1Samuel sa till Saul: ”Det var mig som HERREN sände att smörja dig till kung över Israel, så lyssna nu vad HERREN säger!2Så säger härskarornas HERRE: ’Jag ska straffa Amalek för det de gjorde mot Israel då de anföll dem på vägen från Egypten.[1] (2 Mos 17:8)3Gå nu och vig hela Amaleks folk och allt de har åt förintelse. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!’ ”4Saul mobiliserade sin armé och mönstrade dem i Telaim. Han hade 200 000 soldater och dessutom 10 000 man från Juda.5När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.6Sedan skickade han bud till keniterna att dra sig bort och överge amalekiterna. ”Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni var ju vänliga mot Israels folk, när de kom från Egypten”, sa han. Keniterna drog sig då bort därifrån.7Sedan slog Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Shur, öster om Egypten.8Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men vigde alla andra åt förintelse och högg ner dem med svärd.9Saul och hans män skonade alltså Agag, men också det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, kort sagt allt som var värdefullt. De ville inte viga det åt förintelse, utan gjorde det bara med det som var svagt och värdelöst.
Herren förkastar Saul
10Då kom HERRENS ord till Samuel:11”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till HERREN hela natten.12Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.13När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”HERREN välsigne dig! Nu har jag verkställt HERRENS befallning!”14”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel.15”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till HERREN, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”16Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad HERREN sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.17Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och HERREN smorde dig till kung över Israel.18Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’19Varför lydde du inte HERREN? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i HERRENS ögon?”20”Men jag har lytt HERREN”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse.21Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till HERREN.”22Samuel svarade: ”Gläder sig HERREN lika mycket åt brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och att lyssna till honom är bättre än att offra baggars fett åt honom.23Upproriskhet är en lika stor synd som spådom, och övermod lika avigt som att tillbe avgudar. Du har förkastat HERRENS ord, och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot HERRENS befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.25Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe HERREN!”26Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat HERRENS befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.”27När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder.28”Se”, sa Samuel, ”HERREN har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du.29Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”30Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe HERREN, din Gud!”31Samuel gick då med honom och Saul tillbad HERREN.32Sedan sa Samuel: ”För hit amalekiternas kung Agag!” Agag kom darrande[2] fram men tänkte ändå: ”Dödens bitterhet är borta.”33Men Samuel sa: ”På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa, ska din mor nu bli barnlös.” Och Samuel dödade honom inför HERREN i Gilgal.34Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva.35Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och HERREN sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
1Samuel sprach zu Saul: Der HERR hat mich gesandt, dass ich dich zum König salben sollte über sein Volk Israel; so höre nun auf die Worte des HERRN! (1 Sam 10:1)2So spricht der HERR Zebaoth: Ich habe bedacht, was Amalek Israel angetan und wie es ihm den Weg verlegt hat, als Israel aus Ägypten zog. (2 Mos 17:8; 5 Mos 25:17)3So zieh nun hin und schlag Amalek. Und vollstreckt den Bann an allem, was es hat; verschone sie nicht, sondern töte Mann und Frau, Kinder und Säuglinge, Rinder und Schafe, Kamele und Esel. (3 Mos 27:29)4Da bot Saul das Volk auf, und er musterte sie zu Telaim: zweihunderttausend Mann Fußvolk und zehntausend Mann aus Juda.5Und als Saul zu der Stadt der Amalekiter kam, legte er einen Hinterhalt im Bachtal.6Und Saul ließ den Kenitern sagen: Geht, weicht und zieht weg von den Amalekitern, dass ich euch nicht mit ihnen aufreibe; denn ihr tatet Barmherzigkeit an allen Israeliten, als sie aus Ägypten zogen. Da zogen die Keniter fort von den