1Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten till HERRENS hus, den som vetter mot öst. Vid ingången till porten stod tjugofem män, och bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare.2Då sa han till mig: ”Du människa, detta är de män som tänker ut orätt och ger dåliga råd i den här staden.3Det är de som säger: ’Det är inte tid att bygga hus.[1] Staden är grytan och vi är köttet.’4Profetera därför mot dem, människa, profetera!”5Sedan kom HERRENS Ande över mig och sa till mig: ”Säg: Så säger HERREN: Så här tänker ni, israeliter, jag vet vad som försiggår inom er.6Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med lik.7Därför säger Herren, HERREN: De dödade som ni har kastat här är köttet och staden är grytan. Men er ska jag föra bort härifrån.8Ni fruktar för svärd, och svärdet ska jag låta drabba er, säger Herren, HERREN.9Jag ska föra bort er härifrån och överlämna er åt främlingar att verkställa min dom över er.10Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er, och ni ska inse att jag är HERREN.11Staden ska inte vara någon gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er.12Då ska ni inse att jag är HERREN. Ni har inte följt mina bud eller lytt mina lagar utan hållit er till lagarna hos folken runt omkring er.”13Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: ”Herre, HERRE, tänker du utplåna det som finns kvar av Israel?”14HERRENS ord kom till mig:15”Människa, det är om dina bröder, ja, om dina bröder och släktingar och om hela Israels folk som Jerusalems invånare säger: ’De är långt borta från HERREN. Detta land har getts åt oss som arv och egendom.’16Säg därför: ’Så säger Herren, HERREN: Även om jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder, har jag ändå varit en liten helgedom för dem i länderna de kommit till.’[2]17Säg därför: ’Så säger Herren, HERREN: Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats och ge er Israels land.’18När de har kommit dit, ska de avlägsna alla dess vidriga avgudar och avskyvärdheter.19Jag ska ge dem ett nytt hjärta[3], och jag ska ge dem en ny ande. Jag ska ta bort deras stenhjärtan och ge dem ett hjärta av kött,20så att de håller mina bud och följer mina lagar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.21Men de som håller sig till sina vidriga avgudar och sina avskyvärdheter, dem ska jag vedergälla för det som de har gjort, säger Herren, HERREN.”
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet.23HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade över berget öster om den.24Anden lyfte mig, och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldéen, till dem som levde i fångenskap där. Så försvann den syn jag fått se.25Jag berättade för de landsförvisade allt som HERREN hade visat mig.
1Und ein Wind hob mich empor und brachte mich zum östlichen Tor am Hause des HERRN, das gen Morgen sieht. Und siehe, im Eingang des Tores waren fünfundzwanzig Männer, und ich sah unter ihnen Jaasanja, den Sohn Asurs, und Pelatja, den Sohn Benajas, die Obersten im Volk. (Hes 3:12)2Und er sprach zu mir: Menschenkind, das sind die Männer, die Unheil planen und schädlichen Rat geben in dieser Stadt;3denn sie sprechen: »Sind nicht vor Kurzem die Häuser wieder aufgebaut worden? Die Stadt ist der Topf, wir sind das Fleisch.« (Hes 24:3)4Darum weissage gegen sie! Weissage, Menschenkind!5Und der Geist des HERRN fiel auf mich, und er sprach zu mir: Sage: So spricht der HERR: So habt ihr geredet, ihr vom Hause Israel; und eures Geistes Gedanken kenne ich wohl.6Ihr habt viele erschlagen in dieser Stadt, und ihre Gassen liegen voll Toter.7Darum, so spricht Gott der HERR: Die ihr in der Stadt erschlagen habt, die sind das Fleisch, und sie ist der Topf; aber ihr müsst hinaus.8Das Schwert fürchtet ihr, und das Schwert will ich über euch kommen lassen, spricht Gott der HERR.9Ich will euch aus der Stadt hinaustreiben und Fremden in die Hand geben und will Gericht über euch halten.10Ihr sollt durchs Schwert fallen; an der Grenze Israels will ich euch richten; und ihr sollt erfahren, dass ich der HERR bin. (2 Kung 25:20)11Die Stadt aber soll für euch nicht der Topf sein noch ihr das Fleisch darin, sondern an der Grenze Israels will ich euch richten.12Und ihr sollt erfahren, dass ich der HERR bin; denn ihr seid nach meinen Geboten nicht gewandelt und habt meine Ordnungen nicht gehalten, sondern habt gelebt nach den Ordnungen der Heiden, die um euch her sind.13Und als ich noch so weissagte, starb Pelatja, der Sohn Benajas. Da fiel ich auf mein Angesicht und schrie mit lauter Stimme und sprach: Ach, Herr HERR, willst du dem Rest Israels ganz und gar ein Ende machen? (Hes 9:8)
Das neue Herz
14Da geschah des HERRN Wort zu mir:15Du Menschenkind, die Leute, die noch in Jerusalem wohnen, sagen von deinen Brüdern und Verwandten und dem ganzen Haus Israel: Sie sind ferne vom HERRN, aber uns ist das Land zum Eigentum gegeben.16Darum sage: So spricht Gott der HERR: Ja, ich habe sie fern weg unter die Heiden vertrieben und in die Länder zerstreut und bin ihnen nur wenig zum Heiligtum geworden in den Ländern, in die sie gekommen sind. (Hes 6:8)17Darum sage: So spricht Gott der HERR: Ich will euch zusammenbringen aus den Völkern und will euch sammeln aus den Ländern, in die ihr zerstreut seid, und will euch das Land Israels geben. (Jer 24:5; Jer 29:14; Jer 32:37)18Dorthin sollen sie kommen und alle seine Götzen und Gräuel daraus wegtun.19Und ich will ihnen ein anderes Herz geben und einen neuen Geist in sie geben und will das steinerne Herz wegnehmen aus ihrem Leibe und ihnen ein fleischernes Herz geben, (Jer 24:7; Hes 18:31; Hes 36:26)20damit sie in meinen Geboten wandeln und meine Ordnungen halten und danach tun. Und sie sollen mein Volk sein, und ich will ihr Gott sein. (Jer 7:23; Hes 14:11)21Denen aber, die mit ihrem Herzen ihren Götzen und ihren Gräueln nachwandeln, will ich ihr Tun auf ihren Kopf kommen lassen, spricht Gott der HERR.
Die Herrlichkeit Gottes verlässt Jerusalem
22Da schwangen die Cherubim ihre Flügel und die Räder gingen mit, und die Herrlichkeit des Gottes Israels war oben über ihnen. (Hes 1:28)23Und die Herrlichkeit des HERRN erhob sich aus der Stadt und stellte sich auf den Berg, der im Osten vor der Stadt liegt. (Hes 43:4)24Und ein Wind hob mich empor und brachte mich nach Chaldäa zu den Weggeführten in einem Gesicht durch den Geist Gottes. Und das Gesicht, das ich geschaut hatte, verschwand vor mir. (Hes 3:12)25Und ich sagte den Weggeführten alle Worte des HERRN, die er mir gezeigt hatte.