från Biblica1Men vem trodde på vårt budskap, och för vem har HERREN uppenbarat sin arm[1]?2Som en späd planta växte han upp inför honom, som en rot ur torr mark. Han hade ingen ståtlig gestalt som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss.3Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man som visste vad lidande var, en som man döljer sitt ansikte för. Han var föraktad, och vi betraktade honom som värdelös.4Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida.5Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade.6Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. HERREN lät honom drabbas av all vår skuld.7Han blev torterad och förödmjukad men öppnade ändå inte sin mun. Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas, eller som tackan som står tyst när man klipper henne, han öppnade inte sin mun.8Han blev fängslad, dömd och bortförd. Vem i hans släkte tänkte på det? För han togs bort från de levandes land, blev straffad för mitt folks brott.9Sin grav fick han bland de gudlösa, och med en rik man i sin död, han som aldrig hade gjort något orätt och aldrig hade ljugit.10Men det var HERRENS vilja att låta lidandet drabba honom, och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[2] ska han få se ättlingar[3] och ett långt liv. HERRENS vilja ska förverkligas genom honom. (1 Mos 12:7)11När hans elände är över, ska han se ljuset[4] och bli tillfreds med insikten. Min rättfärdige tjänare gör många rättfärdiga och bär deras skulder.12Jag ska ge honom hans andel bland de stora, och han ska dela byte med de mäktiga, för han var beredd att dö. Han räknades som en syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.
Jesaja 53
Lutherbibel 2017
från Deutsche Bibelgesellschaft1Aber wer glaubt dem, was uns verkündet wurde, und an wem ist der Arm des HERRN offenbart? (Jes 52:10; Joh 12:38; Rom 10:16)2Er schoss auf vor ihm wie ein Reis und wie eine Wurzel aus dürrem Erdreich. Er hatte keine Gestalt und Hoheit. Wir sahen ihn, aber da war keine Gestalt, die uns gefallen hätte. (Jes 11:1)3Er war der Allerverachtetste und Unwerteste, voller Schmerzen und Krankheit. Er war so verachtet, dass man das Angesicht vor ihm verbarg; darum haben wir ihn für nichts geachtet. (Ps 22:7; Mark 9:12)4Fürwahr, er trug unsre Krankheit und lud auf sich unsre Schmerzen. Wir aber hielten ihn für den, der geplagt und von Gott geschlagen und gemartert wäre. (Matt 8:17)5Aber er ist um unsrer Missetat willen verwundet und um unsrer Sünde willen zerschlagen. Die Strafe liegt auf ihm, auf dass wir Frieden hätten, und durch seine Wunden sind wir geheilt. (Rom 4:25; 1 Pet 2:24)6Wir gingen alle in die Irre wie Schafe, ein jeder sah auf seinen Weg. Aber der HERR warf unser aller Sünde auf ihn. (2 Kor 5:21; 1 Pet 2:25)7Als er gemartert ward, litt er doch willig und tat seinen Mund nicht auf wie ein Lamm, das zur Schlachtbank geführt wird; und wie ein Schaf, das verstummt vor seinem Scherer, tat er seinen Mund nicht auf. (Mark 14:65; Mark 15:4; Joh 1:29; Apg 8:32)8Er ist aus Angst und Gericht hinweggenommen. Wen aber kümmert sein Geschick? Denn er ist aus dem Lande der Lebendigen weggerissen, da er für die Missetat seines Volks geplagt war.9Und man gab ihm sein Grab bei Gottlosen und bei Übeltätern[1], als er gestorben war, wiewohl er niemand Unrecht getan hat und kein Betrug in seinem Munde gewesen ist. (1 Pet 2:22; 1 Joh 3:5)10Aber der HERR wollte ihn also zerschlagen mit Krankheit. Wenn er sein Leben zum Schuldopfer gegeben hat, wird er Nachkommen haben und lange leben, und des HERRN Plan wird durch ihn gelingen. (Ps 22:31; Matt 20:28)11Weil seine Seele sich abgemüht hat, wird er das Licht schauen und die Fülle haben. Durch seine Erkenntnis wird er, mein Knecht, der Gerechte, den Vielen Gerechtigkeit schaffen; denn er trägt ihre Sünden. (Joh 1:29; 1 Kor 1:30)12Darum will ich ihm die Vielen zur Beute geben und er soll die Starken zum Raube haben dafür, dass er sein Leben in den Tod gegeben hat und den Übeltätern gleichgerechnet ist und er die Sünde der Vielen getragen hat und für die Übeltäter gebeten. (Luk 22:37; Luk 23:33)