Amalekitern. (Dom 1:16)7Da schlug Saul die Amalekiter von Hawila bis nach Schur, das vor Ägypten liegt,8und nahm Agag, den König von Amalek, lebendig gefangen, und an allem Volk vollstreckte er den Bann mit der Schärfe des Schwerts. (4 Mos 24:7)9Aber Saul und das Volk verschonten Agag und die besten Schafe und Rinder und das Mastvieh und die Lämmer und alles, was von Wert war, und sie wollten den Bann daran nicht vollstrecken; was aber nichts taugte und gering war, daran vollstreckten sie den Bann.10Da geschah des HERRN Wort zu Samuel:11Es reut mich, dass ich Saul zum König gemacht habe; denn er hat sich von mir abgewandt und meine Befehle nicht erfüllt. Darüber wurde Samuel zornig und schrie zu dem HERRN die ganze Nacht. (1 Mos 6:6)12Und Samuel machte sich früh auf, um Saul am Morgen zu begegnen. Und ihm wurde angesagt, dass Saul nach Karmel gekommen wäre und sich ein Siegeszeichen aufgerichtet hätte und weitergezogen und nach Gilgal hinabgekommen wäre. (Jos 15:55)13Als nun Samuel zu Saul kam, sprach Saul zu ihm: Gesegnet seist du vom HERRN! Ich habe des HERRN Wort erfüllt.14Samuel antwortete: Was ist denn das für ein Blöken von Schafen in meinen Ohren und ein Brüllen von Rindern, das ich höre?15Saul sprach: Von den Amalekitern hat man sie gebracht; denn das Volk verschonte die besten Schafe und Rinder, um sie zu opfern dem HERRN, deinem Gott; an dem andern haben wir den Bann vollstreckt.16Samuel aber antwortete Saul: Halt ein, ich will dir sagen, was der HERR mit mir diese Nacht geredet hat. Er sprach: Sag an!17Samuel sprach: Ist’s nicht so: Auch wenn du vor dir selbst gering warst, bist du doch das Haupt der Stämme Israels; denn der HERR hat dich zum König über Israel gesalbt. (1 Sam 9:21)18Und der HERR sandte dich auf den Weg und sprach: Zieh hin und vollstrecke den Bann an den Sündern, den Amalekitern, und kämpfe mit ihnen, bis du sie vertilgt hast!19Warum hast du der Stimme des HERRN nicht gehorcht, sondern hast dich an die Beute gemacht und getan, was dem HERRN missfiel?20Saul antwortete Samuel: Ich habe doch der Stimme des HERRN gehorcht und bin den Weg gezogen, den mich der HERR sandte, und habe Agag, den König von Amalek, hergebracht und an den Amalekitern den Bann vollstreckt.21Aber das Volk hat von der Beute genommen Schafe und Rinder, das Beste vom Gebannten, um es dem HERRN, deinem Gott, zu opfern in Gilgal.22Samuel aber sprach: Meinst du, dass der HERR Gefallen habe am Brandopfer und Schlachtopfer gleichwie am Gehorsam gegen die Stimme des HERRN? Siehe, Gehorsam ist besser als Opfer und Aufmerken besser als das Fett von Widdern. (Ords 21:3; Pred 4:17; Jes 1:11; Jer 7:22; Hos 6:6; Am 5:21; Mik 6:6; Matt 9:13; Matt 12:7)23Denn Ungehorsam ist Sünde wie Zauberei, und Widerstreben ist wie Abgötterei und Götzendienst. Weil du des HERRN Wort verworfen hast, hat er dich auch verworfen, dass du nicht mehr König seist. (1 Sam 16:1)24Da sprach Saul zu Samuel: Ich habe gesündigt, dass ich des HERRN Befehl und deine Worte übertreten habe; denn ich fürchtete das Volk und gehorchte ihrer Stimme. (2 Mos 10:16; Jos 7:20; 2 Sam 12:13)25Und nun, vergib mir doch meine Sünde und kehre mit mir um, dass ich den HERRN anbete.26Samuel sprach zu Saul: Ich will nicht mit dir umkehren; denn du hast des HERRN Wort verworfen, und der HERR hat dich auch verworfen, dass du nicht mehr König seist über Israel.27Und als sich Samuel umwandte, um wegzugehen, ergriff ihn Saul bei einem Zipfel seines Rocks; aber der riss ab.28Da sprach Samuel zu ihm: Der HERR hat das Königtum Israels heute von dir gerissen und einem andern gegeben, der besser ist als du. (1 Sam 13:14; 1 Sam 28:17)29Auch lügt der nicht, der Israels Ruhm ist, und es gereut ihn nicht; denn er ist nicht ein Mensch, dass ihn etwas gereuen könnte. (4 Mos 23:19)30Saul aber sprach: Ich habe gesündigt; aber ehre mich doch jetzt vor den Ältesten meines Volks und vor Israel und kehre mit mir um, dass ich den HERRN, deinen Gott, anbete.31Da kehrte Samuel um und folgte Saul, und Saul betete den HERRN an.32Und Samuel sprach: Bringt Agag, den König von Amalek, zu mir! Und Agag ging hin zu ihm in Fesseln und sprach: Wahrlich, die Bitterkeit des Todes ist gewichen.33Samuel aber sprach: Wie dein Schwert Frauen ihrer Kinder beraubt hat, so soll auch deine Mutter der Kinder beraubt sein unter den Frauen. Und Samuel hieb den Agag in Stücke vor dem HERRN in Gilgal.34Und Samuel ging hin nach Rama; Saul aber zog hinauf in sein Haus zu Gibea Sauls.35Und Samuel sah Saul fortan nicht mehr bis an den Tag seines Todes. Aber doch trug Samuel Leid um Saul, weil es den HERRN gereut hatte, dass er Saul zum König über Israel gemacht hatte.