från Biblica1Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Avinadavs hus på bergshöjden. De avskilde också Avinadavs son Elasar till att ha ansvar för HERRENS ark.
Samuel blir Israels domare
2Arken stannade sedan i Kirjat-Jearim en lång tid, tjugo år. Men hela Israel sörjde och sökte[1] HERREN.3Då sa Samuel till dem: ”Om ni verkligen menar allvar med att återvända till HERREN, måste ni göra er av med alla främmande gudar och astartegudinnor[2]. Håll er av hela ert hjärta till HERREN, tjäna endast honom och ingen annan! Då kommer han att rädda er från filistéerna.”4Då förstörde folket alla sina baalsgudar[3] och astartegudinnor och tillbad endast HERREN. (2 Mos 34:13)5Sedan sa Samuel till dem: ”Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till HERREN för er!”6När de samlats i Mispa, öste de upp vatten och hällde ut det inför HERREN.[4] Folket fastade också hela dagen och bekände: ”Vi har syndat mot HERREN.” Samuel var Israels domare i Mispa.7När filistéerna fick höra att israeliterna samlats vid Mispa, drog deras hövdingar ut till strid mot dem. När israeliterna fick höra det, blev de förskräckta.8”Fortsätt att be till HERREN, vår Gud, om räddning från filistéerna!” sa de till Samuel.9Samuel tog då ett lamm som fortfarande diade och offrade det till HERREN som ett helt brännoffer. Sedan ropade han till HERREN för Israel och HERREN svarade.10Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna för att gå till anfall, men HERREN lät en stark åska dundra från himlen, så att filistéerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna kunde därför besegra dem,11och de jagade dem från Mispa ända till Bet Kar och dödade dem allesammans.12Samuel reste en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser[5]. Han sa: ”HERREN har verkligen hjälpt oss!”13Nu var filistéerna besegrade och de invaderade inte mer Israel, för HERREN var mot filistéerna så länge Samuel levde.14De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat som hade erövrats av filistéerna, återlämnades till Israel och den israelitiska armén befriade de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoréerna.15Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.16Varje år reste han runt i Israel för att döma i Betel, Gilgal och Mispa.17Men han återvände alltid till Rama där han bodde och därifrån styrde han Israel. I Rama byggde han också ett altare åt HERREN.
1 Samuelsboken 7
Lutherbibel 2017
från Deutsche Bibelgesellschaft1Da kamen die Leute von Kirjat-Jearim und holten die Lade des HERRN herauf und brachten sie ins Haus Abinadabs auf dem Hügel, und seinen Sohn Eleasar weihten sie, dass er die Lade des HERRN bewache.
Samuels Richteramt
2Aber von dem Tage an, da die Lade des HERRN zu Kirjat-Jearim blieb, verging eine lange Zeit; es wurden zwanzig Jahre. Dann wandte sich das ganze Haus Israel zum HERRN. (1 Sam 6:21; 2 Sam 6:2; 1 Krön 13:6)3Samuel aber sprach zum ganzen Hause Israel: Wenn ihr euch von ganzem Herzen zu dem HERRN bekehren wollt, so tut von euch die fremden Götter und die Astarten und richtet euer Herz zu dem HERRN und dient ihm allein, so wird er euch erretten aus der Hand der Philister. (1 Mos 35:2; Jos 24:23)4Da taten die Israeliten von sich die Baale und Astarten und dienten dem HERRN allein. (5 Mos 6:13; Dom 10:16)5Samuel aber sprach: Versammelt ganz Israel in Mizpa, dass ich für euch bete zum HERRN. (Dom 20:1; 1 Sam 10:17; 2 Kung 25:23)6Und sie kamen zusammen in Mizpa und schöpften Wasser und gossen es aus vor dem HERRN und fasteten an demselben Tage und sprachen dort: Wir haben an dem HERRN gesündigt. So richtete Samuel die Israeliten zu Mizpa.7Da aber die Philister hörten, dass die Israeliten zusammengekommen waren in Mizpa, zogen die Fürsten der Philister hinauf gegen Israel. Und die Israeliten hörten es und fürchteten sich vor den Philistern.8Und die Israeliten sprachen zu Samuel: Lass nicht ab, für uns zu schreien zu dem HERRN, unserm Gott, dass er uns helfe aus der Hand der Philister. (1 Mos 20:7; 1 Sam 12:23; 1 Kung 13:6; Jer 37:3; Jer 37:16)9Samuel nahm ein Milchlamm und opferte dem HERRN ein Brandopfer – als Ganzopfer – und schrie zum HERRN für Israel, und der HERR erhörte ihn.10Und während Samuel das Brandopfer opferte, kamen die Philister heran zum Kampf gegen Israel. Aber der HERR ließ donnern mit großem Schall über die Philister am selben Tage und schreckte sie, dass sie vor Israel geschlagen wurden. (1 Mos 35:5; 2 Mos 14:24; Jos 10:10; Dom 4:15)11Da zogen die Männer Israels aus von Mizpa und jagten den Philistern nach und schlugen sie bis unterhalb von Bet-Kar.12Da nahm Samuel einen Stein und stellte ihn auf zwischen Mizpa und Schen und nannte ihn »Eben-Eser«[1] und sprach: Bis hierher hat uns der HERR geholfen.13So wurden die Philister gedemütigt und kamen nicht mehr in das Gebiet Israels. Und die Hand des HERRN lag schwer auf den Philistern, solange Samuel lebte.14Also fielen die Städte an Israel zurück, die die Philister ihnen genommen hatten, von Ekron bis Gat, und Israel riss ihr Gebiet aus der Hand der Philister. Und Israel hatte Frieden mit den Amoritern.15Samuel aber richtete Israel sein Leben lang (Dom 10:1; Dom 12:7)16und zog Jahr für Jahr umher und kam nach Bethel und Gilgal und Mizpa. Und wenn er Israel an allen diesen Orten gerichtet hatte,17kam er wieder nach Rama – denn da war sein Haus –, und dort richtete er Israel. Auch baute er dort dem HERRN einen Altar. (1 Sam 1:19)