1HERRENS arm är inte för kort för att rädda, hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.2Det är era synder som skiljer er från er Gud. För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er och lyssnar inte längre.3Era händer är fläckade av blod och era fingrar av synd. Ni ljuger med era läppar, och på era tungor finns ondska.4Ingen frågar efter rättfärdighet och ingen dömer sanningsenligt. De förtröstar på tomhet och talar lögn. De går havande med ofärd och föder olycka.5De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, om de krossas kommer det ut en orm.[1]6Deras väv duger inte till kläder, det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva. Det de gör är orätt, våld är vad de utför.7Deras fötter skyndar till allt som är ont och är snara till att utgjuta oskyldigt blod. De tänker ut onda planer, och deras väg kantas av våld och förödelse.8Fridens väg känner de inte till, och där de går fram finns ingen rätt. De har slagit in på krokiga vägar, ingen som går där kan få någon frid.9Därför är rätten långt ifrån oss, och rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus, men det är mörkt, solsken, men vi vandrar i dunkel.10Vi famlar som blinda längs vägen, vi famlar som om vi saknade ögon, snavar mitt på dagen, som om det vore skymning. Bland de livskraftiga är vi som döda.11Vi brummar alla som björnar och kuttrar som sorgsna duvor. Vi väntar på rättvisa, men det finns ingen, på räddning, men den är långt ifrån oss.12Våra överträdelser hopar sig inför dig, våra synder vittnar mot oss. Vi bär våra synder med oss, vi vet om våra missgärningar.13Vi har varit upproriska och förnekat HERREN, vi har vänt oss bort från vår Gud. Vi har talat våld och falskhet och viskat lögner som vi själva tänkt ut.14Rättvisan blir undanträngd, rättfärdigheten stannar på avstånd, sanningen vacklar på torget, och ingen ärlighet får komma fram.15Sanningen finns inte, och den som skyr det onda blir plundrad. HERREN såg detta och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.16Han såg att ingen trädde fram, och han förundrades över att ingen grep in. Då blev hans egen arm till räddning, hans rättfärdighet var hans stöd.17Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar och satte räddningen som hjälm på sitt huvud. Han tog på sig hämndens dräkt och svepte in sig i harmens mantel.18Med vrede ska han betala sina fiender för vad de gjort, han bestraffar sina motståndare och vedergäller fjärran länder.19Då ska man frukta HERRENS namn och hans härlighet från öster till väster, när han väller fram som en flodvåg som HERRENS Ande[2] driver fram.20”Som befriare ska han komma till Sion, till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger HERREN.21Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger HERREN: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger HERREN.
1Siehe, des HERRN Arm ist nicht zu kurz, dass er nicht helfen könnte, und seine Ohren sind nicht taub geworden, sodass er nicht hören könnte, (Jes 50:2)2sondern eure Verschuldungen scheiden euch von eurem Gott, und eure Sünden verbergen sein Angesicht vor euch, dass ihr nicht gehört werdet.3Denn eure Hände sind mit Blut befleckt und eure Finger mit Verschuldung; eure Lippen flüstern Falsches, eure Zunge spricht Bosheit. (Jes 1:15)4Es ist niemand, der eine gerechte Sache vorbringt, und niemand, der redlich richtet. Man vertraut auf Nichtiges und redet Trug; mit Unheil sind sie schwanger und gebären Verderben. (Ps 7:15)5Sie brüten Natterneier und weben Spinnweben. Isst man von ihren Eiern, so muss man sterben, zertritt man sie aber, so fährt eine Schlange heraus.6Ihre Gewebe taugen nicht zu Kleidern, und ihr Gespinst taugt nicht zur Decke. Ihre Werke sind Unheilswerke, an ihren Händen ist Frevel.7Ihre Füße laufen zum Bösen, und sie sind schnell dabei, unschuldig Blut zu vergießen. Ihre Gedanken sind Unheilsgedanken, auf ihren Wegen wohnt Verderben und Schaden. (Ords 1:16; Jer 2:34; Rom 3:15)8Sie kennen den Weg des Friedens nicht, und Unrecht ist auf ihren Pfaden. Sie gehen auf krummen Wegen; wer auf ihnen geht, der kennt keinen Frieden.9Darum ist das Recht ferne von uns, und die Gerechtigkeit kommt nicht zu uns. Wir harren auf Licht, siehe, so ist’s finster, auf Helligkeit, siehe, so wandeln wir im Dunkeln.10Wir tasten an der Wand entlang wie die Blinden und tappen wie die, die keine Augen haben. Wir stoßen uns am Mittag wie in der Dämmerung, wir sind im Düstern wie die Toten. (5 Mos 28:29)11Wir brummen alle wie die Bären und gurren wie die Tauben; denn wir harren auf Recht, so ist’s nicht da, auf Heil, so ist’s ferne von uns.12Denn wir sind zu oft von dir abgefallen, und unsre Sünden zeugen gegen uns. Unsre Abtrünnigkeit steht uns vor Augen, und wir kennen unsre Sünden: (Jer 14:7)13abtrünnig sein und den HERRN verleugnen und abfallen von unserm Gott, Frevel reden und Ungehorsam, Lügenworte ausbrüten und bedenkenlos daherreden.14Und das Recht ist zurückgewichen, und die Gerechtigkeit hat sich entfernt; denn die Wahrheit ist auf der Gasse zu Fall gekommen, und die Aufrichtigkeit findet keinen Eingang.15Und die Wahrheit ist dahin, und wer vom Bösen weicht, muss sich ausplündern lassen. Das alles sah der HERR und es missfiel ihm sehr, dass kein Recht war.16Und er sah, dass niemand auf dem Plan war, und war bestürzt, dass niemand einschritt. Da half er sich selbst mit seinem Arm, und seine Gerechtigkeit stand ihm bei. (Hes 13:4)17Er zog Gerechtigkeit an wie einen Panzer und setzte den Helm des Heils auf sein Haupt und zog an das Gewand der Rache und kleidete sich mit Eifer wie mit einem Mantel.18Nach den Taten vergilt er: mit Grimm seinen Widersachern, mit Vergeltung seinen Feinden; ja, den Inseln zahlt er heim,19dass der Name des HERRN gefürchtet werde bei denen vom Niedergang der Sonne und seine Herrlichkeit bei denen von ihrem Aufgang, wenn er kommen wird wie ein reißender Strom, den der Odem des HERRN treibt.20Aber für Zion wird ein Erlöser kommen und für die in Jakob, die sich von der Sünde abwenden, spricht der HERR. (Rom 11:26)21Und dies ist mein Bund mit ihnen, spricht der HERR: Mein Geist, der auf dir ruht, und meine Worte, die ich in deinen Mund gelegt habe, sollen von deinem Mund nicht weichen noch von dem Mund deiner Kinder und Kindeskinder, spricht der HERR, von nun an bis in Ewigkeit. (Jer 1:9)