1Från Paulus, en apostel[1] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus[2] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. (Matt 1:1)2Jag och alla de troende[3] här hälsar till församlingarna i Galatien.3Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,4som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville.5Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.
Galaterna har övergett det sanna budskapet
6Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”,7trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.8Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad.9Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.10Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.
Paulus budskap kommer från Jesus själv
11Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut.12Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.13Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den.14Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.15Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd.16Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd.17Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien[4], och återvände sedan till Damaskus.[5]18Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas[6], och jag stannade då hos honom i två veckor.19Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror.20Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er.21Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien.22Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen.23Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.”24Och de hyllade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1
Lutherbibel 2017
från Deutsche Bibelgesellschaft1Paulus, Apostel nicht von Menschen, auch nicht durch einen Menschen, sondern durch Jesus Christus und Gott, den Vater, der ihn auferweckt hat von den Toten, (Rom 4:24)2und alle Brüder und Schwestern, die bei mir sind, an die Gemeinden in Galatien:3Gnade sei mit euch und Friede von Gott, unserm Vater, und dem Herrn Jesus Christus, (Rom 1:7)4der sich selbst für unsre Sünden dahingegeben hat, dass er uns errette von dieser gegenwärtigen, bösen Welt nach dem Willen Gottes, unseres Vaters. (Gal 2:20; 1 Tim 2:6; 1 Joh 5:19)5Ihm sei Ehre von Ewigkeit zu Ewigkeit! Amen.
Kein anderes Evangelium als das von Christus
6Mich wundert, dass ihr euch so bald abwenden lasst von dem, der euch berufen hat in die Gnade Christi, zu einem andern Evangelium, (2 Kor 11:4)7obwohl es doch kein andres gibt. Es gibt nur einige, die euch verwirren und wollen das Evangelium Christi verkehren. (Apg 15:1; Apg 15:24)8Aber selbst wenn wir oder ein Engel vom Himmel euch ein Evangelium predigen würden, das anders ist, als wir es euch gepredigt haben, der sei verflucht.9Wie wir eben gesagt haben, so sage ich abermals: Wenn jemand euch ein Evangelium predigt, anders als ihr es empfangen habt, der sei verflucht. (1 Kor 16:22; 1 Tim 6:3)
Bekehrung und Berufung des Paulus
10Will ich denn jetzt Menschen oder Gott überzeugen? Oder suche ich Menschen gefällig zu sein? Wenn ich noch Menschen gefällig wäre, so wäre ich Christi Knecht nicht. (1 Thess 2:4)11Denn ich tue euch kund, Brüder und Schwestern, dass das Evangelium, das von mir gepredigt ist, nicht von menschlicher Art ist. (1 Kor 15:1; 1 Thess 2:13)12Denn ich habe es nicht von einem Menschen empfangen oder gelernt, sondern durch eine Offenbarung Jesu Christi. (Apg 8:3; Apg 9:1)13Denn ihr habt ja gehört von meinem Leben früher im Judentum: wie ich über die Maßen die Gemeinde Gottes verfolgte und sie zu zerstören suchte (Apg 22:3; Rom 11:1; 1 Kor 15:9; 2 Kor 11:22; Fil 3:5)14und übertraf im Judentum viele meiner Altersgenossen in meinem Volk weit und eiferte über die Maßen für die Überlieferungen meiner Väter. (Apg 23:6)15Als es aber Gott wohlgefiel, der mich von meiner Mutter Leib an ausgesondert und durch seine Gnade berufen hat, (Jes 49:1; Jer 1:5; Rom 1:1)16dass er seinen Sohn offenbarte in mir, damit ich ihn durchs Evangelium verkündigen sollte unter den Heiden, da besprach ich mich nicht erst mit Fleisch und Blut, (Matt 16:17; Gal 2:7)17ging auch nicht hinauf nach Jerusalem zu denen, die vor mir Apostel waren, sondern zog nach Arabien und kehrte wieder zurück nach Damaskus.18Danach, drei Jahre später, kam ich hinauf nach Jerusalem, um Kephas kennenzulernen, und blieb fünfzehn Tage bei ihm. (Joh 1:42; Apg 9:26)19Von den andern Aposteln aber sah ich keinen außer Jakobus, des Herrn Bruder. (Matt 13:55)20Was ich euch aber schreibe – siehe, Gott weiß, ich lüge nicht!21Danach kam ich in die Länder Syrien und Kilikien. (Apg 9:30)22Ich war aber unbekannt von Angesicht den Gemeinden Christi in Judäa.23Sie hatten nur gehört: Der uns einst verfolgte, der predigt jetzt den Glauben, den er einst zu zerstören suchte.24Und sie priesen Gott um meinetwillen.