1Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen. Och rösten som jag först hade hört, den som lät som en trumpetstöt, sa: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste hända i framtiden!”2I samma ögonblick var jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på den.3Han som satt på tronen såg ut som en ädelsten, likt jaspis och karneol. Kring tronen var en regnbåge som lyste som smaragd,4och i en ring runt tronen stod tjugofyra andra troner, där det satt tjugofyra äldste. De var klädda i vita kläder och hade kransar av guld på sina huvuden.5Från tronen kom det blixtar och mullrande åska, och alldeles framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar[1].6Framför tronen låg något som liknade ett hav av glas, klart som kristall. Fyra levande varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill, stod mitt framför, mitt bakom och på båda sidor om tronen.7Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en ung tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en flygande örn.8Varje varelse av dessa fyra hade sex vingar och var helt täckt med ögon, till och med på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var, som är och som kommer.”9När dessa levande varelser ärar och hyllar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i all evighet,10faller de tjugofyra äldste ner och tillber inför honom som sitter på tronen och som lever i all evighet. De kastar sina kransar av guld framför tronen och säger:11”Du, vår Herre och Gud, är värdig att få härlighet, ära och makt. Du har skapat allt, och genom din vilja skapades det och finns till.”
1Danach, als ich aufblickte, sah ich am Himmel eine offene Tür. Dieselbe Stimme, die schon vorher zu mir gesprochen hatte, gewaltig wie der Schall einer Posaune, sagte: »Komm herauf! Ich will dir zeigen, was in Zukunft geschehen muss.«2Sofort ergriff mich Gottes Geist, und dann sah ich: Im Himmel stand ein Thron, auf dem jemand saß.3Die Gestalt leuchtete wie ein Edelstein, wie ein Jaspis oder Karneol. Und um den Thron strahlte ein Regenbogen, schimmernd wie lauter Smaragde.4Dieser Thron war von vierundzwanzig anderen Thronen umgeben, auf denen vierundzwanzig Älteste[1] saßen. Sie trugen weiße Gewänder und auf dem Kopf goldene Kronen.5Blitze, Donner und gewaltige Stimmen gingen von dem Thron aus. Davor brannten sieben Fackeln: Das sind die sieben Geister Gottes.[2] (Upp 1:4; Upp 3:1)6Gleich vor dem Thron war so etwas wie ein Meer, durchsichtig wie Glas, klar wie Kristall. Unmittelbar um den Thron herum standen vier mächtige Lebewesen, die überall mit Augen bedeckt waren.7Die erste dieser Gestalten sah aus wie ein Löwe, die zweite glich einem Stier; die dritte hatte ein Gesicht wie ein Mensch, und die vierte glich einem fliegenden Adler.8Jede dieser Gestalten hatte sechs Flügel. Auch die Flügel waren innen und außen voller Augen. Unermüdlich, Tag und Nacht, rufen sie: »Heilig, heilig, heilig ist der Herr, der allmächtige Gott, der schon immer war, der heute da ist und der kommen wird!«9Diese vier Lebewesen loben und preisen den, der vor ihnen auf dem Thron sitzt und immer und ewig leben wird.10Und jedes Mal fallen die vierundzwanzig Ältesten dabei vor ihm nieder und beten den an, dem alle Macht gegeben ist und der ewig lebt. Sie legen ihre Kronen vor seinem Thron nieder und rufen:11»Dich, unseren Herrn und Gott, beten wir an. Du allein bist würdig, Ehre und Ruhm zu empfangen und für deine Macht gepriesen zu werden. Denn du hast alles erschaffen. Nach deinem Willen entstand die Welt und alles, was auf ihr lebt.«