1När David hade bott en tid i sitt nya palats[1] och HERREN hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, (2 Sam 5:11; 1 Krön 17:1)2sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”3”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för HERREN är med dig.”4Men samma natt kom HERRENS ord till Natan:5”Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i?6Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten.7Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?8Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas HERRE: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel.9Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden.10Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare,11på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör HERREN att han ska bygga ett hus åt dig.12När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[2] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. (1 Mos 12:7)13Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt.14Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.[3] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn,15men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig.16Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”17Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David tar emot Herrens välsignelse
18Då gick kung David in och satte sig inför HERREN och sa: ”Herre, HERRE, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? (1 Krön 17:16)19Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, HERRE? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, HERRE, verkligen göra så mycket för människor?[4]20Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, HERRE.21För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det.22Herre, HERRE, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron.23Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn[5] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar.24Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, HERRE, har blivit deras Gud.25HERRE Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat.26Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas HERRE är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.27Du, härskarornas HERRE, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön.28Du, Herre, HERRE, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara.29Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, HERRE, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”
1Als nun der König in seinem Hause saß und der HERR ihm Ruhe gegeben hatte vor allen seinen Feinden umher, (5 Mos 12:10; Jos 22:4; 1 Kung 5:18; 1 Krön 17:1)2sprach er zu dem Propheten Nathan: Sieh doch, ich wohne in einem Zedernhause, die Lade Gottes aber wohnt unter Zeltdecken. (2 Sam 6:17; Ps 132:3)3Nathan sprach zu dem König: Wohlan, alles, was in deinem Herzen ist, das tu, denn der HERR ist mit dir.4In der Nacht aber kam das Wort des HERRN zu Nathan:5Geh hin und sage zu meinem Knecht David: So spricht der HERR: Solltest du mir ein Haus bauen, dass ich darin wohne? (1 Kung 5:17; 1 Krön 22:8)6Habe ich doch in keinem Hause gewohnt seit dem Tag, da ich die Israeliten aus Ägypten führte, bis auf diesen Tag, sondern ich bin umhergezogen in einem Zelt als Wohnung. (1 Kung 8:16; 1 Kung 8:27; Jes 66:1)7Habe ich die ganze Zeit, als ich mit allen Israeliten umherzog, je geredet zu einem der Richter Israels, denen ich befohlen hatte, mein Volk Israel zu weiden, und gesagt: Warum baut ihr mir nicht ein Zedernhaus?8Darum sollst du nun so zu meinem Knecht David sagen: So spricht der HERR Zebaoth: Ich habe dich genommen von den Schafhürden, dass du Fürst sein sollst über mein Volk Israel, (1 Sam 16:11; 2 Sam 5:2; 2 Sam 6:21; Ps 78:70; Am 7:15)9und bin mit dir gewesen, wo immer du hingegangen bist, und habe alle deine Feinde vor dir ausgerottet; und ich will dir einen großen Namen machen gleich dem Namen der Großen auf Erden.10Und ich will meinem Volk Israel eine Stätte geben und will es pflanzen, dass es daselbst wohne und sich nicht mehr ängstigen müsse und die Kinder der Bosheit es nicht mehr bedrängen, wie vormals, (2 Mos 15:17)11seit der Zeit, da ich Richter über mein Volk Israel bestellt habe. Ich will dir Ruhe geben vor allen deinen Feinden. Und der HERR verkündigt dir, dass der HERR dir ein Haus bauen will. (1 Sam 25:28; 1 Kung 11:38)12Wenn nun deine Zeit um ist und du dich zu deinen Vätern legst, will ich dir einen Nachkommen erwecken, der von deinem Leibe kommen wird; dem will ich sein Königtum bestätigen. (1 Kung 2:12; 1 Kung 2:46; 1 Kung 8:20)13Der soll meinem Namen ein Haus bauen, und ich will seinen Königsthron bestätigen ewiglich. (1 Kung 5:19; 1 Kung 8:17; Ps 89:4; Jes 9:6)14Ich will sein Vater sein, und er soll mein Sohn sein. Wenn er sündigt, will ich ihn mit Menschenruten und mit menschlichen Schlägen strafen; (Ps 2:7; Ps 89:27; Ps 89:31)15aber meine Gnade soll nicht von ihm weichen, wie ich sie habe weichen lassen von Saul, den ich vor dir weggenommen habe. (1 Sam 15:23; 1 Sam 15:26)16Aber dein Haus und dein Königtum sollen beständig sein in Ewigkeit vor dir, und dein Thron soll ewiglich bestehen. (Jes 55:3)17Als Nathan alle diese Worte und dieses Gesicht David gesagt hatte,18kam der König David und setzte sich vor dem HERRN nieder und sprach: Wer bin ich, Herr HERR, und was ist mein Haus, dass du mich bis hierher gebracht hast? (1 Mos 32:11; 2 Mos 3:11; 1 Sam 18:18)19Aber nun hast du das noch für zu wenig gehalten, Herr HERR, und hast dem Hause deines Knechtes sogar für die ferne Zukunft Zusagen gegeben, und das nach Menschenweise, Herr HERR!20Und was soll David noch mehr reden mit dir? Du kennst ja deinen Knecht, Herr HERR!21Um deines Wortes willen und nach deinem Herzen hast du alle diese großen Dinge getan, dass du sie deinem Knecht kundtust.22Darum bist du groß, Herr HERR! Denn es ist keiner wie du, und ist kein Gott außer dir nach allem, was wir mit unsern Ohren gehört haben. (5 Mos 4:35; 1 Kung 8:23; Jes 44:6)23Und wo ist ein Volk auf Erden wie dein Volk Israel, um dessentwillen Gott hingegangen ist, es zu erlösen, dass es sein Volk sei, und ihm einen Namen zu machen und für euch so große und furchtbare Dinge zu tun, Völker und ihre Götter zu vertreiben vor deinem Volk, das du dir aus Ägypten erlöst hast? (5 Mos 4:7)24Und du hast dir dein Volk Israel zubereitet, dir zum Volk in Ewigkeit, und du, HERR, bist ihr Gott geworden. (2 Mos 6:7)25So bekräftige nun, HERR, Gott, das Wort in Ewigkeit, das du über deinen Knecht und über sein Haus geredet hast, und tu, wie du geredet hast!26So wird dein Name groß werden in Ewigkeit, dass man sagen wird: Der HERR Zebaoth ist Gott über Israel, und das Haus deines Knechtes David wird bestehen vor dir.27Denn du, HERR Zebaoth, du Gott Israels, hast das Ohr deines Knechts geöffnet und gesagt: Ich will dir ein Haus bauen. Darum hat dein Knecht sich ein Herz gefasst, dass er dies Gebet zu dir gebetet hat. (Jes 50:5)28Nun, Herr HERR, du bist Gott, und deine Worte sind Wahrheit. Du hast all dies Gute deinem Knecht zugesagt. (1 Kung 8:26)29So fange nun an und segne das Haus deines Knechts, dass es ewiglich vor dir sei; denn du, Herr HERR, hast’s geredet, und mit deinem Segen wird deines Knechtes Haus gesegnet sein ewiglich.