging von Jerusalem hinab nach Jericho und fiel unter die Räuber; die zogen ihn aus und schlugen ihn und machten sich davon und ließen ihn halb tot liegen.31Es traf sich aber, dass ein Priester dieselbe Straße hinabzog; und als er ihn sah, ging er vorüber. (3 Mos 21:1)32Desgleichen auch ein Levit: Als er zu der Stelle kam und ihn sah, ging er vorüber.33Ein Samariter aber, der auf der Reise war, kam dahin; und als er ihn sah, jammerte es ihn;34und er ging zu ihm, goss Öl und Wein auf seine Wunden und verband sie ihm, hob ihn auf sein Tier und brachte ihn in eine Herberge und pflegte ihn.35Am nächsten Tag zog er zwei Silbergroschen heraus, gab sie dem Wirt und sprach: Pflege ihn; und wenn du mehr ausgibst, will ich dir’s bezahlen, wenn ich wiederkomme.36Wer von diesen dreien, meinst du, ist der Nächste geworden dem, der unter die Räuber gefallen war?37Er sprach: Der die Barmherzigkeit an ihm tat. Da sprach Jesus zu ihm: So geh hin und tu desgleichen!
Maria und Marta
38Als sie aber weiterzogen, kam er in ein Dorf. Da war eine Frau mit Namen Marta, die nahm ihn auf. (Luk 9:53; Luk 19:6; Joh 11:1; Joh 12:2)39Und sie hatte eine Schwester, die hieß Maria; die setzte sich dem Herrn zu Füßen und hörte seiner Rede zu. (Luk 8:35; Apg 22:3)40Marta aber machte sich viel zu schaffen, ihnen zu dienen. Und sie trat hinzu und sprach: Herr, fragst du nicht danach, dass mich meine Schwester lässt allein dienen? Sage ihr doch, dass sie mir helfen soll!41Der Herr aber antwortete und sprach zu ihr: Marta, Marta, du hast viel Sorge und Mühe.42Eins aber ist not. Maria hat das gute Teil erwählt; das soll nicht von ihr genommen werden.