1Syskon, jag vill att ni ska veta att våra förfäder alla var under ett moln, och alla gick genom havet.2Alla blev döpta till Mose i molnet och havet.3Alla åt av samma andliga mat,4och alla drack av samma andliga dryck – de drack ur en andlig klippa som följde dem. Och den klippan var Kristus.[1]5Men Gud var missnöjd med de flesta av dem, och därför lät han dem dö i öknen.6Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det.7Delta inte i avgudadyrkan så som många av dem gjorde. Det står ju skrivet: ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan reste de sig för att roa sig.”[2] (2 Mos 32:6)8Vi får inte heller ägna oss åt sexuell omoral som många av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 personer dödades på en enda dag.[3] (4 Mos 25:1)9Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.[4] (4 Mos 21:4)10Knota inte heller, som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av fördärvaren.[5] (2 Mos 12:23; 4 Mos 16:41)11Allt det som hände med dem är exempel som skrevs ner för att hjälpa oss som har tidsåldrarnas slut nära inpå oss.12Den som tror sig stå stadigt bör se till att han inte faller.13Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner.15Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger.16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp?17Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd.18Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret?19Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något?20Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar.21Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars.22Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Låt inte din frihet gå ut över andra
23”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt.[6] (1 Kor 6:12)24Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra.25Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull.26”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.”[7] (Ps 24:1)27Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull.28Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull.29Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete?30Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för?31Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker.32Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling.33Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.
1Ich will euch aber, Brüder und Schwestern, nicht in Unwissenheit darüber lassen, dass unsre Väter alle unter der Wolke gewesen und alle durchs Meer gegangen sind; (2 Mos 13:21; 2 Mos 14:22)2und sind alle auf Mose getauft worden in der Wolke und im Meer,3und haben alle dieselbe geistliche Speise gegessen (2 Mos 16:4; 2 Mos 16:35)4und haben alle denselben geistlichen Trank getrunken; denn sie tranken von dem geistlichen Felsen, der ihnen folgte; der Fels aber war Christus. (2 Mos 17:6)5Doch an den meisten von ihnen hatte Gott kein Wohlgefallen, denn sie sind in der Wüste umgekommen. (4 Mos 14:16; 4 Mos 14:22)6Das ist aber geschehen uns zum Vorbild, dass wir nicht am Bösen unsre Lust haben, wie jene sie hatten. (4 Mos 11:4)7So werdet nicht Götzendiener, wie einige von ihnen es wurden, wie geschrieben steht: »Das Volk setzte sich nieder, um zu essen und zu trinken, und sie standen auf, um zu spielen.« (2 Mos 32:6)8Auch lasst uns nicht Hurerei treiben, wie etliche von ihnen Hurerei trieben: Und an einem einzigen Tag kamen dreiundzwanzigtausend um. (4 Mos 25:1; 4 Mos 25:9)9Lasst uns auch nicht Christus versuchen, wie etliche von ihnen taten und wurden von den Schlangen umgebracht. (4 Mos 21:4)10Murrt auch nicht, wie etliche von ihnen murrten und wurden umgebracht durch den Verderber. (4 Mos 14:2; 4 Mos 14:35; Heb 3:11; Heb 3:17)11Dies widerfuhr ihnen als ein Vorbild. Es ist aber geschrieben uns zur Warnung, auf die das Ende der Zeiten gekommen ist. (1 Pet 4:7)12Darum, wer meint, er stehe, soll zusehen, dass er nicht falle. (Rom 11:20)13Bisher hat euch nur menschliche Versuchung getroffen. Aber Gott ist treu, der euch nicht versuchen lässt über eure Kraft, sondern macht, dass die Versuchung so ein Ende nimmt, dass ihr’s ertragen könnt. (Ps 68:20; 2 Thess 3:3; 2 Pet 2:9)
Die Unvereinbarkeit von Abendmahl und Götzendienst
14Darum, meine Lieben, flieht den Götzendienst! (1 Joh 5:21)15Ich rede doch zu verständigen Menschen; beurteilt ihr, was ich sage.16Der Kelch des Segens, den wir segnen, ist der nicht die Gemeinschaft des Blutes Christi? Das Brot, das wir brechen, ist das nicht die Gemeinschaft des Leibes Christi? (Matt 26:26; Apg 2:42; 1 Kor 11:23)17Denn ein Brot ist’s. So sind wir, die vielen, ein Leib, weil wir alle an einem Brot teilhaben. (Rom 12:5; 1 Kor 12:27)18Seht an das Israel nach dem Fleisch! Welche die Opfer essen, stehen die nicht in der Gemeinschaft des Altars? (3 Mos 7:6)19Was will ich nun damit sagen? Dass das Götzenopfer etwas sei? Oder dass der Götze etwas sei? (1 Kor 8:4)20Nein, sondern was man da opfert, das opfert man den Dämonen und nicht Gott. Ich will aber nicht, dass ihr mit den Dämonen Gemeinschaft habt. (5 Mos 32:17)21Ihr könnt nicht zugleich den Kelch des Herrn trinken und den Kelch der Dämonen; ihr könnt nicht zugleich am Tisch des Herrn teilhaben und am Tisch der Dämonen. (Matt 6:24; 2 Kor 6:15)22Oder wollen wir des Herrn Eifersucht wecken? Sind wir stärker als er?
Rücksicht auf das Gewissen
23Alles ist erlaubt, aber nicht alles dient zum Guten. Alles ist erlaubt, aber nicht alles baut auf. (1 Kor 6:12)24Niemand suche das Seine, sondern was dem andern dient. (Rom 15:2; Fil 2:4)25Alles, was auf dem Fleischmarkt verkauft wird, das esst, und prüft es nicht um des Gewissens willen. (Rom 14:2; Rom 14:22)26Denn »die Erde ist des Herrn und was darinnen ist«27Wenn euch einer von den Ungläubigen einlädt und ihr wollt hingehen, so esst alles, was euch vorgesetzt wird, und prüft es nicht um des Gewissens willen.28Wenn aber jemand zu euch sagen würde: Das ist Opferfleisch, so esst nicht davon, um desjenigen willen, der es gesagt hat, und um des Gewissens willen. (1 Kor 8:7)29Ich rede aber nicht von deinem eigenen Gewissen, sondern von dem des andern. Denn warum sollte ich meine Freiheit beurteilen lassen vom Gewissen eines andern?30Wenn ich mit Danksagung am Mahl teilnehme, warum sollte ich mich Lästerer nennen lassen wegen etwas, wofür ich danke? (1 Tim 4:4)31Ob ihr nun esst oder trinkt oder was ihr auch tut, das tut alles zu Gottes Ehre. (Kol 3:17)32Erregt keinen Anstoß, weder bei den Juden noch bei den Griechen noch bei der Gemeinde Gottes, (Rom 14:13)33so wie auch ich jedermann in allem zu Gefallen lebe und suche nicht, was mir, sondern was vielen dient, damit sie gerettet werden. (1 Kor 9:20)